Svenska språket under fortsatt tryck

I dagens åländska tidningar 28.11.2016 hade jag nedanstående debattinlägg. Tanken är att jag i flera inlägg ska beskriva den ytterst utmanande situation Åland ställts inför. Texten nedan behandlar det som kan kallas för startskottet på SOTE: en reform som begränsar s.k. full jourservice till fem utvalda centralsjukhus. För österbottningar med svenska som modersmål ytterst beklaglig reform så här långt eftersom Vasa centralsjukhus föreslås ställas utanför kretsen av sjukhus med komplett jourservice. Absurt med tanke på Finlands grundlag § 122 men i ett land där ett parti avser att vinna nästa val genom att bekämpa svenska språkets ställning, ett ytterst påtagligt hot.

Jourreform avgörande för svenskans framtid

Finlands regering står i beråd att avlåta ett massivt lagpaket som i grunden även kommer att påverka autonoma Åland.  Förvaltningsreformen SOTE hotar bl.a. att radera den redan i sig begränsade skattebehörighet lagtinget har idag. Frågan många ålänningar ställer sig är hur det ens är möjligt att regeringen Sipilä planerar något som vore lika med en torped in i den åländska självstyrelseskutan. Svaret är att med största sannolikhet har Åland (än en gång) dykt upp till ytan i ett läge där det redan är för sent att ändra kursen.  

Har då regeringen Sipilä juridiska möjligheter att genomföra SOTE trots konsekvenserna för bl.a. Åland? Svaret på den frågan är att ifall majoriteten i grundlagsutskottet i Finlands riksdag anser att reformen är okay så blir den verklighet. Visserligen kan bl.a. vi ålänningar ställa till en hel del bekymmer men med ett undantag är det åtgärder som träder till först när riksdagen klubbat igenom reformen.  Detta eftersom en fråga först ska slutbehandlas inom ett land innan det överhuvudtaget är möjligt att aktivera sig på den internationella nivån. Undantaget är Sverige som på basen av Ålandsöverenskommelsen från 1921 har en folkrättslig grund att agera utifrån. Politiskt sett dock en oerhört känslig fråga.

Därmed är det grundlagsutskottet somi praktiken åter håller bilan i sin hand över vårt örike. Det räcker med en titt i backspegeln för att förstå att vi har anledning till oro. I samband med den s.k. lotterikonflikten 2001 struntade utskottet i Ålands självstyrelselag. Sedan dess har utskottet därtill ”politiserats” i den meningen att politiken väger tyngre än grundlagen.  Faktum är att utskottet i detta nu behandlar ett lagförslag vars behandling avgör svenskans framtid i Finland. Jourreformen testar verkligen utskottets inställning till svenskans ställning. Sipilä-regeringen vill nämligen slopa Vasa centralsjukhus jourstatus och i ett slag göra hundratusen svenskspråkiga beroende av sjukvård på finska i Seinäjoki.

Förslaget strider på alla sätt mot grundlagens paragraf 122 och kravet på att de svenskspråkigas behov ska tillgodoses på lika grunder som de finskspråkigas. Så sent som 2010 gick ett motsvarande förslag på pumpen då 6.300 svenskspråkiga skulle överföras till enspråkigt finska landskap genom att avskilja Karleby stad från övriga Österbotten. Här kom Svenska Finlands Folkting att spela en avgörande roll i motståndet och tog till sin hjälp både tunga jurister och justitiekanslern. Finansministeriet tvingades retirera efter att den tidigare ”glömda” språkkonsekvensbedömningen påvisade att lagkraven nonchalerats.

Sex år efter Karleby-fallet är det alltså dags igen. Grundlagen är den samma men grundlagsutskottet innehåller idag sannfinländare, ett parti vars främsta ambition tycks vara att försämra svenskans ställning. Jourreformen avgör om Finland fortsätter som en rättsstat på det språkliga området. För oss på Åland ger resultatet samtidigt en vink om hur det blir med den kommande behandlingen av SOTE-reformen. Kommer politiken än en gång att besegra juridiken?