"Överenskommelsen ingicks mellan Sverige och Finland och gäller alltjämt."
Ovanstående mening ingår i det svar utrikesminister Margot Wallström ( S ) gav den 7 oktober i år på en fråga av Centerpartiets Per Lodenius med rubriken Ålandsöverenskommelsens förpliktelser. Nämnda överenskommelse från 1921 har från åländsk sida alltid lyfts fram som en av grundpelarna i Ålands folkrättsliga status. På finskt håll har hållningen av tradition varit den rakt motsatta som ett led i att försöka förvandla Ålandsfrågan till en rent finländsk angelägenhet.
Det är snart 30 år sedan en svensk minister senast hade anledning att kommentera Ålandsöverens-kommelsens status via den svenska riksdagen. Även den gången var det en centerpartist vid namn Pär Granstedt som agerade för Ålands bästa. Svaret som dåvarande utrikesminister Sten Andersson ( S ) gav 1986 bekräftade att de förpliktelser som Finland enligt Ålandsöverenskommelsen iklätt sig även gentemot Sverige alltjämt består.
Men faktum är att Sverige i modern tid gjort ännu en markering om att Ålandsöverenskommelsen fortsätter att vara ikraft. Inför de stundande förhandlingarna om Ålands eventuella medlemskap i Europeiska unionen tillskrev nämligen på egen hand Ålandstidningens dåvarande chefredaktör Ray Söderholm den svenska statsministern Carl Bildt ( M ) våren 1992 om Ålandsöverenskommelsens anda och mening. Utrikesminister Margaretha af Ugglas ( M ) svarade på brevet i juli samma år och budskapet var i stort likalydande som svaret 1986.
Tack vare dessa insatser av åländske patrioten Ray Söderholm och de svenska vännerna i riksdagen, har vi alltså fått behövlig bekräftelse med jämna mellanrum om att Sverige vidhåller att Ålandsöverenskommelsen är rättsligt gällande. Vän av ordning frågar sig förstås varför det är viktigt med denna markering från den åländska garantistaten i väster. Svaret denna gång står att finna i det betänkande som en finsk parlamentarisk arbetsgrupp lade fram i slutet på 2012.
Nämnda arbetsgrupp under ledning av ambassadör Alec Aalto dristade sig nämligen till att än en gång ställa Ålandsöverenskommelsens rättsliga status i tvivelaktig dager. Arbetsgruppen upprepade en drygt 25 år gammal tes om att Finlands regering förbundit sig att följa Ålandsöverenskommelsen, "fastän det är ifrågasatt om överenskommelsen fortfarande är ikraft". Jag tillhör kategorin ytterst förvånade över denna nygamla hållning eftersom flera finska regeringar 1995-2011 sett mer avslappnat på Ålands internationella bakgrund.
Ålandsöverenskommelsen har spelat och kommer alltid att spela en avgörande roll när det gäller att säkerställa ålänningarnas nationalitetsskydd och i synnerhet det svenska språkets funktion i den åländska vardagen. På många sätt är överenskommelsen unik som folkrättsligt instrument men så tillkom ju lösningen av Ålandsfrågan för snart 100 år sedan under lika unika omständigheter!
Det som oroar mig är inte Sveriges beredskap att hålla fast vid sin särskilda roll i Ålandsfrågan utan att åländsk media inte brytt sig om att uppmärksamma svaret från utrikesminister Wallström. Tydligen är att devisen om att det som sker stort, sker tyst ska gälla även i denna för Åland så avgörande framtidsfråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar