söndag 28 februari 2016

Attacken mot svenskan i Finland

Sannfinländarna framställs ofta som okunniga och populistiska men det börjar bli dags att ta deras attack mot det svenska i Finland på största allvar. Trots att Soini & Co ligger under tio procent i gallupstöd så är Sannfinländarna trots allt för tillfället ett regeringsparti. Tydligt är att partiets ministrar kommer att göra vad de kan för att rusta ner den svenskspråkiga servicen. Den krisande finska ekonomin har skapat öppningar för åtgärder som för bara några år sedan skulle ha betecknats som rena utopier i det moderna Finland- Det senaste exemplet är hur förslaget till reducerat antal tingsrätter riktas speciellt mot att drabba orter med svenska som majoritetsspråk.
Lyckas justitieminister Jari Lindström få en majoritet i riskdagen bakom reformen, kommer möjligheterna att få en rättegång på svenska att försvinna på sikt. Dock med ett undantag: Åland. Men försvinner svenskan som allmänt domstolsspråk i Finland så är det förstås helt kört med utbildningar på svenska för domare och kanslipersonal.

Tyvärr tycks Sannfinländarna ha ett betydande spelutrymme inom Sipilä-regeringen när det gäller att klämma åt det svenska. Utan SFP som regeringsparti har varken Centern eller Samlingspartiet någon som fungerar som det dåliga samvetet och som dagligen håller sin vakande hand över svenskans ställning. Från oppositionsbänken i riskdagen är det inte lätt för SFP att påverka regeringsbesluten.

Nu stundar igen en intressant juridisk armbrytning i riksdagens grundlagsutskott. Ger de juridiska lekmännen grönt ljus för att dra ner på svenskspråkiga tingsrätter eller blir grundlagen igen räddningen för det svenska? Ingen vet idag svaret eftersom det i utskottet mera blir en fråga om politik fram om juridik.

Under tiden kan vi med förskräckelse notera att sannfinländska talmannen Lohela till och med lyckats förändra traditionen med att Sverige och Finland talar svenska när parlamenten möts. Egentligen är det sistnämnda rätt självklart i ett läge där kunskaper i svenska ringaktas av centrala politiska aktörer. Varför bry sig om att upprätthålla en glansbild när det politiska målet samtidigt är att få ungdomarna att sluta studera svenska?

För åländsk del får vi hela tiden följa med skeendet och ta lärdom av hur det svenska hanteras i dagens Finland. Vi ser hur det krävs juridisk grund för att hävda tidigare så självklara rättigheter. Ett Finland som angriper svenska språket, har i längden svårt att argumentera för att Åland med sin särställning ska ingå i den framtida gemenskapen. Utan tvivel går vi en rätt så inflammerad politisk period i mötes lagom till självstyrelsens 100-årsjubileum!