Domen som testar gränserna för Ålands autonomi

Det tog tid men 17 år efter det att Finlands ”nya” grundlag trädde ikraft år 2000 har det hänt: en finsk domstol har underkänt en åländsk lagtingslag med hänvisning till grundlagen. Senaste veckas dom från Åbo Hovrätt är därför att beteckna som historisk och väcker förstås en mängd frågor om hur hållbar domen faktiskt är. 

Domstolsmajoriteten anser nämligen att en dom för rattfylleri given av Ålands Tingsrätt kränker den straffades ”grundlagsenliga rätt till likhet inför lagen”.

De fyra hovrättsrådens resonemang bygger på att den åländska körkortslagen möjliggör ett tidsmässigt alltför långt körförbud (minst ett års körförbud att jämföra med att motsvarande fall i Finland skulle ge en påföljd om 2-3 månader utan körkort). Slutsatsen är att avvikelsen från den motsvarande finska bestämmelsen är för markant och därför gav hovrätten grundlagens 6 paragraf om ”att alla är lika inför lagen” företräde.

De tre övriga hovrättsråden slår i sin s.k. avvikande åsikt lika entydigt fast att den åländska bestämmelsen om minimitid för körförbud inte uppenbart står i strid med grundlagen. Därför hade Ålands Tingsrätt enligt minoriteten inget annat val än att tillämpa den åländska lagstiftningen. Ifall minoriteten hade fått bestämma hade straffpåföljden visserligen sänkts men bedömningen hade baserat sig på lagtingslagens stadganden.  Bland reservanterna återfinns den tidigare lagmannen vid Ålands Tingsrätt Kenneth Nygård, idag president för Åbo Hovrätt.

Hovrättsdomen kommer utan tvivel att analyseras bl.a. av oss som representerar Åland i det pågående arbetet med nytt självstyrelsesystem. Just frågan om grundlagens förhållande till Ålands självstyrelselag tillhörde redan den rätt omfattande gruppen av besvärliga frågeställningar. Oavsett att domen snart prövas av Högsta Domstolen – och med all sannolikhet ändras i enlighet med minoritetens åsikt ovan – finns det anledning att fråga sig om de åländska lagtingslagarna faktiskt ska hanteras som de finska riksdagslagarna vad gäller en domstols rätt att åberopa en bestämmelse i grundlagen.

Det speciella med den av hovrätten sågade körkortslagen är att varken skiljemannaorganet Ålandsdelegationen eller justitieministeriet i samband med den sedvanliga lagkontrollen såg några som helst problem. Resultatet blev därför att inte heller president Niinistö såg några hinder för att lagtingslagen skulle träda ikraft. Därmed ombads inte heller Högsta domstolen att ge ett utlåtande om körkortslagen. Den förestående prövningen av hovrättsdomen blir alltså den första gången HD tar ställning i den principiella frågan om ett åländskt kontra finskt straff i ljuset av grundlagens krav på ”lika inför lagen”.

Ifall HD mot förmodan går på hovrättens linje ser författaren till detta inlägg ingen annan utväg än att alla åländska lagtingslagar förs till den högsta instansen för prövning. Denna granskning skulle i så fall uttryckligen handla om lagtingslagens innehåll utgående från grundlagen. Ingen utveckling jag välkomnar men jag har svårt att se något annat hållbart sätt att slå vakt om det faktum att Åland är en egen rättslig jurisdiktion.  Vi kan inte leva med en osäkerhet om vad begreppet ”lika inför lagen” står för.