fredag 12 januari 2018

Fastighetsskatteskandalen Rond två

I början på december 2017 briserade det som jag valt att benämna som fastighetsskatteskandalen. Under tidig höst började skatteförvaltningen förvarna ett betydande antal ålänningar om att deras fastigheter var föremål för omvärdering på så sätt att impediment hädanefter ska anses vara skattepliktig mark. Men kommunerna, dvs. skattetagarna, fick aldrig information från skatteförvaltningen om att det nu påbörjats ett arbete som i vissa fall slår oerhört hårt mot enskilda personer och samtidigt gör att de kommunala fastighetsintäkterna skjuter i höjden 2018. Eftersom flera frågat efter innehållet i mitt brev till skatteförvaltningen väljer jag att publicera texten i sin helhet för den som är intresserad.
_________________________________________________________________________________

                                                                      Mariehamn den 5 januari 2018

SKATTEFÖRVALTNINGEN
Generaldirektör
Arto Pirinen
PB 325
FIN-00052 SKATT

Ärende:
Anhållan om att principerna för värdering av åländska fastigheter inte ändras under skatteåret 2018 inom ramen för fastighetsbeskattningen

Ärade Generaldirektör,

Skatteförvaltningen har under hösten 2017 börjat sända ut brev till åländska fastighetsägare med besked om att uppgifterna gällande deras fastigheter korrigerats. Felet korrigeras enligt breven i de uppgifter som utgör grunden för fastighetsskatten 2018. Som orsak till korrigeringarna anges bl.a. tre olika domslut från Högsta förvaltningsdomstolen år 1997.
Beskattningsvärdet för ett begränsat antal fastigheter kommer enligt de nya tillämpningsdirektiven att leda till drastiskt höjd skattebörda.

Tyvärr har inte berörda fastighetsägare förstått innebörden av de utskickade breven och det var först den 7 december undertecknad erhöll vetskap om att ett betydande antal fastigheters beskattningsbara areal utökats på ett alarmerande sätt. Låt mig som ett exempel nämna ett skärgårdshemman vars beskattningsbara areal förändras från ca 30.000 m2 till över 2 miljoner m2. Konsekvenserna blir som Ni förstår orimliga till följd av den ekonomiska belastningen för enskilda personer.

Jag vill redan i detta skede understryka att jag inte ifrågasätter den juridiska bakgrunden till omtolkningen av fastigheternas beskattningsbara areal. Det är även korrekt att via brevutskick förvarna fastighetsägarna om att det utifrån kommande fastighetsskattedeklaration finns en möjlighet att anföra omständigheter som påverkar respektive fastighets värdering.

Problemen med skatteförvaltningens förfaringssätt är följande:

a)     De åländska självstyrelsemyndigheterna har inte informerats om den förestående omvärderingen av det som hittills ansetts vara t.ex. impediment utan egentligt värde. Det är ytterst sannolikt att Ålands lagting med omedelbar verkan skulle ha ändrat Fastighetsskattelagen för landskapet Åland (ÅFS 15:1993) ifall vetskap om ovanstående nyordning hade förelegat.

b)     Enligt Självstyrelselagen för Åland (FFS 1144/1991) har alla riksmyndigheter en allmän skyldighet att bistå de åländska självstyrelsemyndigheterna. Detta gäller speciellt om regleringen på området är olika i riket och på Åland och den finska regleringen och tillämpningen trots detta genom blankettlagar påverkar tillämpningen på Åland.

c)      De åländska kommunerna har senast den 17 november 2017, såsom regelverket stipulerar, beslutat om fastighetsskattesatserna för skatteåret 2018 utan att vid det tillfället ännu erhållit vetskap om att de aktuella förändringarna i fastighetsbeskattningens principer var förestående.  Kommunerna har alltså fattat sina beslut utgående från felaktiga grunder och har därför brustit i sin plikt i förhållande till kommunens medlemmar.

d)     Till skillnad från regleringen för övriga Finland, genom 11 § 3 mom. fastighetsskattelagen (FFS 654/1992), finns på Åland genom 2 § 1 mom. fastighetsskattelagen för landskapet Åland (ÅFS 1993:15) ingen minimigräns för den allmänna fastighetsskatteprocentsatsen om 0,93. De åländska fastighetsägarna kommer att försättas i en ytterst ojämlik ställning eftersom närmast slumpen avgör huruvida en kommun tillämpar även den allmänna skatteprocenten inom fastighetsbeskattningen.

e)     Skattebyrån på Åland har, efter det att den förestående nyordningen blivit offentlig, den 18 december 2017 informerat Ålands landskapsregering och Ålands Kommunförbund om att det fram till den 29 december 2017 fanns en möjlighet för de åländska kommunerna att justera 2018-års fastighetsskattebeslut. Denna information skickades av någon anledning aldrig till kommunerna från skattebyråns sida. I ett fall höll en av de mest berörda kommunerna fullmäktigesammanträde mellan jul och nyår. Eftersom nämnda information inte inkommit till kommunen, hade de förtroendevalda inte kännedom om möjligheten att i efterhand justera fastighetsskatten för skatteåret 2018.

f)      Ålands landskapsregering meddelade redan i december 2017 att Ålands lagting kommer att föreläggas ett lagförslag som retroaktivt återställer status quo i den åländska fastighetsbeskattningen. En sådan justering av den åländska fastighetsskattelagen lagen kommer att medföra behov av omfattande ändringar i skatteförvaltningens register med åtföljande kostnader. På basen av det sätt som lagförslaget aktualiserats, är det givet att man från åländsk sida förutsätter att skatteförvaltningen ensamt bär kostnaderna.

Utgående från ovan presenterade problem, anser undertecknad att en mängd förvaltningsrättsliga frågeställningar kan aktualiseras. Jag nöjer mig i detta skede med att betona, förutom den allmänna tjänstemannaplikten, att medborgarna enligt förvaltningslagen alltid ska kunna förlita sig på den s.k. förtroendeskyddsprincipen (som framgår av 6 § i rikets förvaltningslag (FFS 434/2003).

Min förhoppning är att skatteförvaltningen, i ljuset av ovan nämnda problematik, ska besluta att de åländska fastigheterna ännu under år 2018 ska värderas utgående från samma grunder som skatteåret 2017. På detta sätt kan ett mycket besvärligt och omfattande juridiskt efterspel undvikas, både ifråga om kravet på rättssäkerhet och berörda fastigheters värdering.

För egen del vill jag, inte som ett hot utan som information, även meddela att jag har beredskap att anmäla skatteförvaltningens hantering av ärendet till justitiekanslern. En åtgärd som jag mer än gärna undviker att vidta.

Avslutning

Värderade Generaldirektör, undertecknad hoppas att denna information är tillräcklig för att skatteförvaltningen ska konstatera att de brister som funnits i drygt 20 år inte kräver att de grundläggande principerna för god förvaltning och hantering av frågor som påverkar Ålands självstyrelse åsidosätts på här angivna sätt.

Harry Jansson

Ordförande kommunstyrelsen Jomala kommun
och även Lagtingsledamot Ålands lagting
Ordförande lag- och kulturutskottet


onsdag 10 januari 2018

Nolltolerans mot alla sorts övergrepp!

METOO-DEBATT 08012018
Centerns gruppanförande
Harry Jansson, gruppledare

Talman!
När jag under den gångna helgen satte mig ner för att formulera Centerns gruppanförande rörande Metoo-kampanjen och systerkampanjen Ålandockså, brottades jag inledningsvis med mig själv om vilken ansats som är den rätta i en fråga som skakat mig i grunden.
En mer personlig syn utgående från att vara pappa till tre döttrar som ska leva i ett samhällsklimat där kvinnans rätt till sin egen kropp inte respekteras?  Eller ett mer övergripande grepp utgående från att det finns starka tvivel om att inte ens rättsstaten år 2018 förmår skydda kvinnor från sexuella övergrepp och allehanda trakasserier?

Samtidigt känns orden, oavsett hur starka formuleringarna än blir, som alltför tama då man betänker alla de hemskheter som kvinnor i alla åldrar utsatts och utsätts för både på Åland och i omvärlden.
När dammen brast så brast den totalt och berättelserna om kvinnors utsatthet - även på Åland – har verkligen berört. Med äckel och häpnad har jag läst hur åländska pojkar och män betett sig mot kvinnorna. Med lika stor känsla av besvikelse har jag tagit del av berättelser om hur närstående svikit utsatta barn och ungdomar trots att dessa gjort allt för att vuxenvärlden ska förstå att det även i det som borde vara den trygga hem-, släkt och vänskapstillvaron förekommer övergrepp. Tänk den förälder som förmår slå dövörat till när ens barn söker hjälp för att komma bort från övergreppen. Det går bara att försöka förstå hur det svikna barnet och ungdomen för alltid präglas av det som måste vara det ultimata sveket.

En annan tydligen alltför vanlig situation är att s.k. vänner sviker sin kompis i ett läge där alkoholen påverkar både omdöme och fysisk förmåga.
Det svåra med debatten om sexuella övergrepp är att den är så oerhört omfattande och mångfacetterad. Men särskilt vi politiskt tillsatta har all orsak att alltid se på en fråga utgående från personens perspektiv. Det som för en person upplevs som helt OK, kan för en annan vara en obehaglig händelse.

När det gäller att klara av att ta till sig alla de hemska berättelserna om övergrepp som ägt rum i åländska miljöer, var den tillställning som anordnades av kampanjen Ålandockså på stadsbiblioteket i december både gripande och ett förmedlande av sorg och vrede på ett enormt sätt. Att höra ett 20-tal åländska kvinnor förmedla sina medsystrars utsatta tillvaro och upplevelser, är något som för alltid kommer att leva kvar i minnet.

Minnet ja, hur ska vi förhålla oss till metoo-verkligheten när svallvågorna börjar lägga sig? Hur använda kampanjen till att få till stånd en förbättring i samhället?
Det viktigaste enligt Centerns mening är ett tydligt budskap om att alla former av övergrepp inklusive de av sexuell karaktär, är oacceptabla och att det inom alla åländska samhällsstrukturer ska råda en nolltolerans oavsett om det handlar om offentliga miljöer som skolor eller den privata såsom krogar och arbetsplatser.

Kvinnor i alla åldrar ska ha en trygghet i att omgivningen kommer att reagera ifall det finns anledning att ifrågasätta det beteende kvinnan utsätts för.
Som så ofta är fallet är skolvärldens upplevelser och attityder oerhört avgörande för hur en individ kommer att bete sig senare i livet. Skolan kan på ett helt avgörande sätt forma ungdomarnas syn på hur de ska förhålla sig till frestelser och utmaningar de tidigt utsätts för. Detta gäller även i högsta grad synen på sina medmänniskor.

Är detta att åter ställa för höga krav på lärarna? Nej! Tvärtom ska budskapet om respekt för andra även ifråga om andras kroppar ses som en självklar del av skolans uppdrag. Men lärarna ska absolut inte behöva föra denna kamp på egen hand utan genom vidareutbildning och framför allt genom externa resurser som föreläsare och inspiratörer kan skolorna tillföras både kraft och energi i strävan till nolltolerans ifråga om allt från tafsande, skällsord till andra övergrepp.

När Centerns lagtingsgrupp under hösten 2016 besökte Centret för Kvinnofrid i Uppsala, ett centrum Åland sedan länge har ett samarbete med, kunde vi alla konstatera att Kvinnofrid har ett kunnande, kompetens och nätverk som imponerar. Från Centerns sida är vi övertygade om att centret kan vara Åland till stor hjälp även ifråga om nolltolerans i skolvärlden bara vi förmår formulera ett tydligt uppdrag och målsättning.

Även svenska Rädda Barnens Stopp! Min kropp! är en guldgruva för alla som på olika sätt arbetar med barns attityder och förståelse för både sin egen och andras kroppar. Här finns en särskild handbok för alla som vill bekanta sig med frågan om hur man ska prata med barnen och barnens språk.
Från Centerns sida vill vi att Metoo-uppföljningen medför tydliga avtryck i den kommande grundskolelagen och de läroplaner som styr verksamheten inom daghem och skolor. Integritet bör bli det nya ledordet!

Talman! När Centern tog initiativ till dagens debatt var det även med en stark förhoppning om att lagtinget gemensamt än en gång ska agera som initiativtagare till en strängare straffskala för alla former av sexuella övergrepp. Lagtingets initiativ 2011 avvisades av Finlands riksdag av formella skäl men så länge Åland saknar kontrollen över straffrättens grunder, är en ny påstöt av största vikt. Rättsfall även på senare tid visar att Finland kraftigt måste revidera sin syn på straffet för brott där offret för alltid kommer att få lida av övergreppet, både mentalt och fysiskt. Samtycke och frivillighet ska gälla i alla former av umgänge mellan oss människor.


Till sist talman, kan jag inte låta bli att komma med en mer personlig reflektion. Många av er har säkert liksom mig tagit del av främst manliga kommentarer om att Metoo-kampanjen gör det svårare i vardagen i umgänget mellan könen, i relationerna på arbetsplatser och i allehanda miljöer av festlig karaktär. Dessa kommentarer är egentligen ytterst märkliga. Hur kan det vara ett problem att det som äger rum, både verbalt och fysiskt, alltid sker utgående från att alla berörda känner sig respekterade och att det som sker av fysisk karaktär präglas av välbehag istället för obehag?

torsdag 4 januari 2018

Skandalen kring fastighetsskatten

Ett ännu okänt antal åländska fastighetsägare kommer i mars månad att få besked om vad skatteförvaltningens omtolkning av den s.k. jordegrunden innebär i euro och cent. Sedan oktober 2017 har skatteförvaltningen nämligen sänt ut ”korrigering av uppgifter gällande fastighetsbeskattningen”. (Observera att liksom tidigare berörs inte mark inom jord- och skogsbruk av nyordningen i o m att sådan mark enlig lag är befriad från fastighetsskatt).

Konkret handlar det om att skatteförvaltningen hittills under alla år nöjt sig med att betrakta enbart en mindre del av fastigheterna som beskattningsbar areal. Impediment i form av bl.a. holmar och skär har lämnats utanför den beskattningsbara arealen. De åländska kommunerna har under alla år årligen slagit fast den allmänna skatteprocenten för fastighetsskatten utgående från ovanstående praxis.

De markägare som nu mottar besked om att den beskattningsbara arealen hittills varit felaktig, har i många fall en skattesmäll som väntar om skatteförvaltningens linje blir gällande. Det märkliga är att denna nytolkning genomförts i smyg och på så sätt att kommunerna (=skattetagaren) hållits ovetande om att fr.o.m. 2018 gäller helt nya värderingsprinciper. Ifall kommunerna informerats om nytolkningen under hösten 2017, hade de 14 åländska kommuner som uppbär allmän fastighetsskatt haft möjlighet att ta de nya principerna i beaktande.

Lika uppseendeväckande är själva upphovet till skatteförvaltningens nya linje: tre stycken finska rättsfall från år 1997! I över 20 år har alltså skatteförvaltningen haft kännedom om hur fastighetsskattelagen bör tolkas. Ändå görs nytolkningen för Ålands del i brådskande ordning och på ett sätt som på alla sätt strider mot principerna om en god och öppen förvaltning.

Det är i ljuset av ovanstående som undertecknad kommer att begära en förklaring av generaldirektör Arto Pirinen till hur detta förfarande överhuvudtaget är möjligt från skatteförvaltningens sida. Ifall Pirinen inte ser till att värderingen av åländska fastigheter ännu under 2018 ska göras utgående från tidigare principer, är enda utvägen en anmälan till justitiekanslersämbetet. Syftet är i så fall att klarlägga bakgrunden till hur en statlig myndighet plötsligt anser att ålänningarna ska klämmas åt pga. en lucka i lagen.

Under tiden kan fastighetsägare i Brändö, Saltvik och Sottunga andas ut eftersom den allmänna skatten inte uppbärs inom deras gränser. Sottunga är den enda kommunen som på eget initiativ helt enkelt slopade fastighetsskatten till denna del under fjolårets sista dagar. Skatteförvaltningen kände till att det sistnämnda var möjligt ända fram till 29/12 men valde att inte informera kommunerna om att det fanns en sista chans att agera.

Lyssnar inte generaldirektör Pirinen på mitt krav om status quo får berörda fastighetsägare inom de 13 övriga kommunerna sätta sin tillit till landskapsregeringens löfte om att retroaktivt återställa status quo genom en lagändring. Än en gång kolliderar åländsk behörighet med finska system och därmed är alltid utfallet beroende av vilja. Finns den viljan på andra sidan Skiftet?

torsdag 21 december 2017

Bocken som trädgårdsmästare!

Moderaten Wille Valve anser i insändare 20/12 i Nya Åland att det inte är seriös politik att oroa sig för Sjögren-regeringens insatser under den återstående mandattiden. Valve hoppade in i den debatt jag startade som en replik på sossen Camilla Gunells ironiserande om att "Centern byter ordförande som andra byter sockor", Det som fick Valve att reagera var tydligen att jag benämnde regeringen Sjögrens första år vid makten som ett "vanstyre". Nedan det svar jag gett Valve.

Bocken som trädgårdsmästare
Låt mig än en gång lista några av de bakomliggande motiven till varför ordet ”vanstyre” är rätt benämning på den förda politiken de två första åren.

- LR har skapat kaos inom och mellan kommunerna genom att hela tiden ge nya besked om den framtida strukturen, motarbetat kommunernas socialtjänst KST och inte klarat av arbetet med nästa års landskapsandelar. Det sistnämnda har lett till att kommunerna nu klubbat sina budgetar för nästa år utan att fått de slutliga siffrorna. Tjänstemännen har tvingats gissa sig till vad Valve & Co hittat på. För Medis-ansvariga är läget än värre efter att LR glömt bort dess existens!

- LR har misskött de underliggande organen så till den grad att sex ledande tjänstemän (hittills) valt att hoppa av sina uppdrag. Visserligen har Valve & Co applåderat att tjänstemännen söker sig vidare men för oss andra känns förlusten av Anders Göransson, Edvard Johansson, Katarina Dahlman, Marie Lövgren m.fl. som en olycklig kompetensflykt. Det genomgående mönstret bakom avhoppen är att LR blandat sig i det inre fortlöpande arbetet på ett sätt som är chockerande.

- LR presterar dåliga lagförslag på löpande band på ett sätt som bl.a. undertecknad varnat för att leder till att även lagtinget ställs i skamvrån. Efter att bl.a. förslaget om rösträtt för barn fällts av presidenten slänger in LR in ett förslag om turistskatt på fiske. Denna s.k. fiskevårdsavgift är igen ett lågvattenmärke som saknar all verklighetsförankring. Ändå röstade MSÅ, Lib och S i onsdags för att avgiften ska ge 300 000 euro under nästa år! Tydligt är att det är förbjudet att tänka självständigt inom regeringsblocket oavsett vad ministrarna hittat på.

- LR har å det grövsta missat i den viktiga intressebevakningen bl.a. när det gäller spelbolaget Veikkaus. Trots att den åländska lotteriinspektionen flera gånger under året varnat för risken för att Veikkaus överger de åländska spelarna, har Valve & Co slagit dövörat till och är ”överraskade” över Veikkaus besked.

Dessa exempel får räcka för denna gång men är fullt tillräckligt för att konstatera att det nu känns som om bocken blivit trädgårdsmästare.

God jul!



onsdag 13 december 2017

Maktlystnad styr socialdemokraterna

Vicelantrådet Camilla Gunell ( S ) vältrar sig i ironiska kommentarer om Centerns ordförandeval (NÅ 8.12). Centern byter ordförande som andra byter strumpor och dess ledamöter har ofta 3-4 olika uppfattningar i samma fråga, lyder den intelligenta analysen.

Med tanke på det närmast totalitära styre som kännetecknar dagens socialdemokrati borde Camilla Gunell akta sig för att kasta sten i glashus. Ett parti vars inflytande är beroende av en enda person (= Gunell) och som styrs utgående från denna vetskap, är ju ingen sund rörelse. Partiets syn ifråga om kortruttsprojektet västra Föglö symboliserar denna osunda balans. Med få undantag anser S-fältet att projektet till alla delar saknar hållbarhet samtidigt som Camilla Gunell tvingar lagtingsgruppen att ge sitt stöd. Den egna maktpositionen är alltså viktigare än partiets framtida trovärdighet ifråga om natur och miljö.

Gunells kommentarer rörande Centerns ordförandeval talar för sig själva och bekräftar endast att hon saknar kunskap om hur en normal politisk rörelse med bredd fungerar jämfört med ett toppstyrt parti. Däremot är påståendet om Centerns splittring intressant i ett läge där jag personligen aldrig upplevt ett mer enigt parti! Inom Centerns lagtingsgrupp är vi helt eniga om att landskapsstyrelsens politik saknar hållbarhet t.ex. ifråga om

- kommunerna där LR jobbat bakvänt från dag 1 och bokstavligen bombarderar det kommunala fältet med nya uppgifter om både struktur och ekonomi ska. Försöken att skapa kaos och underminera den kommunala ekonomin i syfte att framtvinga större kommunala enheter är åtminstone tydlig.
- kommunernas socialtjänst (KST) där LR:s sabotage av den kommunala processen är ofattbar med tanke på antalet utsatta klienter som berörs.
- misskötseln av underlydande myndigheter som redan lett till en enorm kompetensflykt av chefstjänstemän.
- den ekonomiska politiken där LR först målade upp en krisbild i syfte att bl.a. klämma åt sjukvården för att sedan införa ett avdrag i beskattningen i ett läge där budgeten fortfarande visar på ett underskott.
- införandet av en fiskevårdsavgift vars syfte är direkt skadligt och där underlaget saknar all förankring i verkligheten.

Listan måste av utrymmesskäl sluta här men om vi till bilden lägger Centerns protester mot skuldsättningen av Åland och underlåtenheten att mildra nämnda skulder genom att söka extra anslag från Finland, framtonar en Centergrupp som inte har några problem med enigheten. Vi kan också säga att enigheten i synen på LR:s inkompenta styre är total..

söndag 10 december 2017

HBL glömde bort Åland

Finlandssvenska Hufvudstadsbladet har under Finlands 100-års jubileumsår kört en serie kallad "Så formades Finland" med Staffan Bruun som primus motor. Avsaknaden av Åland som ett av de totalt 50 behandlade ämnena gjorde att jag skickade nedanstående insändare till HBL (publicerades i tidningen 10 dec. 2017). Med tanke dels på hur den unga republiken gjorde allt för att få suveräniteten över Åland 1917-1921, dels hur Ålandsfrågan faktiskt påtagligt formade Finland anser jag att HBL missade chansen att återge ett väsentligt inslag under de gångna 100 åren!

Fredens öar hade förtjänat sin plats

Även för en ålänning som mig med historia som ett kärt ämne, har Staffan Bruuns serie Så formades Finland genomgående varit givande läsning. Bruun har igen visat att han är en mästare i att återskapa historiens vingslag.
Jag förstår att urvalet av de totalt 50 framlyfta fenomenen, händelserna och personerna varit en tuff utmaning. Eftersom serien baserar sig på sådant som uttryckligen format Finland, trodde jag rätt länge att Ålandsfrågan och därmed Ålands unika status skulle bli ett av inslagen.

Många läsare tycker säkert att jag därmed var onödigt naiv och inte förmår inse örikets ringa betydelse för dagens Finland. Ändå tycker jag faktiskt att dramatiken kopplad till Åland varit en mer värdefull beståndsdel i serien än t.ex. tangon och vissa enskilda personer. Den på sina håll upplevda tron på att Åland kan trygga svenskans ställning i Finland, hade också motiverat en berättelse om öriket.

Den unga republiken Finland gjorde allt under åren 1917-1921 för att omintetgöra ålänningarnas önskan om återförening med Sverige. Resultatet i Genève i juni 1921 formade sannerligen Finland även om landets suveränitet över Ålandsöarna är begränsat, både politiskt och militärt. Faktum är ju att Finland är det enda landet i världen som inom sina gränser har ett område som med stöd av folkrätten både besitter politisk autonomi och territoriet samtidigt är fredat från militär aktivitet.

Särskilt i och med att serien även utkommer i bokform är det synd att tillfället att berätta historien om ”Fredens öar” inte togs till vara. Ett ypperligt tillfälle till allmänbildning dyker dock upp om några år då Ålands autonomi firar 100 år!



lördag 9 december 2017

Thusse - självstyrelsens kyrkstöt

Inför Ålandsutställningen år 1976 
författade 
Thusse 
Eriksson  sitt 
förmodligen 
viktigaste 
bidrag i 
arbetet 
för Ålands autonomi 
och 
dess utveckling.

Ända sedan jag som 15-åring började intressera mig för åländsk politik och i synnerhet relationerna till Finland, har Thusse Eriksson varit ledstjärnan och föredömet. Alltid på gott humör. Alltid stark i sak men ändå ödmjuk. En sällskapsmänniska ut i fingerspetsarna med en sångröst som charmade alla in i det sista. En sund åländsk nationalkänsla personifierad. Utgående från dessa lovord tror jag läsaren förstår att min objektivitet har sina brister, naturligt då en nära vän och inspiratör diskuteras.  uppfattades av en del som för åländsk och därmed för radikal med tanke på relationerna österut. Men kan någon egentligen med gott samvete klandra Thusse för att han tidigt kom till slutsatsen att Åland behöver ett nationsbygge som ligger nära självständighet? 

Faktum är att Finland redan vid första självstyrelselagens tillkomst meddelade att målsättningen var en autonomi ”så långt det över huvud är möjligt för ett landskap som inte utgör en egen stat”. Thusse valde att tidigt börja tala om ”löftesbrott” från finska statens sida i och med att den utlovade utvecklingen antingen drogs i långbänk eller aldrig infriades.
Orsaken till den inledande markeringen ovan är att jag personligen är övertygad om att självstyrelsen skulle ha stampat på stället och hela dess existens till och med hotats ifall inte Thusse Eriksson som blott 32 åring startat sin politiska bana år 1955. Under hela 17 år hade juristen förtroendet att leda det åländska parlamentet och lade hela sin själ i att återuppväcka ålänningarnas självstyrelsekänsla.

Thusse gavs tidigt epitet ”självstyrelsens kyrkstöt” av sina kolleger i det som då benämndes landstinget. Jag minns särskilt Thusses berättelse om att hans rätt enkla folder ”Åland – ett självstyrt landskap” från år 1964 väckte uppmärksamhet även bland de politiskt aktiva. En påminnelse om att kunskapen och medvetenheten om arvet från Ålandsfrågans dagar just då inte var optimal.

De som vill sätta sig till doms över Thusse har skäl att beakta att särskilt 1960-talet var en tid av kamp visavi Helsingfors. Starka krafter gjorde allt för att dagens Självstyrelsegård enbart skulle ha byggts som ett annex till dagens statliga ämbetsverk. År 1962 lanserade 25 riksdagsledamöter ett initiativ om att få finska språket som undervisningsspråk i åländska skolor. Om vi ur den långa listan av upplevda oförrätter nämner Finlands motstånd dels mot att ålänningarna skulle få tillgång till svensk TV, dels Ålands anslutning till Nordiska rådet, inser de flesta att denna epok kom att prägla Thusse för all framtid. Thusses kritiker har under alla år tenderat att glömma bort att det mycket just var tack vare talman Eriksson som allt ovan nämnda slutade lyckligt för Ålands del.

Tidigare i år utkom pamfletten ”I öbornas ägo?”, en ur tidigare lantrådet Martin Isakssons synvinkel berättad skrift om den uppslitande konflikten med Thusse Eriksson i slutet på 1960-talet. Den s.k. Gränges-affären kom under flera år att påverka stora delar av den politiska vardagen. En trist upprepning av 1930-talets dragkamp mellan Julius Sundblom och Carl Björkman, de en gång så såta ålandskämparna som till och med fängslades av finska staten i ett försök att kväsa tanken på återförening med Sverige. Utan denna duo är det högst osäkert om Ålandsfrågan fått den kraft som slutade i en unik folkrättslig autonomi. Tragiskt att samarbetet skulle sluta i en långvarig konflikt, även den gången mellan just talman och lantråd.

Låt mig först av allt beklaga allt det obehag som drabbade både 1960-talets huvudaktörer och deras närmaste. Politiska dragkamper i småskaliga miljöer tenderar lätt att anta personliga drag och medför automatiskt än djupare motsättningar. Jag kan inte heller till alla delar försvara Thusses planer på 1200 stugor avsedda enbart för rikssvenskar. I praktiken ett dispenssystem specialsytt för att säkerställa inflödet av svenskspråkiga stugägare. Egentligen helt i linje med det åländska nationalitetsskyddet men ändå komplicerat i och med att på den tiden krävdes först den finska regeringens tillstånd till sådana jordförvärv.

Jag kan däremot till fullo förstå Thusses bevekelsegrunder att göra allt för att Åland inte skulle förfinskas, särskilt med tanke på ovan nämnda stridsfrågor österut. Det går även lätt att förstå att Gränges-affären eskalerade till en kamp mellan det finska och det åländska och att just Eriksson-Isaksson blev motpolerna. Lantrådet Isakssons insatser för det åländska samhällsbygget var på många sätt avgörande för dagens välfärd. Men i personen Isaksson hittar vi också ett vurmande för det finska och i synnerhet det finska språket. Något som även framgår av dagboksanteckningar. Isaksson stödde även planerna på att koppla ihop Åland och Finland med landsvägar. En förbindelse som i ett slag skulle ha förändrat Ålands språkliga förhållanden.

Det är troligt att allt detta gjorde att talmannen helt enkelt förlorade förtroendet för Isaksson som den rätta att leda den åländska förvaltningen i en känslig brytningstid. Den bitterhet som ”I öbors ägo?” präglas av är dock besynnerlig i och med att Martin Isaksson hade ålänningarnas förtroende att verka både som lantråd 1967-1972 och som landshövding i tio år därefter. Att Isaksson sedan avslutar sin karriär som Finlands ambassadör på Island 1982-1985 gör denne ålänning till en hittills unik person. I vilken mån Isaksson därmed ”belönades” just för sina insatser för Finland på Åland är något som ska lämnas utan kommentar denna gång.

Liksom en av sina företrädare, Julius 
Sundblom, 
kom även Thusse Eriksson 
i slutet av sin levnadsbana 
att i allt 
högre grad beteckna Ålands fortsatta 
samhörighet med Finland som politiskt 
ohållbar.
Thusse Eriksson fortsatte in i det sista att delta i Ålands självstyrelsepolitiska diskussioner. Hans slutord var att Åland bör tillkämpa sig en sådan konstitutionell ställning att hotbilden försvinner. ”Hotbilden” var som så många gånger förr den tilltagande förfinskningen av Finland ihop med svenska språkets successiva tillbakagång inom hela samhällskroppen. I en tid då svenskan allt mer sätts på undantag, finlandssvenskar sparkas ur nordiska fonder och rikssvenskar mobbas ut vid finska universitet, kan vi konstatera att Thusses slutord till alla delar har fortsatt bärvidd.


Vi ska även minnas att landstinget aldrig under de 17 talmansåren tvekade om att årligen välja om Thusse till den ledande självstyrelseposten. Hans envetna vakthållning kring Ålands svenskhet och konstitution hade alltså ett utbrett stöd i parlamentet, även under de konfliktfyllda åren 1968-1970. Mitt huvudbudskap och slutord är alltså att Thusse Eriksson var så oerhört mycket mer än Gränges-affären.