Finlands president Sauli Niinistö (saml) vågade inte "göra en halonen" utan stadfäste tidigare idag (29.12.2016) lagstiftningen som gör helfinska centralsjukhuset i Seinäjoki till joursjukhus även för de drygt 90.000 svenskspråkiga österbottningarna. Presidenten valde således att förbigå högsta domstolen (HD) trots att flera tunga statsrättsexperter varnat för att jourreformen strider mot grundlagens krav på likabehandling av den finsk- och svenskspråkiga befolkningen.
Istället för att agera med stöd av samma grundlag, fogade Sauli Niinistö en kommentar till protokollet:
"I detta fall innebär det enligt min uppfattning att jourtjänster kan överföras från Vasa till Seinäjoki endast om det vid överförandet råder säkerhet om att patienterna får dessa tjänster på finska eller svenska enligt eget val,"
Markeringen är intressant men saknar förstås direkt juridisk påföljd. Tydligt är att presidenten tagit intryck av den omfattande kritiken och oron men valde en form av kompromiss som överför ansvaret för reformens språkliga konsekvenser tillbaka på Sipilä-regeringen.
En kritisk analys säger mig att presidenten "fegade ur". Ett utlåtande från HD hade inte varit för mycket begärt med tanke på att det trots allt handlar om tolkning av de medborgerliga grundrättigheterna. En mindre kritisk analys är att Niinistö (istället för att äventyra maktbalansen president- riksdag) valde att sätta maximal press på förverkligandet av jourreformen.
Plötsligt är därmed justitiekanslern Jonkka i blickfånget igen, bara någon vecka efter att han själv i ovanligt hårda ordalag kritiserat Siplilä-regeringen för bristande lagberedning. Kommer JK denna gång att ha styrkan att förhindra att förordningar, som inte svarar upp mot presidentens randanmärking ovan, träder ikraft?
Om jag tar på mig den kritiska hatten igen kan jag konstatera att
- justitiekanslern (trots protester i efterhand)
- grundlagsutskottet (genom att undvika stridsfrågans kärna) och
- presidenten ( i o m dagens stadfästelse av lagen)
alla undvikit att på ett maximalt sätt stå upp för svenska språket i samband med jourreformens hantering.
Resultatet av den politiska processen är att sjukhusledningen i Seinäjoki ställs inför en rätt så hopplös uppgift: att i snabba ryck ordna en svenskspråkig klientmiljö värd namnet. En sak är i alla fall säker: de klienter som förs till Seinäjoki för vård kommer inte själva att orka med att kräva vård på svenska. Därför blir de insatser Svenska Folkpartiet m.fl. än en gång avgörande för hur experimentet med grundlagen slutar i vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar