onsdag 31 oktober 2012

Ålänningen som blev unik

Efter att ha deltagit i tre dagar av nordiskt råd i Helsingfors, blir jag än en gång imponerad av att vår egen Olle Salmén en gång fungerade som president för organisationen med representanter från de åtta parlamenten. För att lyckas med en sådan sak krävs det först en enighet inom den agna gruppen inom rådet, i Olles fall den s.k. Mittengruppen. Sedan ska ytterligare en av de större poliriska grupperna övertygas om kandidatens förträfflighet.
Olle inte bara lyckades med sin kandidatur. Han skötte dessutom sitt uppdrag utomordentligt. För alla som kände Olle väl, är det ingen överraskning att presidentskapet blev en succé. Tvärtom måste Olle ha känt sig som fisken i vattnet när han rörde sig bland omvärldens toppar.
Frågan är om NR någonsin igen kommer att få en president med hemvist på Åland, Färöarna eller Grönland. Presidentposten kommer framledes att ge innehavaren än större synlighet och därmed är det en åtråvärd plats för många politiker inom den nordiska familjen! Olle kommer med största sannolikhet att bli ett unikt undantag från den inofficiella regeln om att presidenten alltid ska  representera ett av de fem huvudländerna.

söndag 28 oktober 2012

Förändringens vindar blåser!

Det blåser något av förändringens vindar även över Åland. Jag tänker på slående exempel som att det nu faktiskt går att diskutera skolgång i annan kommun än hemkommunen och att södra Ålands högstadium kan tänka sig att en del av eleverna tar plats i Godby istället för i Kyrkoby, Jomala. Alla vinner på dylika lösningar!
Ett annat dagsfärskt exempel är att landskapsregeringen är enig om att det krävs driftsprivatiseringar för att få bukt med skärgårdstrafikens kostnadsökningar. Det sistnämnda är dock egentligen ett misslyckande för det åländska samhället. Vår småskalighet borde ge grunden för en pragmatisk hållning där de sjöanställda nöjer sig med rimliga villkor - och därmed tryggar sina arbetsplatser.
Kommer förändringens vindar även att påverka den åländska kyrkan? Debatten pågår och av gammal vana finns det en del röster som varnar för en utveckling där Åland går sin egen väg. Dylik tvehågsenhet får vi leva med. Det gäller för oss som alltid tror på ålänningarnas egen förmåga att med sakliga argument påvisa varför en självstyrd åländsk kyrka vore både bra och livsgivande. Synnerligen positivt att stödet för egen åländsk kyrka är betydande och omfattar en klar majoritet av befolkningen!