tisdag 28 november 2017

Tillslaget mot Posten får inte glömmas bort!

För några veckor sedan slog finska tullen till mot åländska postens huvudkontor invid Mariehamns flygplats. Tillslaget har väckt enorm uppmärksamhet till följd av det stora antalet beväpnade tulltjänstemän och det påföljande frihetsberövandet av ledande posttjänstemän.

Eftersom tullen med jämna mellanrum (varje vecka) vistas i postens lokaler kom tillslaget som en smärre chock för alla berörda. Hur kan Posten för Åland plötsligt ha börjat med så pass kriminell verksamhet att tillslagets omfattning kan anses vara rimlig och proportionell i förhållande till "brottets" omfattning? Svaret på den frågan kommer förmodligen först om flera år eftersom tullen kan dra ut på förundersökningen i all oändlighet, ja lite som lusten faller på faktiskt.

Jag vill betona att vi politiker inte har med tillslaget att skaffa annat än att vi liksom de flesta andra är förvånade över tullens agerande. Men när resultatet av utredningen är klar finns det all anledning att återkomma till händelserna i Sviby hösten 2017. Framkommer det att tillslaget gjordes antingen i syfte att skrämma postens kunder eller - än värre - var beordrat av politiska skäl (läs: finansministeriet) kommer i alla fall inte jag att spara på krafterna när det gäller att komma till botten med hela affären.

Påståendet om "politiska skäl" grundas bl.a. på att Ålands Framtids Axel Jonsson öppet uttalat sin misstanke om att tillslaget ska ses som ett led i finska statens aktioner mot de åländska aktörer som drar nytta av skattegränsen. Det som de flesta av oss utgår ifrån är att det i praktiken vore omöjligt att få tullen att gå i andras ledband.

Helt klart är i alla fall att finansministeriet har ett ont öga till Åland och gärna ser att både den ekonomiska relationen (klumpsumman m.m.) skärs ner och att möjligheterna att nyttja skattegränsen för affärer stoppas. Ändå är det precis detta som själva skatteundantaget syftar till: Åland ska kompenseras för sitt geografiska läge genom att kunna ha avvikande indirekta skatter.

Läsaren märker säkert att jag är lite upprörd över tillslaget mot Posten och hanteringen av personalen. Även om det är flera år sedan jag satt med i bolagets styrelse kan jag intyga att Posten utan vidare är Ålands bäst skötta företag när det gäller att leva upp till bl.a. de myndighetskrav som ställs i dagens komplicerade tillvaro. Bolaget har dessutom en ledning som är professionell och leder tullens undersökning till konkreta bevis om motsatsen så är det en sensation.


måndag 27 november 2017

Presidenten bör fälla tingsrättsreformen

Svenskan i Finland upplevde senaste vecka ännu en svidande domänförlust då riksdagen godkände den s.k. tingsrättsreformen med rösterna 95-77. Mats Löfström ger i sitt senaste riksdagsbrev  27.11 en bra bild av den kamp som framför allt svenska riksdagsgruppen fört för att rädda vad som räddas kan av rättegångar på svenska i framtiden.

Reformen kommer bl.a. att få allvarliga följder för möjligheten att få rättegångar på svenska inom en rimlig tid. Särskilt för de svenskspråkiga ökar samtidigt avståendet till tingsrätterna dramatiskt. Orter med svenska som starkt språk drabbas egentligen dubbelt eftersom många advokatbyråer givetvis kommer att fundera på det vettiga att ha kontor på långt avstånd från tingsrätterna.

Värst är dock att svenskan som juridiskt språk förlorar mark rejält eftersom Ålands Tingsrätt snart är enda (!) domstolen med svenska som arbetsspråk. Detta innebär att Åland blir enda platsen där det går att få domstolspraktik på svenska.

Eftersom reformens utlovade besparingar är blott 7 (sju) miljoner euro årligen (en summa sakkunniga redan dömt ut) framstår reformen enbart som en del i korståget mot svenskan. I praktiken handlar det om att påskynda övergången till svenska som enbart ett hemspråk eftersom det offentliga enbart på pappret är tvunget att tillhandahålla likvärdig service på finska och svenska.

Värnandet om de medborgerliga rättigheterna inklusive de språkliga borde förstås vara givet i en s.k. rättsstat. Dagens Finland befinner sig dock långt ifrån det som var självklart bara för några år sedan då den s.k. nationalspråksstrategin lades fram. 
Vågar president Niinistö ingripa genom att vägra stadsfästa reformen eller är omvalet nästa år viktigare? Faktum är att presidenten hittar gott stöd i grundlagen för att helt enkelt konstatera att reformen inte lever upp till §§ 17 och 122 i grundlagen.




onsdag 22 november 2017

Ålänningarna snart B-klassens medborgare

Den första debatten om Ålandsbudgeten 2018 är avklarad efter drygt 20 timmars diskussioner i lagtinget. Finans- och näringsutskottet har nu några veckor på sig att analysera förslaget om hur drygt 360 miljoner euro ska användas under nästa år. Det går inte att i ett enda inlägg ta upp allt som debatterades under senaste vecka eftersom spännvidden på de diskuterade frågorna var enorm. Under de tre dagarna var dock en sak rätt tydlig: företrädarna för majoritetsblocket höll sig gärna på ett övergripande, ibland nästan filosofiskt plan, medan vi i oppositionen helst debatterade konkreta framtidsmål för vårt örike. Särskilt iögonfallande är att regeringspartierna gärna betonar hållbarhet men sällan presenterar konkreta förslag som gör skillnad här och nu.

Från Centerns sida valde vi att bl.a. lägga en budgetmotion om tillsättandet av en språkpolitisk kommitté med alla lagtingspartier representerade. Dåvarande lantrådet Roger Nordlund ( C ) ledde en sådan grupp 2004-2006 och resultatet var ett språkpolitiskt program med tydliga skrivningar om att Åland förväntar sig att Finland ska leva upp till sina internationella förpliktelser om att det ska gå att bo och verka på Åland utan att kunna finska i vardagen. Med all önskvärd tydlighet betonade kommittén att Ålands nuvarande statsrättsliga ställning till avgörande grad är förbunden med hur Finland klarar av att säkerställa ålänningarnas svenska språk och kultur.

Rapporter från en mängd samhällsområden pekar alla på samma tendens: svenskan backar på alla fronter. Sedan må det gälla inom myndigheternas verksamhet visavi allmänheten eller alla de IT-program som i allt högre grad styr de anställdas vardag. För att inte nämna alla områden där det redan saknas fortbildning och handböcker på svenska. I allt högre grad framträder bilden av att ålänningar utan goda kunskaper i finska kan klassas som B-klassens medborgare. För att kunna fungera i vardagen behövs antingen snälla tvåspråkiga kolleger eller att en alltför stor mängd av arbetstiden går åt till att tolka de finska texterna. Givet är att vägen till avancemang är mer eller mindre stängd i ett läge där både effektiviteten och resultatet blir lidande.

Inom Centern anser vi det hög tid att språkpolitiken åter ges högsta prioritet, dels genom nämnda kommitté, dels genom att det redan tillsatta Språkrådet höjer sin profil och bl.a. återupptar traditionen med att avge årliga rapporter om sin verksamhet. På något märkligt sätt har Språkrådet försvunnit under den politiska radarn. En titt på rådets protokoll visar att aktiviteten varit hyfsad och de behandlade frågorna angelägna för ålänningarna. Avsaknaden av en årlig rapport kan ju inte bero på bristande resurser eftersom LR samtidigt ansett sig ha råd med att spendera hundratusentals euro på kommunkonsulter, vars bidrag varit marginellt för diskussionerna om den kommunala sektorns framtid. Det är hög tid att språkfrågan åter får den uppmärksamhet som följer av Ålands statsrättsliga status och folkrättsliga ställning.