måndag 31 augusti 2015

Finlands politiska clowner

Behöver varje politiskt system en sorts politiska clowner som kan och får häva ur sig vad som helst? Som får bete sig hur som helst och som framför allt inte behöver hålla sig till fakta?

Ovan nämnda frågeställning är sannerligen befogad efter sannfinländaren Teuvo Hakkarainens förslag om att 15 000 flyktingar skulle skickas direkt till Åland. Det är inte förslaget i sig som är det korkade med Hakkarainens förslag utan själva motiveringarna som riksdagsledamoten lyfter fram. Bilden ges nämligen av ett Åland som gödslas med statsbidrag.

Nu är visserligen inte ett politiskt ämbete lika med krav på intelligens, utbildning eller ens allmänbildning. Men ändå så finns det väl hos de flesta av oss någon sorts förhoppning om att väljarna i alla fall skulle akta sig för att rösta in representanter som står för nämnda clowneri. Hårt omdöme? Nej, Hakkarainens nya utspel är faktiskt mildare än hans tidigare förslag om att Finland skulle skicka somalier och homosexuella till Åland.

Sammantaget vittnar Hakkarainens handlande om ännu en sannfinländare som visar upp värsta sortens människoförakt. Partiledaren Timo Soini blundar säkert även denna gång eftersom han vet att varje enskild ledamot i riksdagsgruppen är central för att Sannfinländarna ska behålla positionen som Finlands politiska tvåa.

Bland andra Ålands riksdagsledamot Mats Löfström kom med en snabb replik på finska i Iltalehti. Nu gäller det att få Teuvo Hakkarainen till Åland snabbast möjligt för att han ska lära sig mera om örikets autonomi. Tyvärr är inte sannfinländaren ensam i sin okunnighet om Åland men de flesta andra kollegerna har ju i alla fall vett att första kolla fakta innan de lägger fram sina förslag!

fredag 28 augusti 2015

Centern garanti för balans


I torsdagens Ålandstidning 27/8 torgför Ålands Framtids Anders Eriksson åter en negativ bild av sittande regeringsblock och framhäver sitt eget partis förträfflighet. Verkligheten ser dock helt annorlunda ut än den bild Anders Eriksson målar upp. Centern, MSÅ och S har ingalunda "rullat ut bördan på befolkningen" utan tvärtom agerat ytterst ansvarsfullt.

Målsättningen för oss i regeringsblocket har varit tydlig: spara för att undvika framtida upplåning men på ett sätt som inte gör mer skada än nytta. Samtidigt har antalet anställda inom förvaltningen minskat där en bibehållen service så medgett. Tjänster har ersatts med privatisering för att t.ex. rädda kvar skärgårdstrafiken på en tillfredsställande nivå.

Med Ålands Framtid vid regeringsrodret hade den åländska välfärden fått sig en rejäl smäll i och med att partiets lagtingsgrupp flera gånger ställt krav på att verksamhetsutgifterna skulle skäras ner med 5 procent eller ca 20 miljoner. För att uppnå ett sådant sparmål hade vi tvingats sparka hundratals personer med omedelbar verkan eftersom det hade varit det enda sättet att snabbt uppnå besparingen. En förödande politik och onödigt smärtsam i förhållande till den finanspolitik Centern tagit ansvar för.

I insändaren 27/8 fortsätter Anders Eriksson att angripa självstyrelsens tjänstemän genom att antyda att vi har en överstor personal. Jag kan försäkra alla ålänningar att vår förvaltning är slimmad och tar i många fall ett ansvar långt över normal arbetstid.
Tvärtemot ÅF anser Centern att de centrala delarna av självstyrelseförvaltningen tvärtom måste förstärkas för att vi ska klara av att sköta både de kärnområden vår självstyrelse vilar på och för att vi ska klara av att ta över nya rättsområden från Finland.

Centern ger inga andra vallöften än att vi fortsätter att representera balans, trygghet och stablitet.



måndag 17 augusti 2015

Vikten av tydlighet i åländsk externpolitik

Färska riksdagsledamoten Mats Löfström kom i lördagens Ålandstidning (15/8) med ett tydligt budskap till oss åländska beslutsfattare: se till att ni har en linje i frågan om hur den s.k. klumpsumman ska förändras! Till följd av (sedvanlig) journalistisk tillspetsning - såsom Löfströms känga till politikerkåren - blev gensvaret från de åländska ministrarna som vanligt mer kritiskt än analytiskt.

Även ifråga om hur avräkningssystemet och därmed klumpsumman ska beräknas i framtiden, tror jag dock att det går att placera kyrkan mitt i byn. Landskapsregeringen har varit synnerligen aktiv med att bearbeta i första hand finansministeriet i Helsingfors och även uppnått en sorts delseger i och med att frågan bollats över till det gemensamma skiljemannaorganet Ålandsdelegationen. Inom kort väntas delegationen ge sitt svar på de frågeställningar som lagts på bordet.

Men samtidigt har Mats Löfström rätt i sitt påpekande sålunda att det åländska budskapet till den politiska ledningen i Finland hittills varit för inlindat och otydligt. Förmodligen är det så enkelt att Löfström med sin erfarenhet av invecklade överläggningar i Bryssel, inser vikten av att Åland alltid är aktivt på alla nivåer samtidigt. Här har tydligen Gunell & Co inte mäktat med att under sina två möten med nya Ålandsministern Anne Berner ( C ) ge tillräckligt uttömmande besked om vad Åland egentligen vill få ut av den pågående översynen.

Men i vanlig ordning gagnar det inte ålänningarna om deras politiska företrädare internt käbblar om vad som gjorts och inte gjorts. För oss på den åländska hemmaplanen gäller det att snabbt ta upp den Löfströmska passningen och se till att formulera en klar målsättning som alla partier står bakom.

Förra gången det begav sig slutade kampen för egen fullständig beskattningsrätt i ett för Åland i stort sett tillfredsställande system, dock med ett viktigt undantag: Ålandsdelegationens möjligheter att justera klumpsumman ströks i den avgörande riksdagsbehandlingen 1990-1991. Med finansministeriet som motpart har varje försök att förändra grunderna stupat på ett totalt ointresse. Men nu stundar nya tider!