torsdag 14 juni 2018

PAF-arvodena ger en snöbollseffekt


Spörsmålsdebatt 11 juni 2018
PAF-arvodena
Harry Jansson ( C )
Förste undertecknare

Talman!
Sällan har ett spörsmål känts mer naturligt än dagens nödvändiga debatt om hur sittande landskapsregering handskas med ålänningarnas pengar och vilka moraliska och etiska värderingar som ligger till grund för de beslut som fattas.
Det är i lägen som dessa som oppositionen måste stämma i bäcken och få igång en principdiskussion om vad ett enskilt beslut kan få för konsekvenser, både på kort och lång sikt. För vad är det som hindrar att sittande LR nästa år åter fördubblar arvodesnivån med åberopande av samma motiveringar vi nu kan läsa i svaret på spörsmålet?
Eftersom PAFs VD hädanefter lyfter 28000 euro i månadslön borde förstås styrelsearvodena hänga med, i alla fall om vi ska tro på regeringens motiv om att det ”krävs en balans mellan ledningens löner och styrelsearvodena, eftersom det annars riskerar uppstå en brist på legitimitet i styrelsearbetet.” Bästa kolleger, smaka på den motiveringen en gång till: ”brist på legitimitet”!
Menar verkligen finansministern att PAF-styrelsens arbete skulle ha blivit illegitimt ifall inte arvodena nått ny rekordnivå, dvs. att styrelsens arbete inte längre skulle ha varit förenligt med rättsprinciperna? Med spänning ser jag fram emot att ta del av LR:s närmare förklaring även till denna del och kommer till sist att återkomma till de övriga motiv som återfinns under rubriken Landskapsregeringens beslut i spörsmålsvaret.

Talman!
Beslutet om helt nya nivåer i ersättning till en bolagsstyrelse i offentlig ägo, leder oundvikligen till en allmän ökning av ersättningar inom den offentliga sektorn. Risken för en snöbollseffekt är överhängande och oundvikligen tvingas sittande LR svara på om det är rimligt att ÅHS-ordförande med ansvar för 90 M€, ca 900 anställda och alla ålänningars sjukvård ska lyfta 3000 euro i årsarvode när PAF-ordföranden får 28000 euro för motsvarande roll i ett annat offentligrättsligt bolag?
Är det vidare rimligt att styrelseordföranden för ÅDA på onsdag denna vecka erhåller 1500 euro i årsarvode för ett uppdrag som är den största utmaningen av alla för det offentliga Åland, dvs digitaliseringen och dess miljonrullning? Särskilt när personen ifråga är en av örikets främsta inom sitt gebit?

Talman!
En manlig ordförande får nu fyra gånger mer betalt än sin kvinnliga företrädare.
Över en natt är den övriga styrelsen dubbelt så kompetent som dagen före.
Tydligt är att ministrarnas – och i synnerhet finansministerns omdöme sviktat - förmodligen beroende på de hundratusentals euro som LR kastat ut på konsulter i samband med kommunreformen.
Finansminister Perämaa och övriga LR kunde i alla fall delvis ha klarat ansiktet genom att satsa på en professionalisering av den nya PAF-styrelsen rakt igenom dvs att den nya sammansättningen rakt igenom faktiskt motsvarat de minst sagt höga målsättningar LR säger sig eftersträva om att styrelsen som helhet ska ha
branschkunskap, stark integritet, hög kompetens inom områden som ekonomi, HR, riskhantering, affärsutveckling, digital marknadsföring, digital utveckling, politik och regelefterlevnad. Utöver detta bör det finnas erfarenhet av gediget ledarskap och en förmåga att fatta strategiska beslut för att kunna skapa tillväxt på internationella marknader och samtidigt säkerställa att Paf genomgående erbjuder sina tjänster på ett sätt som upprätthåller ett ansvarsfullt spelande.
Jag tror det är bäst att var och en läser nämnda målsättning i ljuset av resultatet av styrelsenomineringsprocessen.

