onsdag 16 oktober 2019

Ålänningarna står inför ett ödesval på söndag

På söndag 20 oktober avgörs om vi ålänningar ska fortsätta med ett politiskt styre präglat av dåligt ledarskap, amatörmässigt ministerstyre och ogenomtänkta reformförslag eller återskapa ett politiskt ledarskap som står för kunskap och balans. Jag vill efter efter den gångna mandatperiodens alla bristande insatser kalla söndagens val för ett direkt ödesval för oss ålänningar. Vilka äventyrliga och för självstyrelsen direkt förödande experiment hittar lib, mså och s på om de åter får väljarnas stöd på söndag? Risken är överhängande för att särskilt liberalerna driver på att för att riva upp det åländska nationalitetsskyddet förankrad i bl.a. jordförvärvs- och näringsrätts-instrumenten.

Under den snart avslutade valrörelsen har följande uttryck ofta varit på tapeten i diskussionen med väljare: regeringen Sjögren med liberaler, moderater och sossar är det värsta som drabbat ålänningarna i modern tid. Detta redan i sig starka uttryck har i och med den inställda internet-omröstningen fått ytterligare en dimension eftersom risken är oerhört stor för att ålänningarna tvingas till omval under 2020.

Det skräckscenario kansliminister Nina Fellman ( S ) lyckats skapa - med lantrådets och övriga ministrars medverkan - är alltså att det lagting som tillträder den 4 november inte vet hur länge deras uppdrag varar. Betänk alla de ledamöter som behöver ordna sin tillvaro bl.a. i form av tjänstledigheter eller avslutande av olika uppdrag för att kunna sköta det nya jobbet. Efter omvalet 2020 är det inte säkert att ålänningarna röstar på samma sätt som de gjort nu i oktober detta år. Regeringen Sjögren har lyckats göra vår demokrati och tilltro till självstyrelsen ännu en rejäl björntjänst.

Tillsammans med övriga oppositionen i lagtinget har Centern haft en synnerligen otacksam roll att spela de senaste fyra åren: att till regeringsblocket vädja om förnuft och sans istället för att låta interna överenskommelser styra beslutsfattandet. Tyvärr har det berömda dövörat till 99,9 procent styrt de 17 ledamöterna i lagtinget som representerar nämnda tre partier. Partipiskorna har varit ovanligt effektiva och det är därför Carina Aaltonen ( S ), Gun-Mari Lindholm ( MSÅ) och framför allt liberalen John Holmberg är värda en extra eloge för att ha vågat tänka och agera självständigt.

Nämnda beröm bottnar i det faktum att regeringsblockets ledamöter i övrigt agerat mer som ett lydigt valboskap än att ta det ansvar som rollen som lagstiftare och budgetmakare förutsätter. Vad gäller listan på bristfälliga insatser till denna del är den så pass lång att det krävs rejält med utrymme för att räkna upp bristerna. De större bristerna sammanfaller delvis med den nämnda trions varierande sätt att markera olydnad mot de sju ministrarnas påbud:

* Carina Aaltonen har valt att antingen skippa plenum eller avstå från att rösta som ett sätt att meddela att hon inte står bakom Gripö-bron om 540 meter
* Gun-Mari Lindholm har på olika sätt visat att hon inte omfattar försöken att tvinga samman kommunerna genom lag och därmed på ett odemokratiskt sätt
* Tillsammans med John Holmberg bildar dessa en trio som 27/9 gav beskedet att regeringen Sjögren beställt en färja på totalentreprenad i Föglö-trafiken utan att ha tillräckligt stöd bakom sig.

Efter senaste veckas rösträttsskandal och dess allvarliga följder, tillhörde jag nog dem som utgick från att regeringen Sjögren inte vågar gå emot lagtingets uppmaning om att omedelbart avbryta upphandlingen av en laddhybridfärja. Vi har dock fått besked om att ministrarna obstruerar och inväntar det kommande utslaget från Högsta förvaltningsdomstolen om projektets vägplan. Lantrådet & Co spelar ett högt spel med tanke på att lagtinget aldrig gett klartecken för upphandlingen. Efter den 1 november blir det i värsta fall aktuellt att för första gången diskutera ministrarnas tjänsteplikt. I så fall ett sorgligt kapitel i självstyrelsens historia.

torsdag 10 oktober 2019

Valskandalen kan leda till nyval 2020

Onsdagens besked om att centrala valnämnden tvingats stänga möjligheten till internetröstning (elektronisk röstning) i lagtingsvalet för närmare 1500 bortavarande ålänningar är en sällan skådad skandal. Och än en gång är det socialdemokratiska kansliministern Nina Fellman som visat framfötterna på fel sätt. Flyktbeteendet från allt vad ansvar heter är påfallande stort inom sittande regering.

Både ansvarig minister och lantrådet aktade sig nämligen för att vara närvarande vid pressinformationen. Att ansvariga politiker är på plats och omedelbart svarar på brännande frågor efter den faktiska presskonferensen handlar inte om att "påverka" valet utan det normala sättet att snabbt få ut avgörande information till alla som drabbas.

Hur är det ens möjligt att denna situation kunnat uppstå? Svaret ligger i regeringen Sjögrens (lib) missriktade och ibland förhastade reformlusta. Möjligheten att anordna röstning över internet ingick i förslaget till ny vallag. Redan i sin egen motivering till lagen varnade ministrarna för att införandet av elektronisk röstning var behäftad med klara systemrisker. Men trots sina egna varningsord valde alltså Fellman & Co att föra fram förslaget till lagtinget!

Till bilden hör att minister Nina Fellman redan FÖRE den nya vallagen gavs till lagtinget, hade beställt det tekniska systemet av ett spanskt bolag. Alltså långt före det att vi med säkerhet visste att lagtinget skulle godkänna experimentet med röstning över Internet. Tala om att regeringen Sjögren alltid räknat med att ledamöterna inom S, Lib och MSÅ skulle fungera som lydiga lakejer och inte våga avvika från de sju ministrarnas påbud. Först fredagen den 27 september tog den totala lydnaden slut då det visade sig att ministrarna agerat i kortruttsfrågan utan parlamentariskt stöd för miljonrullningen.

I ett normalt läge hade förstås en regering för länge sedan fått kasta in handduken. Vi har dock ett val om drygt tio dagar. Därför måste alla krafter inriktas på att få ut information och blanketter till alla de 1500 drabbade så att så många som möjligt hinner poströsta. Men hur Åland i detta läge ska kunna undvika ett nyval förblir oklart länge än. Ifall någon av alla de 1500 drabbade lämnar in ett besvär väntar månader av osäkerhet om valet måste tas om.

Som så många gånger tidigare kommer även valskandalens konsekvenser att präglas av juridisk armbrytning mellan en lagtingslag och Finlands grundlag. Förstnämnda lag ger den åländska centralvalnämnden rätt att avbryta röstningen över Internet. Frågan är om denna rätt existerade 20 (!) minuter före det att röstningen skulle inledas?

Vallagen är tydlig om att det är landskapsregeringens ansvar att senast fyra månader (!) före valdagen besluta att förtidsröstning inte anordnas via Internet ifall ett tillförlitligt system saknas. I verkligheten tvingas alltså valnämnden dra i handbromsen 20 minuter före röstningen skulle inledas och därmed har 1500 röstberättigades möjligheter att överhuvudtaget delta i valet kraftigt inskränkts.

På gott och ont lever vi ålänningar med bestämmelserna i Finlands grundlag. Denna grundläggande lag är ytterst tydlig om att rösträtten är en helig sak och någonting som på intet sätt får inskränkas. Regeringen Sjögrens experimentlusta har inte bara skadat den åländska demokratin. Vi tvingas sannolikt att i många månader framåt leva i osäkerhet om huruvida valet måste tas om någon gång under 2020.

Regeringen Sjögren avslutar sin period vid makten men ytterligare ett tveksamt bidrag till det åländska samhället.