måndag 29 september 2014

Kontraproduktiv oppositionspolitik


Det är smått tragiskt att oppositionspartierna Ålands Framtid och Liberalerna fortsätter att slå på propagandatrumman i ett läge där det åländska livsmedelsklustret befinner sig i ett ytterst besvärligt läge. Brage Eklunds och Mats Perämaas insändare 25/9 bekräftar samtidigt än en gång att oppositionen inte tar ansvar varken för regler eller ekonomi. Huvudsaken är denna gång att framställa sig själva som livsmedelsklustrets stora räddare. Verkligheten är den motsatta.

I vanlig ordning saknar ÅF och lib underlag för sin attack på bl.a. Åländsk Center. Tvärtom agerar oppositionen i avbytarfrågan direkt kontraproduktivt sett ur producenternas synvinkel. Detta gäller särskilt förslaget om att förkasta avbytarlagen och därmed förslaget om att förkasta finans- och näringsutskottets förslag om att brukarna erhåller höjda stödprocenter per avbytardag i väntan på att LR får klart med EU-kommissionen om ett undantag från en färsk EU-förordning (förordningen som trädde ikraft 1 juli i år binder omedelbart medlemsländernas händer i väntan på ett eventuellt s.k. gruppundantag).

Tack och lov insåg majoriteten i lagtinget att oppositionens förslag hotade att utsätta producenterna för en stor osäkerhet om huruvida avbytarsystemet är förenligt med EU-rätten. Seriösa lagstiftare ska alltid sträva till att respektera regelverket och därmed undvika nya problem för både förvaltningen och producenterna.

Även de av oppositionen framlagda s.k. klämmarna är i hög grad kontraproduktiva eller saknar relevans. Regeringsblocket har visserligen all anledning att både säkerställa att det nya avbytarsystemet fungerar den 1 januari 2015 och noggrant följa med hur livsmedelsklustret påverkas av Ukraina-krisens sanktioner.
 
Men i motsatts till oppositionen måste LR se till helheten och bl.a. beakta det faktum att lantbrukets inkomstsida i första hand är en fråga för Finlands regering och riksdag. För det andra ska vi på Åland ta lärdom av de svårigheter som det första finska stödpaketet möter. Vem ska stödjas? Producenterna eller exportörerna? Vilka produkter ska prioriteras? Ett talande exempel är att även om hela finska stödpaketets 20 miljoner euro riktades till mjölkleverantörerna, skulle effekten bli under en cent per levererad liter.

Exemplet ovan visar att vi aldrig via offentliga medel kan kompensera störningar på marknaden. Däremot kommer vi inom Åländsk Center att verka för att det nya avbytarstödet faktiskt blir en tillgång för producenterna och att anslagen för investeringsstöd i Ålandsbudgeten framöver svarar mot livsmedelsklustrets behov. Centern har lyckats trygga såväl ett hållbart LBU-program som avbytarsystemets överlevnad. En del producenter må vara besvikna men för ett parti som har endast sju av 21 ”regeringsmandat” bakom sig, är resultaten hittills tillfredsställande.

torsdag 25 september 2014

Undvik navelskåderi i språkfrågan!

Centern och Moderaterna ska se till att lantrådet Gunell håller sig borta från alla tillställningar där det pratas finska! Det är det senaste exemplet på den språkpolitik Ålands Framtid (ÅF) bedriver. I inlägg efter inlägg kritiserar ÅF:s ordförande Axel Jonsson lantrådet Camilla Gunell för hennes deltagande i den årliga tillställningen med Finlands ambassadörer. Kritiken är direkt märklig i och med att det förmodligen bland alla dessa ambassadörer återfinns de mest språkkunniga indvider dagens Finland kan uppbåda.

Min utgångspunkt är självklar: åländska beslutsfattare ska ta för sig i alla sammanhang där vårt örike har nytta av synlighet. Vi ska alltid tala svenska när det är fråga om offentliga framträdanden i Finland men vi kan mingla på de språk vi behärskar, inklusive finska. Själv har jag fått uppleva situationer där motparten pratar finska och jag svenska. Ofta söker man ju annars en gemensam, mer neutral plattform via engelskan.

ÅF försöker aktivt göra den åländska språkpolitiken till ett rent navelskåderi genom att uppmana till bojkott av alla sammanhang där finska är huvudspråket. ÅF:s uppmaning innebär ju i förlängningen att Åland måste be om en ändring av lagstiftningen så att rätten till en egen ledamot i Finlands riksdag omdelelbart upphör. För en mer finskpräglad miljö än just riksdagen är det svårt att hitta, trots att Finland ju officiellt är ett tvåspråkigt land.

Det är bra att ÅF kämpar för svenska språket men det är synd när partiet totalt förlorar fotfästet genom att fokusera på felaktiga sammanhang. Det allvarliga med finska språkets intrång är alla ålännningar som - även i offentlig förvaltning - sliter sitt hår i förtvivlan över finskspråkiga datasystem, alla ålänningar vars karriärer spolieras av att det alltför sällan ordnas utbildning på svenska och alla dokument inklusive epikriser (sjukjournaler) som fortsätter att strömma in på finska till ÅHS. För att nämna några konkreta och allvarliga frågeställningar som vi alla bör fokusera på.

tisdag 16 september 2014

Samhällsbyggande kräver respekt och dialog

Företrädare för andra åländska partier har på insändarplats i Ålandstidningen framfört en vädjan om att Ålands Framtid ska lägga smutskastningen åt sidan och istället komma med konkreta förslag om förbättringar av vårt örike. Efter Axel Jonssons förnyade angrepp på Åländsk Center 12/9 är det lätt att förena sig i denna önskan.
Axel Jonsson undrar varför undertecknad ”inte vill ta debatten”. Svaret är att Jonssons vinklade debatteknik gör det omöjligt att få till stånd en vettig dialog. Låt mig ta ett exempel. Jonsson kritiserar å ena sidan Centern för LBU-programmet och avbytarreformen. Å andra sidan får vi kritik för att bedriva ”oppositionspolitik” mot den egna regeringen. Hur skulle Centern annars ha kunnat trygga ett vettigt LBU och rädda avbytarsystemet från en successiv nedläggning? Ibland krävs det strider och kompromisser även i regeringskretsen, ett liv som ÅF förstås är ovetande om. Det tycks reta ÅF att Centern i nämnda frågor lyckats åstadkomma tydliga förbättringar och detta samtidigt som samarbetet med MÅS och S kan fortsätta.

Nu tillhör det ju ett oppositionspartis privilegium att ena veckan klandra regeringen för brist på sparförslag för att veckan därpå kritisera samma regering för vidtagna åtgärder. Det vore bra om ÅF berättade om sina egna prioriteringar istället för att nedvärdera andras. Men lämna vänligen bort standardsvaret om att ”fem procent av konsumtionsutgifterna ska bort”. Tala istället om vilken samhällsservice ÅF vill försämra och vilka personalgrupper som ska sparkas.

ÅF säger sig jobba för landsbygdens framtid. Ändå är partiet berett att utsätta vårdöborna för ett enda stort riskspel genom att tvinga fram en renovering av den befintliga Vårdöbron. Experterna varnar för konsekvenserna och Vårdö kommun vädjar om förståelse för vad en renovering innebär för hela regionen. Jag tror att ÅF-väljarna hädanefter inser att det är Centern som står för en regionalpolitik värd namnet.

Jag beklagar djupt att Ålands Framtid förvandlats från en positiv samhällskraft till ett gnällparti som inte skyr några medel för att framställa andra partier som mindre vetande. Samhället byggs med respekt och dialog, inte med förolämpande retorik.