Skandalen kring fastighetsskatten

Ett ännu okänt antal åländska fastighetsägare kommer i mars månad att få besked om vad skatteförvaltningens omtolkning av den s.k. jordegrunden innebär i euro och cent. Sedan oktober 2017 har skatteförvaltningen nämligen sänt ut ”korrigering av uppgifter gällande fastighetsbeskattningen”. (Observera att liksom tidigare berörs inte mark inom jord- och skogsbruk av nyordningen i o m att sådan mark enlig lag är befriad från fastighetsskatt).

Konkret handlar det om att skatteförvaltningen hittills under alla år nöjt sig med att betrakta enbart en mindre del av fastigheterna som beskattningsbar areal. Impediment i form av bl.a. holmar och skär har lämnats utanför den beskattningsbara arealen. De åländska kommunerna har under alla år årligen slagit fast den allmänna skatteprocenten för fastighetsskatten utgående från ovanstående praxis.

De markägare som nu mottar besked om att den beskattningsbara arealen hittills varit felaktig, har i många fall en skattesmäll som väntar om skatteförvaltningens linje blir gällande. Det märkliga är att denna nytolkning genomförts i smyg och på så sätt att kommunerna (=skattetagaren) hållits ovetande om att fr.o.m. 2018 gäller helt nya värderingsprinciper. Ifall kommunerna informerats om nytolkningen under hösten 2017, hade de 14 åländska kommuner som uppbär allmän fastighetsskatt haft möjlighet att ta de nya principerna i beaktande.

Lika uppseendeväckande är själva upphovet till skatteförvaltningens nya linje: tre stycken finska rättsfall från år 1997! I över 20 år har alltså skatteförvaltningen haft kännedom om hur fastighetsskattelagen bör tolkas. Ändå görs nytolkningen för Ålands del i brådskande ordning och på ett sätt som på alla sätt strider mot principerna om en god och öppen förvaltning.

Det är i ljuset av ovanstående som undertecknad kommer att begära en förklaring av generaldirektör Arto Pirinen till hur detta förfarande överhuvudtaget är möjligt från skatteförvaltningens sida. Ifall Pirinen inte ser till att värderingen av åländska fastigheter ännu under 2018 ska göras utgående från tidigare principer, är enda utvägen en anmälan till justitiekanslersämbetet. Syftet är i så fall att klarlägga bakgrunden till hur en statlig myndighet plötsligt anser att ålänningarna ska klämmas åt pga. en lucka i lagen.

Under tiden kan fastighetsägare i Brändö, Saltvik och Sottunga andas ut eftersom den allmänna skatten inte uppbärs inom deras gränser. Sottunga är den enda kommunen som på eget initiativ helt enkelt slopade fastighetsskatten till denna del under fjolårets sista dagar. Skatteförvaltningen kände till att det sistnämnda var möjligt ända fram till 29/12 men valde att inte informera kommunerna om att det fanns en sista chans att agera.

Lyssnar inte generaldirektör Pirinen på mitt krav om status quo får berörda fastighetsägare inom de 13 övriga kommunerna sätta sin tillit till landskapsregeringens löfte om att retroaktivt återställa status quo genom en lagändring. Än en gång kolliderar åländsk behörighet med finska system och därmed är alltid utfallet beroende av vilja. Finns den viljan på andra sidan Skiftet?