Juridiken som politiskt redskap

Frågan om när jäv föreligger i offentlig verksamhet kommer alltid att vara en knepig fråga. Till och med för domstolarna är jävsbegreppet oerhört svårtolkat eftersom det sist och slutligen handlar om tolkning av lag mot en faktisk situation. Jäv baserat på personlig vinning eller släktskap är dock oftast  lätta att hantera jämfört med alla de fall inom gråzonen av oklar beröring med ett visst ärende. Sedan är jäv för alla utom ledamöterna i kommunernas fullmäktigen betydligt strängare eftersom de förstnämnda förtroendevalda jämställs med tjänstemän ifråga om ställning och ansvar.

Ibland anmäler förtroendevalda jäv för att inte behöva ta ansvar. Ibland kan ett påstående om att jäv föreligger användas som ett sätt att påverka utgången av ett beslut genom att helt enkelt "jäva ut" en förtroendevald. Manövern får ju inte avsedd effekt om en ledamot har möjlighet att snabbt kalla in en ersättare. Misslyckas den jävige att hitta en ersättare så har juridiken använts som ett politiskt redskap  och inte som ett sätt att säkerställa opartiskhet i beslutsfattandet.

Att jäv är svårt att hantera i vardagen bevisas väl av att den finske statsministern Sipilä - utöver allting annat - som bäst anklagas för jäv i samband med statliga intressen kopplade till gruvindustrin. Inte heller de åländska ministrarna klarar alla gånger av balansgången. I samband med Jomala-fullmäktiges beslut om kommunalt stöd till återuppbyggnaden av ungdomslokalen Frideborg jävades Gyrid Högman ( C ) på initiativ av ministrarna Mika Nordberg och Wille Valve. Jävet saknar laga grund.

Ända sedan jag 2005 skrev en handbok om jäv har jag årligen ställts inför ett betydande antal frågor om huruvida jäv föreligger. I ljuset av en rad aktuella fall finns det skäl för mig att revidera texten. Redan till följd av att Åland 2008 fick en ny förvaltningslag med jävsregler för alla i offentlig verksamhet - förutom just kommunfullmäktigena - finns det anledning att modernisera handboken. Ett nyårslöfte inför 2017!