Öriket Åland har en ytterst speciell internationell ställning. Långt ifrån alla ålänningar inser vilken unik bas hela deras samhälle vilar på. Men tyvärr finns det även en helt ny generation finska politiker och tjänstemän som inte (ännu) förstått eller vill ta till sig bakgrunden till varför Åland har s.k. politisk autonomi och samtidigt är fredat från militär aktivitet. Särskilt den sistnämnda statusen bestående av demilitarisering (förbud mot t.ex. väpnade styrkor och befästningar) och neutralitet (förbud mot krigshandlingar) ifrågasätts med jämna mellanrum av forskare och militärer. I slutet på oktober i år skrev jag följande debattinlägg till tidningarna:
Åland bidrar till kollektiv säkerhet
"Historien
upprepar sig! När den nuvarande självstyrelselagen processades för ca 25 år
sedan utsattes Ålands demilitariserade och neutraliserade status för både
verbala och fysiska provokationer. Åland utpekades som ett allvarligt
säkerhetspolitiskt problem och en läsning av t.ex. dåvarande presidenten Mauno
Koivistos memoarer ger belägg för att det åländska vaktslåendet av status quo gav
upphov till negativa reaktioner i Helsingfors. Det är förstås omöjligt att
bedöma i vilken mån uppståndelsen kring Ålands status påverkade revisonen av
självstyrelselagen i fel riktning. Klart är dock att den åländska talmanstrion
fick ett överraskande nej på sin begäran om att få diskutera bl.a. det framtida
ekonomiska systemet med presidenten. Kanske en liten vink om hur sårad
människan Koivisto kände sig inför det starka åländska motståndet.
Ändå skiljer
sig historien och de nu pågående attackerna på Ålands status åt på ett slående
sätt. Medan det under 1980- och 1990-talen handlade främst om militära
provokationer i form av uttalanden och aggressiva kanonbåtsbesök, kommer dagens
kritik från politiker och forskare. Det är direkt uppseendeväckande att det är
Finlands försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf) som bidrar till osäkerheten om
det säkerhetspolitiska läget i Östersjön genom att framhålla öriket som ett
”militärt vakuum”. Forskare fyller på med att ”ålänningarna lever i en
fantasivärld” och att nuvarande ordning är rena ”vansinnet”. Förhoppningsvis
leder presidentens och statsministerns tydliga besked om att ingen omvärdering
av Ålands status är aktuell till att lugnet återställs. Eller får vi till följd
av sannfinländarnas ras i opinionssiffrorna lov att acceptera mera
Ålands-kritik?
Låt mig passa
på att berömma det sätt som självstyrelsens företrädare inklusive riksdagsledamoten
hanterat den nygamla kritiken på. Politiska veteranen Roger Jansson har
dessutom via Facebook på ett föredömligt sätt redogjort för hur begreppet
neutralisering ska tolkas och forskaren Sia S Åkermark har tagit tillfället i
akt att via HBL och Helsingin Sanomat placera in Ålands status i ett globalt
sammanhang. Lysande text och än en gång kan vi citera det gamla ordspråket om
att inget ont som inte har något gott med sig!
Det finns
bara några få saker som återstår att tillägga till den förda debatten. För det
första förvånar det mig att Finland inte i högre grad ser Ålands folkrättsliga
status som ytterligare en säkerhetspolitisk garanti vid sidan av den kollektiva
säkerhet som följer av FN-stadgan och Lissabon-fördragets klausul om ömsesidigt
stöd ifall en EU-stat utsätts för ett väpnat angrepp. Genom 1921 års
Ålandskonvention har nämligen (minst) nio stater förbundit sig till att vid
behov skynda sig till Finlands hjälp ifall Åland utsätts för ett militärt
angrepp. Finlands kollektiva säkerhet förstärks alltså via Ålands status!
För det
andra är Ålands folkrättsliga status idag av sådan dignitet att hela världen är
förpliktigad att respektera denna unika regim. Ålandskonventionens stadgande om
att statusen ska bestå oavsett vad som händer i Östersjön i framtiden, har
under årens lopp förstärkts av att Ålands internationella ställning bekräftats
bl.a. i samband med EU-inträdet 1995."
Det finns all anledning att återkomma till frågan om Ålands status inom en nära framtid. När det starka krafter rör på sig för att förändra själva grunden för Ålands ställning, finns det goda skäl att vi ser om vårt hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar