Kommer den åländska matproduktionen, till alla delar småskalig, att överleva fram tills dess att det står klart för alla att närproducerat på våra breddgrader är det tryggaste alternativet för alla som månar om sin hälsa? Denna frågeställning är berättigad än en gång efter bomben om att finska Arla är ute efter flera miljoner åländsk mjölk. Nyheten kändes först overklig. Varför i all friden bryr sig jätten Arla om lilla Åland? Varför skulle Arla betala mera till åländska producenter än till producenter i öst och väst?
Svaret måste förmodligen sökas i Arlas övergripande strategi: att till varje pris växa på marknaden oavsett ingångskostnaden. Lyckas Arla slå undan benen på ÅCA försvinner en liten men ettrig konkurrent från marknaden och mjölkjätten kan sedan pressa de åländska mjölkleverantörerna utan risk för att den åländska lilleputten återuppstår.
Ren mat, producerad på nära håll och med ett minimum av besprutning är morgondagens främsta konkurrensmedel, För Åland är just nämnda ÅCA en av hörnpelarna inom livsmedelsklustret. ÅCA sysselsätter en för våra förhållanden rätt stor personalstyrka men framför står det producentägda bolaget för en förädling på hemmaplan av åländsk råvara. Inget vi här i öriket är direkt bortskämda med.
Vi får hoppas att Arla-inviten bara är en försöksballong och som slutar med ett samarbete i någon form med ÅCA. Ifall Arla verkligen går in för att locka över hårt pressade åländska leverantörer med ett kanske över 30 procent högre pris per liter, stundar dock en bistrare tillvaro för ÅCA. I ett läge med fortsatta Rysslands-sanktioner kommer heller ingen lättnad i priskonkurrensen. Ännu finns det ingen orsak att ropa att Varken kommer! men vi har all orsak att köpa åländsk mjölk i affärerna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar