Ta debatten med våra ungdomar kring köksborden!

Vi upplever i detta nu ett mänskligt lidande i en omfattning som gör att våra sinnen avtrubbas. Till följd av att 60 miljoner människor är på flykt undan krig, förtryck, fattigdom och bisarra övergrepp har det uppstått en folkvandring som skakar EU i dess grundvalar. Mottagarländer som Grekland och Italien förväntas klara sig mer eller mindre på egen hand. Tyskland och Sverige ska i sin tur ta emot flyktingar till ett antal som vida överstiger respektive lands befolkningsantal. Ändå är nämnda länders situation vida bättre än t.ex. Libanons där flyktingarna uppgår till en fjärdedel av landets egen befolkning.

EU skakas i sina grundval av den enkla anledningen att ett betydande antal medlemsländer vägrar att ta sitt ansvar i rådande nödläge. Land efter land gör allt vad de kan för att försvåra för flyktingarna. Norden visar än en gång upp en totalt splittrad attityd. Sveriges famn är som vanligt vidöppen medan Danmark gör allt för att framstå som ett land som varje förnuftig asylsökande bör undvika. Danska regeringen satsar stort på annonser (!) i libanesiska tidningar fyllda med budskapet: håll er borta från Danmark!

Vad kan EU:s akuta krisläge ge upphov till på kort respektive lång sikt? På kort sikt är det fråga om inre spänningar som hotar att leda till ett läge där en majoritet kör över de övriga, allt i solidaritetens namn. Kommer Tyskland att tvingas ta till det ultimata hotet om att det ekonomiska stödet till i första hand de forna östländer skärs ner ifall deras inställning till flyktingmottagande inte ändras? Svaret kommer förmodligen redan denna vecka. På lång sikt kan således konflikten ge långtgående effekter på unionens annars omhuldade ekonomiska solidaritet.

På Åland har debatten under valåret 2015 emellanåt nått direkt hystseriska proportioner i förhållande till det ringa antal flyktingar som öriket står i beråd att ta emot. Upphovet till den skruvade debatten är utan tvivel närheten till Sverige och ålänningarnas mediavardag med blicken riktad västerut. Oroväckande är att många av våra egna  ungdomar tycks automatiskt överföra bristerna i den svenska intehrationspolitiken till åländska förhållanden. På sociala medier benämns flyktingarna som "apor" och våldtäktsmän. Håret reser sig inför denna brist på insikt om att det i första hand är fråga om barnfamiljer där föräldrarna offrat allt för att ge sina barn en bättre framtid än död och elände.

Vad kan vi som anser att Åland ska vara ett öppet och tolerant samhälle göra för att motverka den främlingsfientliga propagandan? För det första måste vi våga ta debatten med de politiska krafter som nu söker ålänningarnas stöd i höstens val. För det andra måste vi informera om att det åländska flyktingmottagandet till ingen del kan jämföras med den svenska situationen. För det tredje måste vi helt enkelt ta debatten med våra egna ungdomar.

Utmaningen ligger här i att hitta en plattform för diskussionen. Sociala medier leder tyvärr alltför ofta debatten på absurda villospår. I dessa valtider drunkar dessutom varje försök till debattinlägg i tidningarna i flödet av mer eller mindre viktiga åsiktsyttringar. Kvar finns dock den viktigaste plattformen av dem alla: köksbordet i alla åländska hem. Ta chansen att få ungdomarna att lyssna på humana röster som placerar in Åland i en värld där de mörka krafterna hotar att utrota vår medkänsla.

Var går gränsen för självstyrelsen?

Många år har redan förfluitit sedan Finlands bidrädande justitieombudsman 2008 konstaterade att den finska statsmaktens oförmåga att serva det autonoma Åland på svenska, nått ett läge där självstyrelsemyndigheterna inte kan fungera på det sätt det är tänkt. Eller rättare sagt: det går inte längre att uppnå självstyrelsens syften i ett läge där Åland hålls utanför eller alltför sent kopplas in i den politiska hanteringen av ärenden bland annat på EU-nivån.

Sedan 2008 har situationen sannerligen inte förbättrats utan tvärtom fortsätter pensioneringen av tvåspråkiga tjänstemän. Dessa ersätts med yngre förmågor där de främsta EU-språken av naturliga orsaker haft prioritet ett i den personliga skolningen. Av kunskaper i svenska återstår bara de begränsade kunskaperna inför studentexamen, ett inslag som till och med det slopats till följd av nedtoningen av svenskans betydelse.

Allt detta har inte skett på grund av någon direkt ovilja mot det svenska i Finland - även om Sannfinländarnas frammarsch på den politiska arenan lätt kan ge en sådan bild. Nej, det beror mera på vikten av att de finska tjänstemännen ska klara av att försvara sitt lands intressen i den komplicerade miljö under vilken EU:s beslutsfattande äger rum. Resulatet för Ålands del är dock att självstyrelselagen dagligen sätts ur spel när kontakterna mellan Åland och Finland görs på finska istället för på svenska.

I ett läge där miljoner människor befinner sig på flykt kan förstås den åländska situationen upplevas som ett lyxproblem. Men oavsett vad som händer i omvärlden har vi politiker ett grundläggande ansvar att se till att svenska språket lever och mår bra på alla plan. Det är därför den språkliga aspekten måste vara ett avgörande inslag när Ålandskommitténs arbete med vår nästa självstyrelselag går in i ett nytt, helt avgörande skede.

Får jag ålänningarnas förtroende i höstens val kommer svenska språket att fortsätta vara min ledstjärna i det fortsatta arbetet som medlem av Ålandskommittén. Min tid som EU-förhandlare 1992-1994 kändes efteråt som en direkt avgörande brytpunkt och framgång för vårt örike. Jag kan säga att jag har samma känsla när det gäller autonomins utveckling. Ålandskommitténs arbete måste helt enkelt sluta i en framgång som tryggar både språket och samhällsutvecklingen.

Finlands politiska clowner

Behöver varje politiskt system en sorts politiska clowner som kan och får häva ur sig vad som helst? Som får bete sig hur som helst och som framför allt inte behöver hålla sig till fakta?

Ovan nämnda frågeställning är sannerligen befogad efter sannfinländaren Teuvo Hakkarainens förslag om att 15 000 flyktingar skulle skickas direkt till Åland. Det är inte förslaget i sig som är det korkade med Hakkarainens förslag utan själva motiveringarna som riksdagsledamoten lyfter fram. Bilden ges nämligen av ett Åland som gödslas med statsbidrag.

Nu är visserligen inte ett politiskt ämbete lika med krav på intelligens, utbildning eller ens allmänbildning. Men ändå så finns det väl hos de flesta av oss någon sorts förhoppning om att väljarna i alla fall skulle akta sig för att rösta in representanter som står för nämnda clowneri. Hårt omdöme? Nej, Hakkarainens nya utspel är faktiskt mildare än hans tidigare förslag om att Finland skulle skicka somalier och homosexuella till Åland.

Sammantaget vittnar Hakkarainens handlande om ännu en sannfinländare som visar upp värsta sortens människoförakt. Partiledaren Timo Soini blundar säkert även denna gång eftersom han vet att varje enskild ledamot i riksdagsgruppen är central för att Sannfinländarna ska behålla positionen som Finlands politiska tvåa.

Bland andra Ålands riksdagsledamot Mats Löfström kom med en snabb replik på finska i Iltalehti. Nu gäller det att få Teuvo Hakkarainen till Åland snabbast möjligt för att han ska lära sig mera om örikets autonomi. Tyvärr är inte sannfinländaren ensam i sin okunnighet om Åland men de flesta andra kollegerna har ju i alla fall vett att första kolla fakta innan de lägger fram sina förslag!

Centern garanti för balans

I torsdagens Ålandstidning 27/8 torgför Ålands Framtids Anders Eriksson åter en negativ bild av sittande regeringsblock och framhäver sitt eget partis förträfflighet. Verkligheten ser dock helt annorlunda ut än den bild Anders Eriksson målar upp. Centern, MSÅ och S har ingalunda "rullat ut bördan på befolkningen" utan tvärtom agerat ytterst ansvarsfullt.

Målsättningen för oss i regeringsblocket har varit tydlig: spara för att undvika framtida upplåning men på ett sätt som inte gör mer skada än nytta. Samtidigt har antalet anställda inom förvaltningen minskat där en bibehållen service så medgett. Tjänster har ersatts med privatisering för att t.ex. rädda kvar skärgårdstrafiken på en tillfredsställande nivå.

Med Ålands Framtid vid regeringsrodret hade den åländska välfärden fått sig en rejäl smäll i och med att partiets lagtingsgrupp flera gånger ställt krav på att verksamhetsutgifterna skulle skäras ner med 5 procent eller ca 20 miljoner. För att uppnå ett sådant sparmål hade vi tvingats sparka hundratals personer med omedelbar verkan eftersom det hade varit det enda sättet att snabbt uppnå besparingen. En förödande politik och onödigt smärtsam i förhållande till den finanspolitik Centern tagit ansvar för.

I insändaren 27/8 fortsätter Anders Eriksson att angripa självstyrelsens tjänstemän genom att antyda att vi har en överstor personal. Jag kan försäkra alla ålänningar att vår förvaltning är slimmad och tar i många fall ett ansvar långt över normal arbetstid.
Tvärtemot ÅF anser Centern att de centrala delarna av självstyrelseförvaltningen tvärtom måste förstärkas för att vi ska klara av att sköta både de kärnområden vår självstyrelse vilar på och för att vi ska klara av att ta över nya rättsområden från Finland.

Centern ger inga andra vallöften än att vi fortsätter att representera balans, trygghet och stablitet.

Vikten av tydlighet i åländsk externpolitik

Färska riksdagsledamoten Mats Löfström kom i lördagens Ålandstidning (15/8) med ett tydligt budskap till oss åländska beslutsfattare: se till att ni har en linje i frågan om hur den s.k. klumpsumman ska förändras! Till följd av (sedvanlig) journalistisk tillspetsning - såsom Löfströms känga till politikerkåren - blev gensvaret från de åländska ministrarna som vanligt mer kritiskt än analytiskt.

Även ifråga om hur avräkningssystemet och därmed klumpsumman ska beräknas i framtiden, tror jag dock att det går att placera kyrkan mitt i byn. Landskapsregeringen har varit synnerligen aktiv med att bearbeta i första hand finansministeriet i Helsingfors och även uppnått en sorts delseger i och med att frågan bollats över till det gemensamma skiljemannaorganet Ålandsdelegationen. Inom kort väntas delegationen ge sitt svar på de frågeställningar som lagts på bordet.

Men samtidigt har Mats Löfström rätt i sitt påpekande sålunda att det åländska budskapet till den politiska ledningen i Finland hittills varit för inlindat och otydligt. Förmodligen är det så enkelt att Löfström med sin erfarenhet av invecklade överläggningar i Bryssel, inser vikten av att Åland alltid är aktivt på alla nivåer samtidigt. Här har tydligen Gunell & Co inte mäktat med att under sina två möten med nya Ålandsministern Anne Berner ( C ) ge tillräckligt uttömmande besked om vad Åland egentligen vill få ut av den pågående översynen.

Men i vanlig ordning gagnar det inte ålänningarna om deras politiska företrädare internt käbblar om vad som gjorts och inte gjorts. För oss på den åländska hemmaplanen gäller det att snabbt ta upp den Löfströmska passningen och se till att formulera en klar målsättning som alla partier står bakom.

Förra gången det begav sig slutade kampen för egen fullständig beskattningsrätt i ett för Åland i stort sett tillfredsställande system, dock med ett viktigt undantag: Ålandsdelegationens möjligheter att justera klumpsumman ströks i den avgörande riksdagsbehandlingen 1990-1991. Med finansministeriet som motpart har varje försök att förändra grunderna stupat på ett totalt ointresse. Men nu stundar nya tider!

Prislappen för demokrati och säkerhet

Det är många ålänningar som i dessa dagar, precis som andra EU-medborgare, undrar vad som egentligen pågår i fallet Grekland. Hur kan eurozonens övriga 18 medlemmar utlova ytterligare 86 miljarder euro till grekerna utöver de 240 miljarder som redan lagts på bordet? Sammantaget förutspås Grekland om några år ha en statsskuld som är dubbelt större än BNP, det vill säga det totala värdet av allt Grekland konsumerar och producerar under ett helt år.
Frågeställningen ovan är förstås befogad därför att det finns ingen rimlig chans för grekerna att någonsin kunna återbetala de drygt 350 miljarderna. Vi talar ju om ett land där befolkningen misstror både staten och partierna. Därmed saknas även viljan hos alltför många greker att via skatter bidra till den gemensamma sektorn. Vad gäller det att via reformer höja den formella skattegraden när den faktiska skattegrunden är urgröpt redan på förhand?

Som alltid när känslorna på båda sidor styr debatten finns det all anledning att stanna upp och reflektera över alternativen till att de övriga euro-staterna gör vad de kan för att rädda Grekland från en ekonomisk kollaps. Givetvis borde grekerna för länge sedan ha uteslutits från den monetära unionen. Men då fick som så många gånger förr de största staternas intresse styra färdriktningen. Allt handlade om att rädda främst tyska och franska banker från den grekiska bomben.
I och med att stödpaketen började rulla finns det egentligen ingen återvändo eftersom ett grekiskt misslyckande hotar att torpedera hela euro-skutan pga. brist på förtroende för valutasamarbetet. Vid sidan av de rent ekonomiska aspekterna finns det förstås stora humanitära värden att slå vakt om. Lägg därtill frågan om Grekland kan överleva som demokrati om landet drivs i bankrutt. Vilka krafter tar över i en sådan kaotisk situation? Kommunisterna eller militären?

Om vi till allt detta lägger in Nato-frågan i potten och rädslan att grekerna drivs i famnen på Moskva framstår det nya räddningspaketet i ny dager. Kan prislappen för att rädda demokrati och säkerhet egentligen bli för stor?

Centerledarens tal på Lappo 11 juli

 Bästa läsare!

Senaste helg samlades de åländska partierna till en tidig valstart på Lappo i Brändö. Under dagen hade jag tillfälle att i egenskap av Centerledare hålla ett sommartal. Se nedan! Medan en del partier antingen satsade på att mest profilera sin egen ordförande eller kritisera andra partier för allehanda brister, satsade Centern som vanligt på sin egen politik och visade upp sitt breda kunnande genom att hela åtta representanter inkl. jag själv deltog i de olika delarna under dagen. Ungcenterns Michelle Grönlund och Mathias Johansson, debattdeltagarna Erica Sjöström, Anita Husell-Karlström och Veronica Thörnroos kompletterades av Roger Nordlund och Jörgen Pettersson i det ekonomiska seminariet. Sedan kan vi väl även notera att Mats Löfström fanns på plats oaktat att han nu är hela Ålands riksdagsledamot. Sammantaget en bra dag för Centern! 

Harry Janssons sommartal 

Lappo 11.07.2015

Bästa åhörare!

Först av allt ett varmt tack till arrangörerna och särskilt till Lappo Ungdomsförening som bjudit in till denna nya form av politisk diskussion i åländsk tappning. Vi behöver sannerligen nya arenor för bollande av idéer och tankar i en tid präglad av snabba förändringar.

Vi möts i sommartid i ett läge där mänskligheten igen visar upp sina mest brutala sidor över hela vårt jordklot. Det som bör kallas för ett islamskt inbördeskrig sprider sina fasor och en våldsmentalitet som överstiger vår begreppsförmåga.

Vår egen åländska tillvaro känns återigen som ett paradis men vi kan inte undgå att påverkas av allt det hemska som pågår i omvärlden. Det är därför Centern helt självklart ställer sig först i ledet för att välkomna nya inbyggare till våra öar, människor som tvingats fly från allt de har kärt.

Låt mig på detta vis markera ett avståndstagande från de röster som på senare tid rests om att Åland inte ska vara en välkomnande famn utan istället visa alla utsatta ryggen. Bästa vänner! 20 syriska flyktingar kommer inte att förändra Åland eller vara ett hot mot vår livsstil!

Tvärtom kommer flyktingarna som alla andra inflyttare att på olika sätt berika vårt samhälle. Centerns vice ordförande Jörgen Pettersson tillhör dem som på ett kraftfullt sätt tagit den nödvändiga debatten med de främlingsfientliga krafterna, ett exempel värt att följa för alla oss som värnar om mångfalden på våra öar.

Detta sagt så vill jag samtidigt betona att vi absolut ska ta enskilda ålänningars oro över invandringens följder på största allvar. Vi måste få alla att förstå att åländsk integrationspolitik på inget sätt kan jämföras med t.ex. Sveriges – något som många ålänningar via vår mediakultur lätt bibringas bilden av.

Flyktingmottagande förutsätter utan tvivel ett fortlöpande ansvar på alla samhällsnivåer, ett ansvar som vårt Åland är väl lämpat att uppfylla till alla delar.

Gott folk!  I en tid där den demografiska kurvan visar på vikten av mera ålänningar för att klara morgondagens samhällsservice, borde vi alla vara tacksamma över chansen till en växande befolkning!

När det gäller omvärldens påverkan är det förstås oundvikligt att i dagsläget konstatera att Greklands ekonomiska kris tillhör de verkliga oroshärdarna även för Ålands del.

Har ECB och de andra aktörerna lyckats kapsla in krisen så att ett grekiskt utträde ur valutazonen går smärtfritt för alla – utom förstås för grekerna själva? Eller väntar en ekonomisk tsunami i o m att det inte längre är fråga om enbart ekonomi utan mera handlar om brist på ömsesidigt förtroende?

De ålänningar som besökt Grekland under detta år har alla insett att den grekiska tragedin pågår varje minut i o m att befolkningen gör allt för att undvika skatter. Inte en enda kortläsare fungerar, inte ett enda kassakvitto läggs på bordet. I en sådan situation framstår det tydligt att grekisk skatteuppbörd fortfarande är på en u-landsnivå.

Det finns i dagsläget många frågor i den s.k. 10.000 kronors klassen. Bland dessa finns den även för oss ålänningar brännande frågan: kommer Finlands regering att lyckas återställa landets offentliga ekonomi bl.a. genom ett s.k. samhällsfördrag som kraftigt stärker exportindustrins konkurrenskraft?

Svaret på denna fråga ger oss också svaret på vilka krav på anpassning av Ålandsbudgeten som vi själva står inför. Vi ska absolut glädja oss över hög sysselsättning på våra öar och att vi på självstyrelsenivån är fortsatt skuldfria MEN även vi har all orsak att fortsätta se över den offentliga kostymens storlek.

Varje ny investering ska vägas mot nyttan och möjligheten till sänkta driftskostnader. Alla vet att investeringsbehovet är enormt, både i gammalt och i nytt. Vi behöver en ersättande Vårdö-bro men måste samtidigt våga satsa på ett nytt färjfäste på östra Föglö med en maximalt kort återbetalningstid. Även skärgårdsflottan behöver förnyas för att förbättra både tonnaget och uppnå lägre bränsle- och miljökostnader.

Med tanke på platsen för dagens evenemang – och trafikens avgörande betydelse för skärgården - kan jag förstås inte låta bli att flika in att för Centern fortsätter Hummelvik att vara den självklara ändhamnen för den norra linjen.

I denna tid präglad av enorm osäkerhet vill jag framhålla Centern som det trygga alternativet för ålänningarna även i höstens val. En politik för hela Åland med trygghet och jämställdhet för alla ålänningar. Centern vill fortsätta sin långvariga tradition som Ålands ledande parti och med ett fortsatt regeringsansvar, ett ansvar som Centern visat sig väl lämpat att bära.

Vår politik för hela Åland utgår från dagens kommunala struktur där just kommunen är den överlägset bästa producenten av ålänningens basservice i vardagen och där vi genom samarbete över de kommunala gränserna ser till att inte småskaligheten utgör ett problem.

På Centerns Åland fortsätter de s.k. landskapandelarna att vara ett regionalpolitiskt instrument som tryggar kommunernas existens. Kommuninvånarna avgör därmed själva om deras kommun ska finnas kvar eller uppgå i en större enhet. Kort sagt: Centern är en garant för kommunernas självbestämmande!

Den dag någon kan påvisa att större enheter medför förbättringar som överstiger de negativa konsekvenserna i form av bl.a. ökade kostnader, är Centern säkert berett att ompröva sin hållning. Jag har en känsla av att den dagen dröjer!

Den kommande mandatperioden vill Åländsk Center flytta fokus från kommunerna till självstyrelsens kärnområden. Vi måste helt enkelt ta bättre hand om den befintliga självstyrelsen, se till att lagstiftningen till alla delar är modern och ge våra tjänstemän de resurser som självstyrelsens hjärta behöver. Vi har drygt sex år på oss att klara av denna modernisering och lyckas vi kommer ålänningarna att med glädje hälsa nästa generations självstyrelselag välkommen!

Varje samhälle står och faller med tillgången på arbetsplatser och åtföljande skattekraft. Vi är som ö-samhälle oerhört beroende av en hög sysselsättning som ett sätt att motverka bortflyttning. Det är därför glädjande att höra nya företagare med erfarenheter utifrån säga att det är lätt att starta företag på dagens Åland. Men det har på senare år visat sig att en speciell del av vårt nationalitetsskydd – näringsrätten – idag är mera till skada än till nytta för oss ålänningar och inte minst när det gäller att slå vakt om det svenska språket i vardagen.

När näringsrätten leder till att rikssvenska kedjor tvingas etablera sig via finska dotterbolag istället för att direkt från svenska marknaden ta steget över till Åland, är det dags att reformera näringsrätten i grunden.

 Inom Centern är vi övertygade om att vi kan bibehålla näringsrättens grundsyfte och ändå se till att Åland öppnar sig även till denna del. Under kommande mandatperiod kommer Centern därför att verka för att näringsrätten ses över parallellt med att jordförvärvsskyddet genomgår en redan påbörjad modernisering.

Jag vill avsluta med att beröra frågan om Ålands status. Än en gång hörs tongångarna om att Fredens Öar är ett problem och vi kan åter notera ironiska kommentarer om blåögda åländska politiker som inte förstår hotet från den ryska björnen.

Låt mig påstå att vi ålänningar mer än väl förstår hur det är att leva under osäkra tider. Men låt mig även konstatera ett faktum: Ålands status är ett resultat av ett internationellt organs beslut där självstyrelsen och demilitariseringen/neutraliseringen utgör en orubblig helhet. Vi kommer därför aldrig att tillåta en förändring som till någon del rubbar dessa grundpelare.

Med dessa ord ber att få tillönska er alla en fortsatt skön sommar!