När rådgivarna tar över makten

Det osannolika har än en gång hänt: den politiska novisen Donald Trump har genom att häckla, håna och förolämpa allt och alla tagit sig fram till posten som ledare av världens enda supermakt. Hur är det möjligt att en översittare, rättshaverist och rasist lyckas besegra det egna partiets utmanare? Hur är det möjligt att en man, som inte ens vet vad en grundlag innebär, vinner folkets förtroende i högre grad än den mest kvalificerade presidentkandidat som USA någonsin haft?


Ja, frågorna är många efter onsdagsmorgonens chockvåg. Efter att ha varit det på förhand mest debatterade valet någonsin världen över, kommer valets utgång att göra valet till det mest analyserade valet någonsin. Så pass viktig är den amerikanska presidentposten att hundratusentals forskare, journalister och politiker nu ägnar sin tid åt att försöka förstå den trumpska revolutionen. Det hjälper föga att Hillary Clinton lyckades få flest röster totalt sett.

Det är ett i grunden splittrat samhälle som nu förbereder sig för fyra år av Donald Trump. Politiskt har demokrater och republikaner aldrig stått längre ifrån varandra och nu kommer det sistnämnda partiet att kontrollera presidentmakten, kongressens båda kamrar och inom kort även högsta domstolen. Tala om envälde i en situation där en majoritet av väljarna ändå ansåg att Clinton borde leda världens mäktigaste nation.

USA är ett märkligt land och med 50 delstater och över 300 miljoner människor omöjligt att förstå sig på. Landet uppvisar både inkomst- och värderingsklyftor som får en nordbo att ta sig för pannan. Ändå väljer det fattiga och vita Amerika till sin president en person som anlitat svart arbetskraft, lurat entreprenörer (3000 rättsprocesser - hittills!) och som inte betalat skatt på tiotals år. Allt detta har ju varit till nackdel för just den väljarskara som nu fört Trump till Vita Huset. Var finns logiken?

Många har redan hunnit betona att Donald Trump inte kommer att kunna ställa till det eftersom presidenten trots allt är beroende av kongressen. Till viss del stämmer detta påstående men det gäller bara ifråga om inrikespolitiska angelägenheter inklusive statsbudgeten. På den utrikespolitiska arenan har dock presidenten ett betydligt större handlingsutrymme och här finns det desto större anledning till oro. I alla fall om Trump tänker försöka infria några av sina besynnerliga vallöften.

Efter Brexit och den trumpska revolutionen har världens alla populister all anledning att vädra morgonluft. En majoritet av befolkningen värdesätter inte kunskap och erfarenhet utan föredrar enkla budskap med löften om en snabb och positiv förändring. Det är svårt att rangordna t.ex. Donald Trumps vidlyftiga utfästelser men till de mest bisarra hör löftena om 25 miljoner nya jobb och en mur mot Mexiko, som grannlandet dessutom förväntas betala. Jobblöftet ska dessutom ses i ljuset av en arbetslöshet  om 4,7 %. Imponerade siffra jämfört med de flesta av den fria världens länder.

Förhoppningsvis kommer ändå den nordiska politikdebatten att inte hämta alltför mycket influenser från löftescirkusen i USA och England. För efter alla löften kommer en vardag där väljarna förr eller senare vill se konkreta resultat av den utlovade politiken. Vad som händer efter fyra år med Trump och uteblivna resultat är det förstås omöjligt att förutspå. Jag tillhör dem som tror att USAs tid som stormakt snart är över pga. alla interna slitningar och skuldsättning. Den trumpska hatretoriken hotar att släppa loss än starkare mörka krafter och det i ett läge där polisen redan skjuter först och frågar sen i mötet med den icke-vita befolkningen.

Det återstår att se om Donald Trump har intresse av att verkligen arbeta så hårt som presidentämbetet egentligen kräver. Troligen får vi se en ny Reagan som satsar mer på svulstiga repliker än låter invecklade frågor förstöra nattsömnen. Utan tvivel kommer rådgivarna att spela en avgörande roll fyra år framåt. Väljer Trump rätt skara omkring sig kommer maskineriet att rulla oavsett vad presidenten ägnar sig åt. Alltid finns något att trösta sig med när det är som mörkast!