Talman!
Den tidigare PAF-ordföranden har i efterhand – och efter beslutet om efterträdarens mångdubbla årsarvode – fått en kompensation i form av ännu ett årsarvode om 8000 euro. Denna extra ersättning är säkert motiverad med tanke på den rättsliga process PAF varit och fortfarande är föremål för. Men det skulle sannerligen sett snyggare ut om denna kompensation betalats ut direkt efter 2017 års avslut och inte som nu kan kopplas till den kraftiga justeringen av PAF-arvodena 2018 och framåt. Nu framstår summan 8000 euro som LR:s smått patetiska försök att i efterhand försöka leva upp till kravet på en anständig jämställdhetspolitik.
Nämnda kompensation leder oundvikligen till att tankarna går till alla tidigare PAF-konflikter. När ska tidigare PAF-styrelser få liknande kompensationer i efterhand av regeringen Sjögren? Det har ju faktiskt funnits situationer där själva styrelsen personligen varit föremål för rättslig prövning och inte som nu ”bara” handlat om PAFs ansvar som samfund.
Här kan vi faktiskt tala om att tidigare styrelser haft en enorm press på sig men har detta i efterhand kompenserats med fördubblad ersättning? Svaret är förstås nej. Tills nu har arbetet inom PAF-styrelsen varit kopplat till engagemang och vilja att säkerställa den för Åland så oerhört viktiga men samtidigt så oerhört ifrågasatta spelverksamheten, ett ifrågasättande som förutom finska statens klappjakt på bolaget fått ett ytterst ovälkommet tillskott i form av den bedrägerihärva som drabbat en mängd åländska småföretag. Just nämnda spelskandal gör det extra olyckligt att PAF dessutom hädanefter så starkt förknippas med egen girighet.

Talman!
Jag lovade återkomma till motiveringarna under rubriken
Landskapsregeringens beslut
För det första: Citat: ”Inför beslutet 2018 bestämde landskapsregeringen att arvodena skulle höjas till en konkurrenskraftig nivå.”
Fråga: när och av vem fattades det första beslutet om att arvodena skulle justeras? Svaret indikerar att LR på en s.k. överläggning gemensamt bestämt och faktiskt gett Mats Perämaa grönt ljus att gå vidare med rekordnivåerna. Utgår att vi får en
För det andra: Citat: ”Det är inte en ansvarsfull ägarförvaltning att fatta beslut som innebär att styrelsen är underbetald.
Fråga: hur kunde det vara möjligt att nu göra en skyhög höjning av bl.a. PAF-ordförandens arvode till 28000 euro när tidigare ordförandena mötts av kalla handen inför begäran om betydligt lägre justeringar?
För det tredje: Citat: ”Istället var avsikten att säkerställa att styrelsens arvoden motsvarar det engagemang och den tidsanvändning som krävs.”
Fråga: vilket engagemang och vilken tidsanvändning är det LR här avser, vid sidan av sedvanligt styrelsearbete, inläsning på mötesagendan, studieresor och annat organiserat arbete? Är inte detta i själva verket ett krav LR har på alla sina styrelser, oavsett nivån på ersättningen?
Sedan har vi då den minst sagt famösa kommentaren om risk för bristande legitimitet i styrelsearbetet, dvs att PAF-styrelsen i annat fall inte skulle ha rättmätigt eller berättigat. Som sagt mest spännande att lyssna till denna av alla förklaringar! Lovar att vara idel öra!
För det fjärde och sista: Citat: ”Tanken på ett månadsarvode tilltalade eftersom det ger styrelsen besked om att styrelsearbetet inte ska präglas av att delta vid möten, utan av ett fortlöpande engagemang och arbete för Paf:s och ägarnas bästa intressen.”
Fråga: även här önskas det en redogörelse för vilka förväntningar LR har på den nya styrelsen. Svaret indikerar att även de vanliga ledamöterna ständigt ska vara engagerade och arbeta för PAF. Hur ska denna målsättning uppnås och hur avviker detta från tidigare styrelsers sätt att ta ansvar? Personligen blir jag smått orolig om andra än styrelseordföranden ska blanda sig i den dagliga verksamheten. Här måste LR rimligen ha blandat ihop ordförandens och övriga ledamöters uppdrag, hoppas jag i alla fall.
Redan före vi tar del av LRs goda och mindre lyckade förklaringar, är det på sin plats att konstatera att det nu behövs en analys och diskussion om PAFs uppgift och roll i det åländska samhället. PAF måste i högre grad än idag framöver förknippas med moral och etik som en självklar värdegrund. 

