Centern och kommunerna - än en gång

Ålandstidningens politiska reporter Kerstin Österman gör i e-tidningen 17 maj en intressant analys av den allt hetare kommunfrågan, dvs. frågan om hur många kommuner vi egentligen ska ha i framtiden. Analysen vore absolut värd en publicering i papperstidningen.

För Åländsk Centers del välkomnar vi kommunfrågan inför höstens lagtings- och kommunalval. Det är bra om kommuninvånarna får ta ställning till om den egna kommunen ska upphöra inom en snar framtid. Vi ser dock inte antalet kommuner som en ”maktfråga” för Centerns del. Antalet kommuner avgör nämligen på sikt hur nära ålänningen har till den dagliga basservicen i form av bl.a. dagvård, grundskolor och äldreomsorg.

Jag förstår att många ålänningar tilltalas av ett Åland utan gränser. Vad som ofta glöms bort är dock att de åländska kommunerna inte kan jämföras med motsvarande enheter i Finland och Sverige. Där har tunga kommunala sektorer som utbildning och sjukvård tvingat fram reformer, områden som på Åland sköts av självstyrelsenivån. Kvar i de åländska kommunerna finns alltså sådant som hör till lokalsamhällets grunder. Därmed skulle inte heller en sammanslagning av kommuner ge de inbesparingar som förmodligen ivrarna för större enheter tror på. Resultatet skulle i stället bli att servicen i glesbygden succesivt skars ner för att klara att täcka de extra (!) kostnader som sammanslagningen gett upphov till.

Centern säger därför nej till att kommuner ska slås ihop via tvång men samtidigt ja till att kommuner på frivillig väg går samman. En tänkbar modell är att kommunerna består men att gemensamma organ ansvarar för verksamheten utgående från ett s.k. samverkansavtal.
Även om Centern värnar om kommunerna och närheten till service, blundar vi inte för de utmaningar den kommunala sektorn står inför. Därför har vi t.ex. arbetat för att en ny socialtjänst (KST) ska skapas som tryggar envars rätt till likvärdig service oavsett hemort. Inte heller i den frågan är det dock via tvång Centern i första hand vill driva på denna viktiga reform. Det bästa vore om kommunerna först ges tid för att på egen hand skapa fungerande samarbeten.

Det största hotet mot dagens kommuner ligger dock på ett helt annat plan: bristen på förtroendevalda som är beredda att offra sin fritid för det allmännas bästa. ”Otack är världens lön” är ett ordspråk som många kommunalt aktiva känner igen. Om alla dessa förtroendevalda i framtiden ersätts av avlönade tjänstemän ökar både kostnaderna och byråkratin.