Om några timmar lämnar vi ett rätt turbulent och tråkigt år bakom oss. 2014 kommer att i första hand att präglas av alla krishärdar, allehanda olyckor och våldsamheter. 2014 blev också det år då Ryssland definitivt ställde sig utanför kategorin "demokratiska länder". Erövringen av Krim-halvön, förtrycket av de egna medborgarna och ett domstolsväsende som blint lyder makthavarnas minsta vink ger obehagliga besked om en statsapparat i gungning. En situation som bara förvärras av de låga energipriserna och ett näringsliv som plågas av korrupta politiker och tjänstemän. Var går smärtgränsen för dagens ryska medelklass? Den som kan ge svaret på denna fråga kan också ge besked om hur länge Putin-regimen består.
Världens enda riktiga supermakt USA fortsatte under 2014 att lida av den tilltagande sprickan mellan demokrater och republikaner. Ett politiskt system med enbart två motpoler är ett farligt system i o m att demokrati utgår från att det kan föras civiliserade samtal oavsett vem som sitter på den verkställande makten från tid till annan. Det är faktiskt direkt märkligt att USA tidigare klarat sig från att skadas av sitt tvåpartisystem. Nu är skadan ett faktum och ett USA där republikanerna styrs i allt högre grad av den extrema Tea party-rörelsen är en utveckling som kommer att drabba andra än amerikanerna själva. Ett introvert och navelskådande USA kommer nämligen att påverka oss alla.
Ifall det är svårt att förutspå hur det kommer att gå med Ryssland och USA så utgör Kina ändå en ännu större utmaning för analytikerna. Kommer diktaturen, korruptionen och förtrycket av minoriteter att fortsätta eller kommer de ca 500 miljonerna fattiga kineserna att till sist göra uppror pga. alla orättvisor? Dagens "två-Kina" är ett fascinerande samhälle där rikedom och fattigdom går hand i hand. Är det ändå bäst för oss européer att Kina trots allt håller ihop och utvecklas sakta men säkert än att allting rämnar? Grannen Nordkorea är ju ett bevis på att steget till ännu värre samhällsskick inte är långt borta. Efter att ha läst en bok om det nordkoreanska helvetet är det lätt att hålla med alla som kallar landet för "en levande mardröm".
Gott Nytt År och tillönskan om ett för mänskligheten klokare 2015!
onsdag 31 december 2014
tisdag 30 december 2014
ÅMHM väcker starka känslor
Hur kommer det sig att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) titt som tätt väcker både debatt och drar på sig kritik? Själva syftet med hela myndigheten är ju enbart gott. att se till att både ålänningar och gäster utifrån kan vara trygga med att vardagen inte innehåller onödiga farligheter såsom dålig mat eller farliga leksaker. Likaså är det ÅMHM som ska se till att krogarna och rederierna respekterar sina alkoholtillstånd. Ibland utsätts ÅMHM för en direkt hopplös situation som t.ex. ifråga om Ålandskomposten i Sund som ständigt ifrågasätts av sin omgivning. Det som vore bra för grannarna vore dock samtidigt förödande för samhället som helhet.
Av någon konstig anledning kommer några av ÅMHMs starkaste kritiker från de politiska leden. Ändå är hela apparaten ett resultat av både lagstiftning och andra politiska beslut. Som vanligt utgör EU en central ingrediens bakom själva uppkomsten av en oberoende tillsyn. Kritikerna vill även gärna glömma bort att ÅMHM ofta agerar på basen av anmälningar om felaktig verksamhet. Myndigheten är därmed skyldig att reagera och det görs genom att en utredning utförs.
Oundvikligen uppstår det emellanåt situationer som skadar myndighetens renommé. Begreppet en sten och en pinne kommer för evigt att leva kvar som symbol över onödig myndighetsaktivitet. Sedan spelar det ingen roll att tjänstemännen agerade även den gången utgående från en anmälan. Inför senaste julfirande väckte ÅMHM uppmärksamhet genom att blanda sig kommunernas julfester. Vill en myndighet framstå som onödig, vardagsfrämmande och överbyråkratisk är det genom att reagera enbart utgående från tidningsartiklar.
Några politiska populister brukar även med jämna mellanrum ifrågasätta den avgiftstaxa som tillämpas för ÅMHM:s tjänster. Budskapet är att avgifterna kraftigt ska sänkas för att lindra bl.a. företagens vardag. Som vanligt håller inte det politiska budskapet för en närmare granskning. Sänks avgifterna ökar enbart trycket på Ålandsbudgeten i övrigt eftersom inkomsterna inte vill räcka till för alla allmänna behov. Samma kritiska röster kräver samtidigt en "budget i balans"!
En liten önskan inför det nya året: måtte såväl ÅMHM som dess kritiker inse att "lagom är bäst" med tanke på samhället i stort.
Av någon konstig anledning kommer några av ÅMHMs starkaste kritiker från de politiska leden. Ändå är hela apparaten ett resultat av både lagstiftning och andra politiska beslut. Som vanligt utgör EU en central ingrediens bakom själva uppkomsten av en oberoende tillsyn. Kritikerna vill även gärna glömma bort att ÅMHM ofta agerar på basen av anmälningar om felaktig verksamhet. Myndigheten är därmed skyldig att reagera och det görs genom att en utredning utförs.
Oundvikligen uppstår det emellanåt situationer som skadar myndighetens renommé. Begreppet en sten och en pinne kommer för evigt att leva kvar som symbol över onödig myndighetsaktivitet. Sedan spelar det ingen roll att tjänstemännen agerade även den gången utgående från en anmälan. Inför senaste julfirande väckte ÅMHM uppmärksamhet genom att blanda sig kommunernas julfester. Vill en myndighet framstå som onödig, vardagsfrämmande och överbyråkratisk är det genom att reagera enbart utgående från tidningsartiklar.
Några politiska populister brukar även med jämna mellanrum ifrågasätta den avgiftstaxa som tillämpas för ÅMHM:s tjänster. Budskapet är att avgifterna kraftigt ska sänkas för att lindra bl.a. företagens vardag. Som vanligt håller inte det politiska budskapet för en närmare granskning. Sänks avgifterna ökar enbart trycket på Ålandsbudgeten i övrigt eftersom inkomsterna inte vill räcka till för alla allmänna behov. Samma kritiska röster kräver samtidigt en "budget i balans"!
En liten önskan inför det nya året: måtte såväl ÅMHM som dess kritiker inse att "lagom är bäst" med tanke på samhället i stort.
lördag 27 december 2014
Sverige fortsätter som humanitär stormakt
God fortsättning bästa läsare!
Dagens besked om att Sverige inte behöver gå till nyval i mars 2015 var både väntat och bra. Väntat därför att ett nyval inte skulle ha förändrat Sverigedemokraternas ställning som vågmästare mellan de två blocken. Denna insikt har förmodligen starkt bidragit till att partistrategerna både till höger och vänster tänkt om efter de inledande markeringarna om att "vi ser fram emot att åter möta väljarna". En annan bidragande orsak har säkert också varit de återkommande beskeden om att stödet för Sverigedemokraterna ökat efter det socialdemokratiska beskedet om nyval.
Beskedet om inställt nyval är bra därför att det visar att till och med i en ovanligt hätsk politisk atmosfär går det att föra konstruktiva samtal om hur vägen framåt kan se ut. Blocken kommer att samarbeta om försvar, pensioner och energi samtidigt som en minoritetsregering kan fortsätta vid makten. De grundläggande skillnaderna finns kvar men de sex partierna är överens om hur de demokratiska spelreglerna ska se ut. Det kommer säkert att dyka upp stunder då särskilt Alliansen ångrar dagens överenskommelse men risken att få väljarnas dom vid ett nyval kändes förmodligen alltför uppenbar i dagsläget.
Dagens stora förlorare är förstås Vänstern och Jonas Sjöstedt, som inte bjöds in till samtalen utan en gång för alla förpassats till ytterkanten med Sverigedemokraterna som yttersta motpol till höger. För ett parti som bara för några månader sedan drömde om ministerposter, måste dagens besked och bakomliggande uppgörelse svida oerhört. Att tillsammans med sina värsta fiender Sverigedemokraternas ställas i den icke-demokratiska kategorin leder troligen till ett Vänsterparti som känner agg särskilt i förhållande till Socialdemokraterna.
Dagens gemensamma presskonferens med de sex partierna gav också ett tydligt indirekt besked: Sverige kommer, trots Sverigedemokraternas växande understöd, att fortsätta som en humanitär stormakt med ett exceptionellt stort ansvarstagande för den växande skaran av flyktingar i världen. Över 100 000 människor i nöd kommer därmed att i Sverige finna en fristad bara under 2014. Under tiden skär Finland ner sin årliga kvot av flyktingar till 750 medan de danska partierna samfällt agerar som om de alla vore Sverigedemokrater! Vem vågar längre påstå att Norden består av likasinnade länder?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)