Av alla bakomliggande orsaker till att Ålands regering i detta nu består av en salig blandning av allt från radikal vänster till utpräglade högerpolitiker, återfinns längtan av att få slakta ett antal kommuner mycket högt på listan. Inom liberalerna har den av tradition starka falangen av stadsliberaler tagit ett helt nytt grepp om partiet. Efter den förvandlingen har det varit relativt lätt att göra gemensam sak med stadspartierna socialdemokraterna och moderaterna. Det intressanta är att det är inom sistnämnda parti tvivlarna på nuvarande regeringssamarbete är som störst medan det i de liberala leden enbart vilar förnöjelse över att åter vara lantrådspartiet.
Trots ovan nämnda längtan efter att i grunden få ändra på den åländska småskaligheten, tycks regeringsblocket vara fortsatt vilset om vilken väg man ska gå. Istället för egna politiska målsättningar har den lib-styrda regeringen gett över bollen till externa konsulter. Närmare 200 000 euro kostar tjänsterna för en i raden av redan kända grundfakta.
Regeringsblockets sympatisörer tycker säkert att det är onödigt styggt att kritisera det givna konsultuppdraget. Men vad kan man annat säga om en process där det är konsulter som ska ange riktningen medan de ansvariga politikerna pratar runt i allmänna termer.
Vad har jag för belägg för det sistnämnda? Här räcker det med att peka på den tilläggsbudget som lagtinget debatterat i dagarna två. Å ena sidan står det i nämnda förslag att lagstiftningsprocessen redan startat upp. Å andra sidan fick lagtinget i veckan höra att lagberedningen inte fått några direktiv och att sådana ges först när den aktuella konsultrapporten är klar någon gång år 2017. Tydligt är att kockarna varit för många även denna gång.
Personligen ser jag redan nu fram emot valet hösten 2019. Då får ålänningarna avgörandet i sin hand när det gäller kommunernas framtid. Ifall regeringsblocket fram till dess tvingat fram en lagstiftning som gör att landskapsregeringen fritt förfogar över den kommunala strukturen, ska det bli intressant att se väljarnas reaktion inför beslutad tvångslagstiftning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar