Återigen hörs gamla, alltför välbekanta tongångar om att Ålands största problem är att vi har hela 16 kommuner som ska dela på drygt 29.000 ålänningar. På norra Åland går liberalerna i spetsen för en sammanslagning av regionens kommuner. Även inom Moderat Samling framställs kommunstrukturen som självaste kärnproblemet. Ledstjärnan för alla dessa politiker tycks vara tron på att dessa sammanslagningar leder till rationaliseringar (= läs mindre antal tjänstemän och arbetstagare) och en bättre kvalitet i beslutsfattandet.
Tyvärr stämmer inte ovanstående påståenden in på verkligheten. Kommunsammanslagningar leder ytterst sällan till besparingar utan tvärtom uppstår en betydligt dyrare struktur. Enda trösten är att beslutsfattandet med lite tur blir bättre eftersom fler tjänstemän samlas i vardagen för att gemensamt dryfta löpande ärenden. Med förvåning har undertecknad alltid tagit del av alla hurtiga uttalanden om att en sammanslagning av delar av den kommunala socialvården (kallas idag för Kommunala Socialtjänsten) skulle leda till sänkta kostnader. Idag vet alla att reformen blir dyr, frågan är bara hur många miljoner som reformen spär på de kommunala utgifterna med.
Kommuner ska absolut slås samman men det ska ske på frivillig basis. Jag själv tillhör nämligen gruppen ålänningar som anser att kommunerna ger ett mervärde som inte ska underskattas. Den dag vi börjar betala för alla de timmar som ca 600 (!) fritidspolitiker lägger ner på det allmänna kontot så stiger kostnaderna brant. Likaså när de frivilliga brandkårerna ersätts med anställda. Bara för att ta några konkreta exempel. Anhängarna av sammanslagningar borde även komma fram med förslag på hur berörda kommuner ska hantera skillnaden i skulder före fusionen äger rum.
Oavsett mina åsikter om kommunala strukturen rent generellt är jag förespråkare av att kommunerna Föglö, Kökar och Sottunga går ihop till en enda kommun. Här ska landskapsregeringen skapa ett så pass attraktivt paket att berörda kommuner och invånare inser att alla har att vinna på en gemensam administration. Enda problemet är att denna process borde startas upp innan framför allt Sottunga saknar tillräckliga personella resurser för att uppnå ett fördelaktigt avtal om livet efter sammanslagningen.
Men framför allt hoppas jag att vi i höst får se ett riktigt kommunalval där kommunernas framtid prövas av ålänningarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar