torsdag 14 juni 2018

PAF-arvodena ger en snöbollseffekt


Spörsmålsdebatt 11 juni 2018
PAF-arvodena
Harry Jansson ( C )
Förste undertecknare

Talman!
Sällan har ett spörsmål känts mer naturligt än dagens nödvändiga debatt om hur sittande landskapsregering handskas med ålänningarnas pengar och vilka moraliska och etiska värderingar som ligger till grund för de beslut som fattas.
Det är i lägen som dessa som oppositionen måste stämma i bäcken och få igång en principdiskussion om vad ett enskilt beslut kan få för konsekvenser, både på kort och lång sikt. För vad är det som hindrar att sittande LR nästa år åter fördubblar arvodesnivån med åberopande av samma motiveringar vi nu kan läsa i svaret på spörsmålet?
Eftersom PAFs VD hädanefter lyfter 28000 euro i månadslön borde förstås styrelsearvodena hänga med, i alla fall om vi ska tro på regeringens motiv om att det ”krävs en balans mellan ledningens löner och styrelsearvodena, eftersom det annars riskerar uppstå en brist på legitimitet i styrelsearbetet.” Bästa kolleger, smaka på den motiveringen en gång till: ”brist på legitimitet”!
Menar verkligen finansministern att PAF-styrelsens arbete skulle ha blivit illegitimt ifall inte arvodena nått ny rekordnivå, dvs. att styrelsens arbete inte längre skulle ha varit förenligt med rättsprinciperna? Med spänning ser jag fram emot att ta del av LR:s närmare förklaring även till denna del och kommer till sist att återkomma till de övriga motiv som återfinns under rubriken Landskapsregeringens beslut i spörsmålsvaret.

Talman!
Beslutet om helt nya nivåer i ersättning till en bolagsstyrelse i offentlig ägo, leder oundvikligen till en allmän ökning av ersättningar inom den offentliga sektorn. Risken för en snöbollseffekt är överhängande och oundvikligen tvingas sittande LR svara på om det är rimligt att ÅHS-ordförande med ansvar för 90 M€, ca 900 anställda och alla ålänningars sjukvård ska lyfta 3000 euro i årsarvode när PAF-ordföranden får 28000 euro för motsvarande roll i ett annat offentligrättsligt bolag?
Är det vidare rimligt att styrelseordföranden för ÅDA på onsdag denna vecka erhåller 1500 euro i årsarvode för ett uppdrag som är den största utmaningen av alla för det offentliga Åland, dvs digitaliseringen och dess miljonrullning? Särskilt när personen ifråga är en av örikets främsta inom sitt gebit?

Talman!
En manlig ordförande får nu fyra gånger mer betalt än sin kvinnliga företrädare.
Över en natt är den övriga styrelsen dubbelt så kompetent som dagen före.
Tydligt är att ministrarnas – och i synnerhet finansministerns omdöme sviktat - förmodligen beroende på de hundratusentals euro som LR kastat ut på konsulter i samband med kommunreformen.
Finansminister Perämaa och övriga LR kunde i alla fall delvis ha klarat ansiktet genom att satsa på en professionalisering av den nya PAF-styrelsen rakt igenom dvs att den nya sammansättningen rakt igenom faktiskt motsvarat de minst sagt höga målsättningar LR säger sig eftersträva om att styrelsen som helhet ska ha
branschkunskap, stark integritet, hög kompetens inom områden som ekonomi, HR, riskhantering, affärsutveckling, digital marknadsföring, digital utveckling, politik och regelefterlevnad. Utöver detta bör det finnas erfarenhet av gediget ledarskap och en förmåga att fatta strategiska beslut för att kunna skapa tillväxt på internationella marknader och samtidigt säkerställa att Paf genomgående erbjuder sina tjänster på ett sätt som upprätthåller ett ansvarsfullt spelande.
Jag tror det är bäst att var och en läser nämnda målsättning i ljuset av resultatet av styrelsenomineringsprocessen.

Talman!
Den tidigare PAF-ordföranden har i efterhand – och efter beslutet om efterträdarens mångdubbla årsarvode – fått en kompensation i form av ännu ett årsarvode om 8000 euro. Denna extra ersättning är säkert motiverad med tanke på den rättsliga process PAF varit och fortfarande är föremål för. Men det skulle sannerligen sett snyggare ut om denna kompensation betalats ut direkt efter 2017 års avslut och inte som nu kan kopplas till den kraftiga justeringen av PAF-arvodena 2018 och framåt. Nu framstår summan 8000 euro som LR:s smått patetiska försök att i efterhand försöka leva upp till kravet på en anständig jämställdhetspolitik.
Nämnda kompensation leder oundvikligen till att tankarna går till alla tidigare PAF-konflikter. När ska tidigare PAF-styrelser få liknande kompensationer i efterhand av regeringen Sjögren? Det har ju faktiskt funnits situationer där själva styrelsen personligen varit föremål för rättslig prövning och inte som nu ”bara” handlat om PAFs ansvar som samfund.
Här kan vi faktiskt tala om att tidigare styrelser haft en enorm press på sig men har detta i efterhand kompenserats med fördubblad ersättning? Svaret är förstås nej. Tills nu har arbetet inom PAF-styrelsen varit kopplat till engagemang och vilja att säkerställa den för Åland så oerhört viktiga men samtidigt så oerhört ifrågasatta spelverksamheten, ett ifrågasättande som förutom finska statens klappjakt på bolaget fått ett ytterst ovälkommet tillskott i form av den bedrägerihärva som drabbat en mängd åländska småföretag. Just nämnda spelskandal gör det extra olyckligt att PAF dessutom hädanefter så starkt förknippas med egen girighet.

Talman!
Jag lovade återkomma till motiveringarna under rubriken
Landskapsregeringens beslut
För det första: Citat: ”Inför beslutet 2018 bestämde landskapsregeringen att arvodena skulle höjas till en konkurrenskraftig nivå.”
Fråga: när och av vem fattades det första beslutet om att arvodena skulle justeras? Svaret indikerar att LR på en s.k. överläggning gemensamt bestämt och faktiskt gett Mats Perämaa grönt ljus att gå vidare med rekordnivåerna. Utgår att vi får en
För det andra: Citat: ”Det är inte en ansvarsfull ägarförvaltning att fatta beslut som innebär att styrelsen är underbetald.
Fråga: hur kunde det vara möjligt att nu göra en skyhög höjning av bl.a. PAF-ordförandens arvode till 28000 euro när tidigare ordförandena mötts av kalla handen inför begäran om betydligt lägre justeringar?
För det tredje: Citat: ”Istället var avsikten att säkerställa att styrelsens arvoden motsvarar det engagemang och den tidsanvändning som krävs.”
Fråga: vilket engagemang och vilken tidsanvändning är det LR här avser, vid sidan av sedvanligt styrelsearbete, inläsning på mötesagendan, studieresor och annat organiserat arbete? Är inte detta i själva verket ett krav LR har på alla sina styrelser, oavsett nivån på ersättningen?
Sedan har vi då den minst sagt famösa kommentaren om risk för bristande legitimitet i styrelsearbetet, dvs att PAF-styrelsen i annat fall inte skulle ha rättmätigt eller berättigat. Som sagt mest spännande att lyssna till denna av alla förklaringar! Lovar att vara idel öra!
För det fjärde och sista: Citat: ”Tanken på ett månadsarvode tilltalade eftersom det ger styrelsen besked om att styrelsearbetet inte ska präglas av att delta vid möten, utan av ett fortlöpande engagemang och arbete för Paf:s och ägarnas bästa intressen.”
Fråga: även här önskas det en redogörelse för vilka förväntningar LR har på den nya styrelsen. Svaret indikerar att även de vanliga ledamöterna ständigt ska vara engagerade och arbeta för PAF. Hur ska denna målsättning uppnås och hur avviker detta från tidigare styrelsers sätt att ta ansvar? Personligen blir jag smått orolig om andra än styrelseordföranden ska blanda sig i den dagliga verksamheten. Här måste LR rimligen ha blandat ihop ordförandens och övriga ledamöters uppdrag, hoppas jag i alla fall.
Redan före vi tar del av LRs goda och mindre lyckade förklaringar, är det på sin plats att konstatera att det nu behövs en analys och diskussion om PAFs uppgift och roll i det åländska samhället. PAF måste i högre grad än idag framöver förknippas med moral och etik som en självklar värdegrund. 

Talman!
Svaret på spörsmålet innehåller alltför många krystade förklaringar och det är därmed självklart att vi undertecknare av spörsmålet återkommer med ett förslag till kläm under den fortsatta debatten.

tisdag 5 juni 2018

Centern sågar regeringens kommunpolitik


 Bästa läsare!
Måndagen den 4 juni 2018 var en historisk dag i lagtinget. För första gången tvingas parlamentet behandla en lag som tvingar ihop 15 av de 16 åländska kommunerna under odemokratiska former och en orealistisk tidtabell. Mera tvång kan det väl knappas bli i en rättsstat men inom moderater, liberaler och socialdemokrater hördes ändå protester över att bl.a. Centern kallade reformens lagstiftning vid dess rätta namn= tvångslag. Bifogar nedan vårt gruppanförande som jag hade nöjet att hålla.

Centerns gruppanförande 4 juni 2018
Kommunreformen
Gruppledare Harry Jansson
Talman!
1.      Centern säger absolut nej till lagförslag nr 1 dvs. tvångslagen benämnd LL om en reform av kommunstruktur på Åland. Centern kan inte acceptera att kommunerna i strid med deras egen vilja ska föras samman i större enheter under odemokratiska former och under en tidspress som är direkt osund med tanke på att det handlar om den enskilde ålänningens rättssäkerhet och grundtrygghet. Dessutom ska de kommuner som vill göra bästa möjliga förberedelser straffas ekonomiskt ifall de inte uppfyller regeringsblockets orealistiska förhoppningar om att ett samgående kan ske senast 2021.

2.      Centern konstaterar att lagförslag nr 2 dvs. förslaget till kommunstrukturlag för Åland till stora delar motsvarar den lagstiftning som idag tillämpas i Finland.  Sistnämnda lagförslag är dock behäftat med brister och direkta fel som gör att Centergruppen även till denna del vill avvakta den kommande utskottsbehandlingen. Lagförslag nr två är som bekant inget heller kommunerna ägnat sin tid och kraft åt att analysera och det förefaller som inte heller ministrarna har orkat läsa igenom paragraferna före paketet överlämnades till lagtinget. Vi återkommer från Centerns sida med synpunkter även till denna del.


3.      Centern konstaterar att regeringen Sjögren väljer att lägga fram förslaget till tvångslag trots att samtliga kommuner som berörs av reformen är ytterst kritiska till reformens juridiska hållbarhet, innehåll, upplägg och till och med syfte. Den enda positiva rösten är som väntat Mariehamns stad, som ju inte berörs av reformens negativa konsekvenser utan till och med kan förvänta sig att tilldelas Järsö och Nåtö. Politiken med att ensidigt gynna Mariehamns intressen fortsätter.

4.      Lagförslaget och i synnerhet dess illvilliga motiveringar om bristande kvalitet och rättssäkerhet är lika med ett underkännande av dagens kommunala verksamhet.

5.      Inom Centern – och säkert även inom oppositionspartierna i övrigt - är vi idag många med förtroendeuppdrag inom den kommunala sektorn som kommer att ställas inför en svår situation pga. regeringsblockets självvådliga agerande. Ska vi sitta med i de tilltänkta samgångsgrupperna trots att vi oroar oss för slutresultatet av tvångsreformen och inte heller tror att den tilltänkta tvångslagen någonsin kommer att träda ikraft eftersom den i likhet med LR:s tidigare experimentlagar inte klarar lagkontrollen? Varför skulle vi som försvarar den kommunala självstyrelsen och den åländska demokratin offra tid och kraft på ett projekt vi inte tror på?

6.      Låt mig betona att Centergruppen givetvis respekterar alla som tycker annorlunda och var och en väljer det som är bäst sett ur den egna kommunens synvinkel. Men för oss inom Centerns lagtingsgrupp som samtidigt har ledande kommunala uppdrag är vägvalet enkelt: vi avstår från att medverka i de kommande grupperna som under tvång och tidspress ska utarbeta de s.k. samgångsavtalen. Särskilt utgående från redan nämnda starka tvivel om att de processer LR nu startar upp enligt gammal lagstiftning, aldrig kommer att kunna kopplas ihop med en tvångslagstiftning, vore det direkt märkligt att ägna sin tid åt att övertyga andra kommuner om att det är bäst för alla att de accepterar att den nu självständiga kommunen får en status som ungefär motsvarar ett byalag.


7.      Eftersom det är betydligt viktigare att vi tvivlare koncentrerar oss på att se till att den löpande kommunala verksamheten fungerar till gagn för invånarna, är det bäst för alla att grupperna befolkas med människor som både tror på tvång och samtidigt vill ta ansvaret för utformningen av samgångsavtalen. Lycka till med att ägna juli månad nästa år åt att i ett sista försök nå enighet om alla detaljerna i nämnda avtal. Väl medvetna samtidigt om att de övriga kommunerna har getts rätt att genom majoritetsbeslut ändå besluta om avtalets innehåll.

8.      I mitt eget fall är jag förstås villig att avgå som kommunstyrelsens ordförande ifall kommunfullmäktige anser att Jomala kommun bör representeras av en ledande förtroendevald i ett läge där bl.a. fmge-ordföranden inte kan ta del i diskussionerna.

9.      Det finns trots några justeringar i lagförslaget jfr med remissversionen, åtskilliga faktorer som särskilt LKU har att tampas med i den kommande utskottsbehandlingen. Från Centerns sida utgår vi faktiskt från att hela utskottet denna gång ska ta det ansvar som LO förutsätter och faktiskt granska lagförslagets hållbarhet. Allt annat vore tjänstefel med tanke på att LKU tidigare mot bättre vetande klarerat lagförslag som sedermera helt väntat fällts i lagkontrollen. Frågeställningar som nu kräver ett svar är bl.a.

- varför inte kommunerna inte hörts på det sätt gällande kommunindelningslag stadgar? Faller tvångslagen redan här pga. av att kommunerna inte hörts om det nu aktuella förslaget till kommunstruktur och inte heller delgetts ett förvaltningsbeslut i frågan? Hur kan kommunerna nu ses som parter i ett läge där de nyligen inte ansetts vara berörda?
- är det juridiskt hållbart att tvinga kommunerna till samgångsdiskussioner utgående från ett begrepp lanserat i en ännu inte godkänd lag?
- kan den alltför snäva tidtabellen faktiskt förenas med en kraftig neddragning i landskapsstödet?
- kan verkligen LR tvinga på kommunerna en kommunutredare med makt samtidigt som det finns en redan pågående lagstiftning som tvingar ihop samma kommuner i en kommunalt samordnad socialtjänst? Kan det parallellt existera tvingande lagstiftning som berör samma kommunala sektor?
- kan lagtinget faktiskt inta begreppet kriskommun i en lagtingslag utan att LR ens bemödar sig om att fylla begreppet med innehåll?
- är några allmänt hållna konsekvensbedömningar tillfyllest i den största administrativa tvångsreform som Åland någonsin skådat?
- och framför allt: hur kan regeringen Sjögren tillåtas att fritt laborera med begreppet kommunal självstyrelse genom att å ena sidan påstå att lagtinget fritt kan ändra på de kommunala gränserna samtidigt som det i lagförslaget hänvisas till finska rättsfall som inte på något sätt kan jämföras med den nu aktuella tvångslagen, dvs att lagtinget om några månader ska rita om den kommunala kartan på det sätt som tre partier för stunden tycker att vore bra?

10.  Sammantaget innebär allt det redan nämnda att Centern förbehåller sig rätten att i den kommande lagtingsprocessen verka för att tvångslagen förkastas. Misslyckas vi får vi hoppas att presidenten ännu en gång räddar Åland från regeringsblockets experimentlust.

11.  Till sist: från Centerns sida beklagar vi djupt att socialdemokrater, liberaler och moderater är på god väg att riva upp svåra sår i ålänningarnas demokratiska själar. Tvång har aldrig passat oss fria och jämställda ålänningar. Samtidigt är det en mängd historiska möjligheter som nu hotar att förspillas pga LR:s makthunger och särintressen. Flera kommuner är beredda att under frivilliga former söka sig till varandra samtidigt som Kommunernas Socialtjänst förts till en viktig mellanetapp: en total enighet inom Ålands Omsorgsförbund om det kommande avtalets utformning.

12.  Nej bästa regeringsblocket: följ även i denna fråga ledamot Carina Aaltonens uppmaning om timeout och fundera igen om det är klokt att utan folkets stöd i ett val försöka pådyvla ålänningarna i 15 kommuner en tvångsreform. En reform av denna omfattning bör ha minst kvalificerad majoritet bakom sig i detta parlament!

torsdag 19 april 2018

Fel tidpunkt för extra anslag!

Onsdagen den 18 april debatterade lagtinget förslaget om s.k. extra anslag för olika satsningar av infrastrukturell karaktär. Eftersom flera har frågat om Centerns syn på förslaget sätter jag för ovanlighetens skull in även ett av debattinläggen från lagtingsarbetet för den som är intresserad!

Centerns gruppanförande
Extra anslag 18.04.2018
Harry Jansson gruppledare    
Talman!
Pengar är alltid bra att ha men det gäller att alltid se till att sättet man förvärvar sina tillgångar på är långsiktigt hållbart. Centern anser att landskapsregeringens förslag (Citat)”i syfte att säkerställa landskapets framtida infrastrukturella funktioner” långt ifrån är hållbart till alla delar. Redan här vill jag därför på Centergruppens vägnar uppmana regeringsblocket att återta budgetförslaget om 45 milj. i extra anslag från Finland. Aldrig tidigare har lagtinget förelagts en liknande framställning utan en på förhand garanterad gemensam uppslutning. Låt mig i det följande redogöra för C-gruppens fem huvudmotiveringar till varför förslaget om extra anslag i nuläget bör omprövas:

För det första befinner sig Åland och Finland i ett känsligt förhandlingsläge om hur de ekonomiska relationerna ska utvecklas utgående från Ålandskommitténs betänkande och där vi från åländsk sida av berättigade skäl kräver en höjd nivå för avräkningens grunder. Det är oklokt att parallellt med dessa förhandlingar inleda en process som oundvikligen leder till att finansministeriet kommer att använda varje av Ålandsdelegationen beviljad extra euro emot oss ålänningar i det som trots allt avgör vår framtida finansiella styrka, dvs. klumpsummans storlek. Med andra ord: finansministeriets företrädare kommer i alla sammanhang i korridorerna i Helsingfors peka på att ålänningarna tillförts extra medel. Vi bör alla inse att summan 45 miljoner motsvarar en investering om 10 miljarder via Finlands budget.

Från Centerns sida vill vi påminna om att varje hundradel vi lyckas höja avräkningsbasen med generar ca tre miljoner årligen till Åland för den grundläggande samhällsservicen. Ifall nästa generation självstyrelselag är ikraft lika länge som sina föregångare, handlar det sist och slutligen om ett sammanlagt belopp som landar runt 90 milj. Euro. Skillnaden mellan Åland och Finland är 0,48 resp. 0,43 eller sammanlagt står närmare 500 miljoner på spel och därför är vi från Centerns sida ytterst oroliga inför LR:s dåliga tajming i denna fråga.

För det andra är vi inom C-gruppen oroliga för ihopkopplandet av extra anslag med följderna för Åland av den i Finland långt drivna vård- och landskapsreformen. Förändras avräkningen, dvs. Ålands huvudinkomster, ska detta regleras på det sätt som självstyrelselagen anger, dvs. genom samstämmiga beslut i Mariehamn och Helsingfors av resp. parlament.
Att göra extra anslag till kanalen för mera pengar till Åland pga. en finsk reform är principiellt felaktigt, särskilt om vi betänker att Åland oavsett skulle ha rätt att söka extra anslag för osedvanligt stora engångsutgifter. Hur finansminister Perämaa argumenterat i förhandlingarna med finansministeriet kan vi bara spekulera om men intrycket är att ministern tar 45 miljoner euro för givna – precis som om Ålandsdelegationen enbart är ett organ som slaviskt följer politiska överenskommelser. 

För det tredje är själva förslaget till framställning om extra anslag direkt bristfälligt och syftar uppenbarligen främst till att förverkliga regeringsblockets dröm om en 538 meter lång bro på västra Föglö, ett projekt vars hållbarhet även ifrågasätts inom de egna leden. Landskapsregeringen kunde nämligen utan problem ha skapat ett budgetförslag utan att blanda in dagsaktuella stridsfrågor. Redan de fartygs-och broinvesteringar Åland står inför de närmsta åren skulle ha täckt in summan 45 miljoner.

Och därmed talman, kan vi för det fjärde gå över till den dåliga beredning och framförhållning som finansminister Perämaa uppvisat vid detta ärendes tillkomst. Ministern har inte bemödat sig om att få oppositionen med på tåget utan bara pliktskyldigast informerat grupperna om att en anhållan om extra anslag var på gång. I alla fall har ministern valt att helt bortse från de synpunkter som nämnda diskussioner gav upphov till. Inget hållbart sätt att se till att lagtinget samfällt kan verka för Ålands bästa utan mera ännu ett utslag av den maktpolitik som kännetecknar det styre liberalerna, moderaterna och socialdemokraterna uppvisat under denna mandatperiod.

Till femte och sist av allt vill vi från Centerns sida peka på att lagtinget redan beviljat ett lånefullmakt på närmare 40 miljoner för samma bro som samma regering nu vill att samma lagting ska anhålla om extra anslag för. Det finns all anledning för FNU att fundera på det juridiskt hållbara i att lagtinget föreslås agera på två helt olika sätt ifråga om ett och samma projekt.

Talman!
Ålänningarna vinner även i denna fråga på att regeringsblocket än en gång analyserar konsekvenserna av sitt förslag. Finans- och näringsutskottets behandling av ärendet är därför av oerhört stor betydelse. Turerna kring den nyligen slopade fiskevårdsavgiften visar att utskottet, trots det starka interna trycket i regeringsleden, vid behov kan fungera som vändpunkten för en frågas fortsatta öde. Vi önskar utskottet lycka till och hoppas som sagt att behandlingen leder till att förslaget om extra anslag faller eller återtas eller lämnas vilande i avvaktan på resultatet av de pågående förhandlingarna om Ålands framtida ekonoimiska system. Därefter hoppas vi från Centerns sida på en framställning byggd på enighet!

fredag 12 januari 2018

Fastighetsskatteskandalen Rond två

I början på december 2017 briserade det som jag valt att benämna som fastighetsskatteskandalen. Under tidig höst började skatteförvaltningen förvarna ett betydande antal ålänningar om att deras fastigheter var föremål för omvärdering på så sätt att impediment hädanefter ska anses vara skattepliktig mark. Men kommunerna, dvs. skattetagarna, fick aldrig information från skatteförvaltningen om att det nu påbörjats ett arbete som i vissa fall slår oerhört hårt mot enskilda personer och samtidigt gör att de kommunala fastighetsintäkterna skjuter i höjden 2018. Eftersom flera frågat efter innehållet i mitt brev till skatteförvaltningen väljer jag att publicera texten i sin helhet för den som är intresserad.
_________________________________________________________________________________

                                                                      Mariehamn den 5 januari 2018

SKATTEFÖRVALTNINGEN
Generaldirektör
Arto Pirinen
PB 325
FIN-00052 SKATT

Ärende:
Anhållan om att principerna för värdering av åländska fastigheter inte ändras under skatteåret 2018 inom ramen för fastighetsbeskattningen

Ärade Generaldirektör,

Skatteförvaltningen har under hösten 2017 börjat sända ut brev till åländska fastighetsägare med besked om att uppgifterna gällande deras fastigheter korrigerats. Felet korrigeras enligt breven i de uppgifter som utgör grunden för fastighetsskatten 2018. Som orsak till korrigeringarna anges bl.a. tre olika domslut från Högsta förvaltningsdomstolen år 1997.
Beskattningsvärdet för ett begränsat antal fastigheter kommer enligt de nya tillämpningsdirektiven att leda till drastiskt höjd skattebörda.

Tyvärr har inte berörda fastighetsägare förstått innebörden av de utskickade breven och det var först den 7 december undertecknad erhöll vetskap om att ett betydande antal fastigheters beskattningsbara areal utökats på ett alarmerande sätt. Låt mig som ett exempel nämna ett skärgårdshemman vars beskattningsbara areal förändras från ca 30.000 m2 till över 2 miljoner m2. Konsekvenserna blir som Ni förstår orimliga till följd av den ekonomiska belastningen för enskilda personer.

Jag vill redan i detta skede understryka att jag inte ifrågasätter den juridiska bakgrunden till omtolkningen av fastigheternas beskattningsbara areal. Det är även korrekt att via brevutskick förvarna fastighetsägarna om att det utifrån kommande fastighetsskattedeklaration finns en möjlighet att anföra omständigheter som påverkar respektive fastighets värdering.

Problemen med skatteförvaltningens förfaringssätt är följande:

a)     De åländska självstyrelsemyndigheterna har inte informerats om den förestående omvärderingen av det som hittills ansetts vara t.ex. impediment utan egentligt värde. Det är ytterst sannolikt att Ålands lagting med omedelbar verkan skulle ha ändrat Fastighetsskattelagen för landskapet Åland (ÅFS 15:1993) ifall vetskap om ovanstående nyordning hade förelegat.

b)     Enligt Självstyrelselagen för Åland (FFS 1144/1991) har alla riksmyndigheter en allmän skyldighet att bistå de åländska självstyrelsemyndigheterna. Detta gäller speciellt om regleringen på området är olika i riket och på Åland och den finska regleringen och tillämpningen trots detta genom blankettlagar påverkar tillämpningen på Åland.

c)      De åländska kommunerna har senast den 17 november 2017, såsom regelverket stipulerar, beslutat om fastighetsskattesatserna för skatteåret 2018 utan att vid det tillfället ännu erhållit vetskap om att de aktuella förändringarna i fastighetsbeskattningens principer var förestående.  Kommunerna har alltså fattat sina beslut utgående från felaktiga grunder och har därför brustit i sin plikt i förhållande till kommunens medlemmar.

d)     Till skillnad från regleringen för övriga Finland, genom 11 § 3 mom. fastighetsskattelagen (FFS 654/1992), finns på Åland genom 2 § 1 mom. fastighetsskattelagen för landskapet Åland (ÅFS 1993:15) ingen minimigräns för den allmänna fastighetsskatteprocentsatsen om 0,93. De åländska fastighetsägarna kommer att försättas i en ytterst ojämlik ställning eftersom närmast slumpen avgör huruvida en kommun tillämpar även den allmänna skatteprocenten inom fastighetsbeskattningen.

e)     Skattebyrån på Åland har, efter det att den förestående nyordningen blivit offentlig, den 18 december 2017 informerat Ålands landskapsregering och Ålands Kommunförbund om att det fram till den 29 december 2017 fanns en möjlighet för de åländska kommunerna att justera 2018-års fastighetsskattebeslut. Denna information skickades av någon anledning aldrig till kommunerna från skattebyråns sida. I ett fall höll en av de mest berörda kommunerna fullmäktigesammanträde mellan jul och nyår. Eftersom nämnda information inte inkommit till kommunen, hade de förtroendevalda inte kännedom om möjligheten att i efterhand justera fastighetsskatten för skatteåret 2018.

f)      Ålands landskapsregering meddelade redan i december 2017 att Ålands lagting kommer att föreläggas ett lagförslag som retroaktivt återställer status quo i den åländska fastighetsbeskattningen. En sådan justering av den åländska fastighetsskattelagen lagen kommer att medföra behov av omfattande ändringar i skatteförvaltningens register med åtföljande kostnader. På basen av det sätt som lagförslaget aktualiserats, är det givet att man från åländsk sida förutsätter att skatteförvaltningen ensamt bär kostnaderna.

Utgående från ovan presenterade problem, anser undertecknad att en mängd förvaltningsrättsliga frågeställningar kan aktualiseras. Jag nöjer mig i detta skede med att betona, förutom den allmänna tjänstemannaplikten, att medborgarna enligt förvaltningslagen alltid ska kunna förlita sig på den s.k. förtroendeskyddsprincipen (som framgår av 6 § i rikets förvaltningslag (FFS 434/2003).

Min förhoppning är att skatteförvaltningen, i ljuset av ovan nämnda problematik, ska besluta att de åländska fastigheterna ännu under år 2018 ska värderas utgående från samma grunder som skatteåret 2017. På detta sätt kan ett mycket besvärligt och omfattande juridiskt efterspel undvikas, både ifråga om kravet på rättssäkerhet och berörda fastigheters värdering.

För egen del vill jag, inte som ett hot utan som information, även meddela att jag har beredskap att anmäla skatteförvaltningens hantering av ärendet till justitiekanslern. En åtgärd som jag mer än gärna undviker att vidta.

Avslutning

Värderade Generaldirektör, undertecknad hoppas att denna information är tillräcklig för att skatteförvaltningen ska konstatera att de brister som funnits i drygt 20 år inte kräver att de grundläggande principerna för god förvaltning och hantering av frågor som påverkar Ålands självstyrelse åsidosätts på här angivna sätt.

Harry Jansson

Ordförande kommunstyrelsen Jomala kommun
och även Lagtingsledamot Ålands lagting
Ordförande lag- och kulturutskottet


onsdag 10 januari 2018

Nolltolerans mot alla sorts övergrepp!

METOO-DEBATT 08012018
Centerns gruppanförande
Harry Jansson, gruppledare

Talman!
När jag under den gångna helgen satte mig ner för att formulera Centerns gruppanförande rörande Metoo-kampanjen och systerkampanjen Ålandockså, brottades jag inledningsvis med mig själv om vilken ansats som är den rätta i en fråga som skakat mig i grunden.
En mer personlig syn utgående från att vara pappa till tre döttrar som ska leva i ett samhällsklimat där kvinnans rätt till sin egen kropp inte respekteras?  Eller ett mer övergripande grepp utgående från att det finns starka tvivel om att inte ens rättsstaten år 2018 förmår skydda kvinnor från sexuella övergrepp och allehanda trakasserier?

Samtidigt känns orden, oavsett hur starka formuleringarna än blir, som alltför tama då man betänker alla de hemskheter som kvinnor i alla åldrar utsatts och utsätts för både på Åland och i omvärlden.
När dammen brast så brast den totalt och berättelserna om kvinnors utsatthet - även på Åland – har verkligen berört. Med äckel och häpnad har jag läst hur åländska pojkar och män betett sig mot kvinnorna. Med lika stor känsla av besvikelse har jag tagit del av berättelser om hur närstående svikit utsatta barn och ungdomar trots att dessa gjort allt för att vuxenvärlden ska förstå att det även i det som borde vara den trygga hem-, släkt och vänskapstillvaron förekommer övergrepp. Tänk den förälder som förmår slå dövörat till när ens barn söker hjälp för att komma bort från övergreppen. Det går bara att försöka förstå hur det svikna barnet och ungdomen för alltid präglas av det som måste vara det ultimata sveket.

En annan tydligen alltför vanlig situation är att s.k. vänner sviker sin kompis i ett läge där alkoholen påverkar både omdöme och fysisk förmåga.
Det svåra med debatten om sexuella övergrepp är att den är så oerhört omfattande och mångfacetterad. Men särskilt vi politiskt tillsatta har all orsak att alltid se på en fråga utgående från personens perspektiv. Det som för en person upplevs som helt OK, kan för en annan vara en obehaglig händelse.

När det gäller att klara av att ta till sig alla de hemska berättelserna om övergrepp som ägt rum i åländska miljöer, var den tillställning som anordnades av kampanjen Ålandockså på stadsbiblioteket i december både gripande och ett förmedlande av sorg och vrede på ett enormt sätt. Att höra ett 20-tal åländska kvinnor förmedla sina medsystrars utsatta tillvaro och upplevelser, är något som för alltid kommer att leva kvar i minnet.

Minnet ja, hur ska vi förhålla oss till metoo-verkligheten när svallvågorna börjar lägga sig? Hur använda kampanjen till att få till stånd en förbättring i samhället?
Det viktigaste enligt Centerns mening är ett tydligt budskap om att alla former av övergrepp inklusive de av sexuell karaktär, är oacceptabla och att det inom alla åländska samhällsstrukturer ska råda en nolltolerans oavsett om det handlar om offentliga miljöer som skolor eller den privata såsom krogar och arbetsplatser.

Kvinnor i alla åldrar ska ha en trygghet i att omgivningen kommer att reagera ifall det finns anledning att ifrågasätta det beteende kvinnan utsätts för.
Som så ofta är fallet är skolvärldens upplevelser och attityder oerhört avgörande för hur en individ kommer att bete sig senare i livet. Skolan kan på ett helt avgörande sätt forma ungdomarnas syn på hur de ska förhålla sig till frestelser och utmaningar de tidigt utsätts för. Detta gäller även i högsta grad synen på sina medmänniskor.

Är detta att åter ställa för höga krav på lärarna? Nej! Tvärtom ska budskapet om respekt för andra även ifråga om andras kroppar ses som en självklar del av skolans uppdrag. Men lärarna ska absolut inte behöva föra denna kamp på egen hand utan genom vidareutbildning och framför allt genom externa resurser som föreläsare och inspiratörer kan skolorna tillföras både kraft och energi i strävan till nolltolerans ifråga om allt från tafsande, skällsord till andra övergrepp.

När Centerns lagtingsgrupp under hösten 2016 besökte Centret för Kvinnofrid i Uppsala, ett centrum Åland sedan länge har ett samarbete med, kunde vi alla konstatera att Kvinnofrid har ett kunnande, kompetens och nätverk som imponerar. Från Centerns sida är vi övertygade om att centret kan vara Åland till stor hjälp även ifråga om nolltolerans i skolvärlden bara vi förmår formulera ett tydligt uppdrag och målsättning.

Även svenska Rädda Barnens Stopp! Min kropp! är en guldgruva för alla som på olika sätt arbetar med barns attityder och förståelse för både sin egen och andras kroppar. Här finns en särskild handbok för alla som vill bekanta sig med frågan om hur man ska prata med barnen och barnens språk.
Från Centerns sida vill vi att Metoo-uppföljningen medför tydliga avtryck i den kommande grundskolelagen och de läroplaner som styr verksamheten inom daghem och skolor. Integritet bör bli det nya ledordet!

Talman! När Centern tog initiativ till dagens debatt var det även med en stark förhoppning om att lagtinget gemensamt än en gång ska agera som initiativtagare till en strängare straffskala för alla former av sexuella övergrepp. Lagtingets initiativ 2011 avvisades av Finlands riksdag av formella skäl men så länge Åland saknar kontrollen över straffrättens grunder, är en ny påstöt av största vikt. Rättsfall även på senare tid visar att Finland kraftigt måste revidera sin syn på straffet för brott där offret för alltid kommer att få lida av övergreppet, både mentalt och fysiskt. Samtycke och frivillighet ska gälla i alla former av umgänge mellan oss människor.


Till sist talman, kan jag inte låta bli att komma med en mer personlig reflektion. Många av er har säkert liksom mig tagit del av främst manliga kommentarer om att Metoo-kampanjen gör det svårare i vardagen i umgänget mellan könen, i relationerna på arbetsplatser och i allehanda miljöer av festlig karaktär. Dessa kommentarer är egentligen ytterst märkliga. Hur kan det vara ett problem att det som äger rum, både verbalt och fysiskt, alltid sker utgående från att alla berörda känner sig respekterade och att det som sker av fysisk karaktär präglas av välbehag istället för obehag?

torsdag 4 januari 2018

Skandalen kring fastighetsskatten

Ett ännu okänt antal åländska fastighetsägare kommer i mars månad att få besked om vad skatteförvaltningens omtolkning av den s.k. jordegrunden innebär i euro och cent. Sedan oktober 2017 har skatteförvaltningen nämligen sänt ut ”korrigering av uppgifter gällande fastighetsbeskattningen”. (Observera att liksom tidigare berörs inte mark inom jord- och skogsbruk av nyordningen i o m att sådan mark enlig lag är befriad från fastighetsskatt).

Konkret handlar det om att skatteförvaltningen hittills under alla år nöjt sig med att betrakta enbart en mindre del av fastigheterna som beskattningsbar areal. Impediment i form av bl.a. holmar och skär har lämnats utanför den beskattningsbara arealen. De åländska kommunerna har under alla år årligen slagit fast den allmänna skatteprocenten för fastighetsskatten utgående från ovanstående praxis.

De markägare som nu mottar besked om att den beskattningsbara arealen hittills varit felaktig, har i många fall en skattesmäll som väntar om skatteförvaltningens linje blir gällande. Det märkliga är att denna nytolkning genomförts i smyg och på så sätt att kommunerna (=skattetagaren) hållits ovetande om att fr.o.m. 2018 gäller helt nya värderingsprinciper. Ifall kommunerna informerats om nytolkningen under hösten 2017, hade de 14 åländska kommuner som uppbär allmän fastighetsskatt haft möjlighet att ta de nya principerna i beaktande.

Lika uppseendeväckande är själva upphovet till skatteförvaltningens nya linje: tre stycken finska rättsfall från år 1997! I över 20 år har alltså skatteförvaltningen haft kännedom om hur fastighetsskattelagen bör tolkas. Ändå görs nytolkningen för Ålands del i brådskande ordning och på ett sätt som på alla sätt strider mot principerna om en god och öppen förvaltning.

Det är i ljuset av ovanstående som undertecknad kommer att begära en förklaring av generaldirektör Arto Pirinen till hur detta förfarande överhuvudtaget är möjligt från skatteförvaltningens sida. Ifall Pirinen inte ser till att värderingen av åländska fastigheter ännu under 2018 ska göras utgående från tidigare principer, är enda utvägen en anmälan till justitiekanslersämbetet. Syftet är i så fall att klarlägga bakgrunden till hur en statlig myndighet plötsligt anser att ålänningarna ska klämmas åt pga. en lucka i lagen.

Under tiden kan fastighetsägare i Brändö, Saltvik och Sottunga andas ut eftersom den allmänna skatten inte uppbärs inom deras gränser. Sottunga är den enda kommunen som på eget initiativ helt enkelt slopade fastighetsskatten till denna del under fjolårets sista dagar. Skatteförvaltningen kände till att det sistnämnda var möjligt ända fram till 29/12 men valde att inte informera kommunerna om att det fanns en sista chans att agera.

Lyssnar inte generaldirektör Pirinen på mitt krav om status quo får berörda fastighetsägare inom de 13 övriga kommunerna sätta sin tillit till landskapsregeringens löfte om att retroaktivt återställa status quo genom en lagändring. Än en gång kolliderar åländsk behörighet med finska system och därmed är alltid utfallet beroende av vilja. Finns den viljan på andra sidan Skiftet?

torsdag 21 december 2017

Bocken som trädgårdsmästare!

Moderaten Wille Valve anser i insändare 20/12 i Nya Åland att det inte är seriös politik att oroa sig för Sjögren-regeringens insatser under den återstående mandattiden. Valve hoppade in i den debatt jag startade som en replik på sossen Camilla Gunells ironiserande om att "Centern byter ordförande som andra byter sockor", Det som fick Valve att reagera var tydligen att jag benämnde regeringen Sjögrens första år vid makten som ett "vanstyre". Nedan det svar jag gett Valve.

Bocken som trädgårdsmästare
Låt mig än en gång lista några av de bakomliggande motiven till varför ordet ”vanstyre” är rätt benämning på den förda politiken de två första åren.

- LR har skapat kaos inom och mellan kommunerna genom att hela tiden ge nya besked om den framtida strukturen, motarbetat kommunernas socialtjänst KST och inte klarat av arbetet med nästa års landskapsandelar. Det sistnämnda har lett till att kommunerna nu klubbat sina budgetar för nästa år utan att fått de slutliga siffrorna. Tjänstemännen har tvingats gissa sig till vad Valve & Co hittat på. För Medis-ansvariga är läget än värre efter att LR glömt bort dess existens!

- LR har misskött de underliggande organen så till den grad att sex ledande tjänstemän (hittills) valt att hoppa av sina uppdrag. Visserligen har Valve & Co applåderat att tjänstemännen söker sig vidare men för oss andra känns förlusten av Anders Göransson, Edvard Johansson, Katarina Dahlman, Marie Lövgren m.fl. som en olycklig kompetensflykt. Det genomgående mönstret bakom avhoppen är att LR blandat sig i det inre fortlöpande arbetet på ett sätt som är chockerande.

- LR presterar dåliga lagförslag på löpande band på ett sätt som bl.a. undertecknad varnat för att leder till att även lagtinget ställs i skamvrån. Efter att bl.a. förslaget om rösträtt för barn fällts av presidenten slänger in LR in ett förslag om turistskatt på fiske. Denna s.k. fiskevårdsavgift är igen ett lågvattenmärke som saknar all verklighetsförankring. Ändå röstade MSÅ, Lib och S i onsdags för att avgiften ska ge 300 000 euro under nästa år! Tydligt är att det är förbjudet att tänka självständigt inom regeringsblocket oavsett vad ministrarna hittat på.

- LR har å det grövsta missat i den viktiga intressebevakningen bl.a. när det gäller spelbolaget Veikkaus. Trots att den åländska lotteriinspektionen flera gånger under året varnat för risken för att Veikkaus överger de åländska spelarna, har Valve & Co slagit dövörat till och är ”överraskade” över Veikkaus besked.

Dessa exempel får räcka för denna gång men är fullt tillräckligt för att konstatera att det nu känns som om bocken blivit trädgårdsmästare.

God jul!