Talman!
Svaret på spörsmålet innehåller alltför många krystade förklaringar och det är därmed självklart att vi undertecknare av spörsmålet återkommer med ett förslag till kläm under den fortsatta debatten.

tisdag 5 juni 2018

Centern sågar regeringens kommunpolitik


 Bästa läsare!
Måndagen den 4 juni 2018 var en historisk dag i lagtinget. För första gången tvingas parlamentet behandla en lag som tvingar ihop 15 av de 16 åländska kommunerna under odemokratiska former och en orealistisk tidtabell. Mera tvång kan det väl knappas bli i en rättsstat men inom moderater, liberaler och socialdemokrater hördes ändå protester över att bl.a. Centern kallade reformens lagstiftning vid dess rätta namn= tvångslag. Bifogar nedan vårt gruppanförande som jag hade nöjet att hålla.

Centerns gruppanförande 4 juni 2018
Kommunreformen
Gruppledare Harry Jansson
Talman!
1.      Centern säger absolut nej till lagförslag nr 1 dvs. tvångslagen benämnd LL om en reform av kommunstruktur på Åland. Centern kan inte acceptera att kommunerna i strid med deras egen vilja ska föras samman i större enheter under odemokratiska former och under en tidspress som är direkt osund med tanke på att det handlar om den enskilde ålänningens rättssäkerhet och grundtrygghet. Dessutom ska de kommuner som vill göra bästa möjliga förberedelser straffas ekonomiskt ifall de inte uppfyller regeringsblockets orealistiska förhoppningar om att ett samgående kan ske senast 2021.

2.      Centern konstaterar att lagförslag nr 2 dvs. förslaget till kommunstrukturlag för Åland till stora delar motsvarar den lagstiftning som idag tillämpas i Finland.  Sistnämnda lagförslag är dock behäftat med brister och direkta fel som gör att Centergruppen även till denna del vill avvakta den kommande utskottsbehandlingen. Lagförslag nr två är som bekant inget heller kommunerna ägnat sin tid och kraft åt att analysera och det förefaller som inte heller ministrarna har orkat läsa igenom paragraferna före paketet överlämnades till lagtinget. Vi återkommer från Centerns sida med synpunkter även till denna del.


3.      Centern konstaterar att regeringen Sjögren väljer att lägga fram förslaget till tvångslag trots att samtliga kommuner som berörs av reformen är ytterst kritiska till reformens juridiska hållbarhet, innehåll, upplägg och till och med syfte. Den enda positiva rösten är som väntat Mariehamns stad, som ju inte berörs av reformens negativa konsekvenser utan till och med kan förvänta sig att tilldelas Järsö och Nåtö. Politiken med att ensidigt gynna Mariehamns intressen fortsätter.

4.      Lagförslaget och i synnerhet dess illvilliga motiveringar om bristande kvalitet och rättssäkerhet är lika med ett underkännande av dagens kommunala verksamhet.

5.      Inom Centern – och säkert även inom oppositionspartierna i övrigt - är vi idag många med förtroendeuppdrag inom den kommunala sektorn som kommer att ställas inför en svår situation pga. regeringsblockets självvådliga agerande. Ska vi sitta med i de tilltänkta samgångsgrupperna trots att vi oroar oss för slutresultatet av tvångsreformen och inte heller tror att den tilltänkta tvångslagen någonsin kommer att träda ikraft eftersom den i likhet med LR:s tidigare experimentlagar inte klarar lagkontrollen? Varför skulle vi som försvarar den kommunala självstyrelsen och den åländska demokratin offra tid och kraft på ett projekt vi inte tror på?

6.      Låt mig betona att Centergruppen givetvis respekterar alla som tycker annorlunda och var och en väljer det som är bäst sett ur den egna kommunens synvinkel. Men för oss inom Centerns lagtingsgrupp som samtidigt har ledande kommunala uppdrag är vägvalet enkelt: vi avstår från att medverka i de kommande grupperna som under tvång och tidspress ska utarbeta de s.k. samgångsavtalen. Särskilt utgående från redan nämnda starka tvivel om att de processer LR nu startar upp enligt gammal lagstiftning, aldrig kommer att kunna kopplas ihop med en tvångslagstiftning, vore det direkt märkligt att ägna sin tid åt att övertyga andra kommuner om att det är bäst för alla att de accepterar att den nu självständiga kommunen får en status som ungefär motsvarar ett byalag.


7.      Eftersom det är betydligt viktigare att vi tvivlare koncentrerar oss på att se till att den löpande kommunala verksamheten fungerar till gagn för invånarna, är det bäst för alla att grupperna befolkas med människor som både tror på tvång och samtidigt vill ta ansvaret för utformningen av samgångsavtalen. Lycka till med att ägna juli månad nästa år åt att i ett sista försök nå enighet om alla detaljerna i nämnda avtal. Väl medvetna samtidigt om att de övriga kommunerna har getts rätt att genom majoritetsbeslut ändå besluta om avtalets innehåll.

8.      I mitt eget fall är jag förstås villig att avgå som kommunstyrelsens ordförande ifall kommunfullmäktige anser att Jomala kommun bör representeras av en ledande förtroendevald i ett läge där bl.a. fmge-ordföranden inte kan ta del i diskussionerna.

9.      Det finns trots några justeringar i lagförslaget jfr med remissversionen, åtskilliga faktorer som särskilt LKU har att tampas med i den kommande utskottsbehandlingen. Från Centerns sida utgår vi faktiskt från att hela utskottet denna gång ska ta det ansvar som LO förutsätter och faktiskt granska lagförslagets hållbarhet. Allt annat vore tjänstefel med tanke på att LKU tidigare mot bättre vetande klarerat lagförslag som sedermera helt väntat fällts i lagkontrollen. Frågeställningar som nu kräver ett svar är bl.a.

- varför inte kommunerna inte hörts på det sätt gällande kommunindelningslag stadgar? Faller tvångslagen redan här pga. av att kommunerna inte hörts om det nu aktuella förslaget till kommunstruktur och inte heller delgetts ett förvaltningsbeslut i frågan? Hur kan kommunerna nu ses som parter i ett läge där de nyligen inte ansetts vara berörda?
- är det juridiskt hållbart att tvinga kommunerna till samgångsdiskussioner utgående från ett begrepp lanserat i en ännu inte godkänd lag?
- kan den alltför snäva tidtabellen faktiskt förenas med en kraftig neddragning i landskapsstödet?
- kan verkligen LR tvinga på kommunerna en kommunutredare med makt samtidigt som det finns en redan pågående lagstiftning som tvingar ihop samma kommuner i en kommunalt samordnad socialtjänst? Kan det parallellt existera tvingande lagstiftning som berör samma kommunala sektor?
- kan lagtinget faktiskt inta begreppet kriskommun i en lagtingslag utan att LR ens bemödar sig om att fylla begreppet med innehåll?
- är några allmänt hållna konsekvensbedömningar tillfyllest i den största administrativa tvångsreform som Åland någonsin skådat?
- och framför allt: hur kan regeringen Sjögren tillåtas att fritt laborera med begreppet kommunal självstyrelse genom att å ena sidan påstå att lagtinget fritt kan ändra på de kommunala gränserna samtidigt som det i lagförslaget hänvisas till finska rättsfall som inte på något sätt kan jämföras med den nu aktuella tvångslagen, dvs att lagtinget om några månader ska rita om den kommunala kartan på det sätt som tre partier för stunden tycker att vore bra?

10.  Sammantaget innebär allt det redan nämnda att Centern förbehåller sig rätten att i den kommande lagtingsprocessen verka för att tvångslagen förkastas. Misslyckas vi får vi hoppas att presidenten ännu en gång räddar Åland från regeringsblockets experimentlust.

11.  Till sist: från Centerns sida beklagar vi djupt att socialdemokrater, liberaler och moderater är på god väg att riva upp svåra sår i ålänningarnas demokratiska själar. Tvång har aldrig passat oss fria och jämställda ålänningar. Samtidigt är det en mängd historiska möjligheter som nu hotar att förspillas pga LR:s makthunger och särintressen. Flera kommuner är beredda att under frivilliga former söka sig till varandra samtidigt som Kommunernas Socialtjänst förts till en viktig mellanetapp: en total enighet inom Ålands Omsorgsförbund om det kommande avtalets utformning.

12.  Nej bästa regeringsblocket: följ även i denna fråga ledamot Carina Aaltonens uppmaning om timeout och fundera igen om det är klokt att utan folkets stöd i ett val försöka pådyvla ålänningarna i 15 kommuner en tvångsreform. En reform av denna omfattning bör ha minst kvalificerad majoritet bakom sig i detta parlament!