Var går gränsen för självstyrelsen?

Många år har redan förfluitit sedan Finlands bidrädande justitieombudsman 2008 konstaterade att den finska statsmaktens oförmåga att serva det autonoma Åland på svenska, nått ett läge där självstyrelsemyndigheterna inte kan fungera på det sätt det är tänkt. Eller rättare sagt: det går inte längre att uppnå självstyrelsens syften i ett läge där Åland hålls utanför eller alltför sent kopplas in i den politiska hanteringen av ärenden bland annat på EU-nivån.

Sedan 2008 har situationen sannerligen inte förbättrats utan tvärtom fortsätter pensioneringen av tvåspråkiga tjänstemän. Dessa ersätts med yngre förmågor där de främsta EU-språken av naturliga orsaker haft prioritet ett i den personliga skolningen. Av kunskaper i svenska återstår bara de begränsade kunskaperna inför studentexamen, ett inslag som till och med det slopats till följd av nedtoningen av svenskans betydelse.

Allt detta har inte skett på grund av någon direkt ovilja mot det svenska i Finland - även om Sannfinländarnas frammarsch på den politiska arenan lätt kan ge en sådan bild. Nej, det beror mera på vikten av att de finska tjänstemännen ska klara av att försvara sitt lands intressen i den komplicerade miljö under vilken EU:s beslutsfattande äger rum. Resulatet för Ålands del är dock att självstyrelselagen dagligen sätts ur spel när kontakterna mellan Åland och Finland görs på finska istället för på svenska.

I ett läge där miljoner människor befinner sig på flykt kan förstås den åländska situationen upplevas som ett lyxproblem. Men oavsett vad som händer i omvärlden har vi politiker ett grundläggande ansvar att se till att svenska språket lever och mår bra på alla plan. Det är därför den språkliga aspekten måste vara ett avgörande inslag när Ålandskommitténs arbete med vår nästa självstyrelselag går in i ett nytt, helt avgörande skede.

Får jag ålänningarnas förtroende i höstens val kommer svenska språket att fortsätta vara min ledstjärna i det fortsatta arbetet som medlem av Ålandskommittén. Min tid som EU-förhandlare 1992-1994 kändes efteråt som en direkt avgörande brytpunkt och framgång för vårt örike. Jag kan säga att jag har samma känsla när det gäller autonomins utveckling. Ålandskommitténs arbete måste helt enkelt sluta i en framgång som tryggar både språket och samhällsutvecklingen.