Hur kan det åländska deltagandet i riksdagsvalet 2019 locka ålänningarna till valurnorna den 14 mars? Den frågan tror jag att många med mig ställde sig då det stod klart att sittande riksdagsledamoten Mats Löfström inte skulle utmanas på riktigt. Med orden "på riktigt" avser jag förstås att kandidatuppställningen i övrigt innehöll bara ett tyngre namn och det i form av moderaten Johan Ehn på samma lista som Löfström. Men även Johan Ehns budskap var tydligt om att han ställde upp för att säkerställa att Mats Löfström har en ersättare om det blir aktuellt under de kommande fyra åren. Trots att Löfström var den självklara huvudkandidaten bidrog Ehns medverkan till att ytterligare stärka listans trovärdighet.
För moderaternas del var det viktigaste att inte ha med en socialdemokrat på det borgerliga samarbetet bakom Mats Löfström. På basen av valutgången där sossarnas Jessy Eckerman samlade över ettusen röster, var det en riktig analys moderaterna gjorde. Eckerman hade blivit tvåa på en gemensam lista tack vare att socialdemokraterna har över ettusen s.k. kärnväljare, dvs. sympatisörer som i vått och torrt backar upp partiet oavsett övriga omständigheter. Tack vare moderaternas linjedragning finns det ingen risk för att en socialdemokrat representerar Åland i Finlands riksdag 2019-2023.
När bara några månader återstod till riksdagsvalet anklagades de åländska partierna för att vara direkt likgiltiga inför valet. Frågan är förstås vad t.ex. liberalerna kunde ha gjort annorlunda. Nu valde Ålands största parti att till och med avstå från att ställa upp en egen kandidat trots att riksdagsvalet skulle ha gett ett lib-namn betydande exponering i media. Här har vi en av överraskningarna inför årets val. Den andra att socialdemokraterna ställde upp bara en kandidat. Men här avgjorde förstås önskan om att bereda marken inför höstens lagtingsval för Jessy Eckerman.
Med Centern, liberalerna och moderaterna som stödpartier och med Ålands Framtids tydliga uppbackning, hade Mats Löfström ett aldrig tidigare skådat utgångsläge i modern tid inför valet. Den imponerande uppbackningen var en bekräftelse på en sak: Löfström hade under sina fyra första år i riksdagen visat sig vara som klippt och skuren för uppdraget att representera Åland. Lägg därtill en energi och informationsvilja till och med under de perioder då riksdagsarbetet redan slukar de flesta av dygnets timmar.
En dryg vecka efter riksdagsvalet kan vi konstatera att det åländska valdeltagandet till och med blev något bättre än 2015 och att Mats Löfström samlade ihop helt otroliga 11051 röster. Hur var det möjligt att i en tid då många oroar sig för att gemene man inte bryr sig om sitt ansvar för demokratin? Svaret finner vi till stor del i att Mats Löfström nu kunde kamma hem frukterna av sitt eget hårda arbete de gångna fyra åren. Dessutom en tydlig kampanj om att han behövde ett "starkt mandat" inför det kommande regeringsspelet i Helsingfors.
11051 ålänningar lyssnade och agerade på önskat sätt och med sitt röstetal har Mats Löfström lämnat enormt många namnkunniga och etablerade politiker bakom sig. För mig framstår dock medias alla representanter som valets verkliga hjältar. Trots att alla som vet något om politik visste att Mats Löfström återväljs, lyckades de tillsammans uppbringa en valinsats som imponerade. När inte ens de mest aktiva politikerna av ren pliktskyldighet orkade ta sig till valdebatterna, fick radion och tidningarna valet att framstå som viktigt och avgörande. I synnerhet vi som innehar förtroendeuppdrag på dagens Åland har anledning att vara tacksamma!
