lördag 23 maj 2015

Centern lyssnar på de som berörs

Är ett parti splittrat för att flera är intresserade av att leda Ålands största folkvalda parti? Kan ett partis ministrar ändå ha en framgångsrik period bakom sig om en sådan ”splittring” faktiskt funnits?Svaret på ovanstående frågor är förstås nej i bägge fall. Det är bara sunt att partiledarposten intresserar flera och givetvis är det en förutsättning för ett framgångsrikt ministerjobb att partiledningen backar upp även de svåraste besluten.

Detta var min spontana reaktion på Nya Ålands analys av Åländsk Center på ledarplats 19 maj. Jag vill absolut inte förneka att det är en tuff mandatperiod som går mot sitt slut och att många frågor frestat på även för Centerns ministrar och lagtingsgrupp. Konstigt vore det väl annars? Vi är alla människor av kött och blod med varierande erfarenheter och kunskaper.


När det gäller den omtalade samhällsreformen och i synnerhet den nya socialtjänsten (KST) gör Centern även i dessa frågor som inför alla andra beslut: vi läser alla remissutlåtanden och tar till oss argumenten både för och emot. Nya Ålands analys utgår från att vi ska lagstifta utan att lyssna på de instanser som främst berörs av reformerna. Detta är fjärran från det sätt på vilket Åländsk Centern i decennier varit med och byggt det åländska samhället.

torsdag 21 maj 2015

Centern och kommunerna - än en gång


Ålandstidningens politiska reporter Kerstin Österman gör i e-tidningen 17 maj en intressant analys av den allt hetare kommunfrågan, dvs. frågan om hur många kommuner vi egentligen ska ha i framtiden. Analysen vore absolut värd en publicering i papperstidningen.

För Åländsk Centers del välkomnar vi kommunfrågan inför höstens lagtings- och kommunalval. Det är bra om kommuninvånarna får ta ställning till om den egna kommunen ska upphöra inom en snar framtid. Vi ser dock inte antalet kommuner som en ”maktfråga” för Centerns del. Antalet kommuner avgör nämligen på sikt hur nära ålänningen har till den dagliga basservicen i form av bl.a. dagvård, grundskolor och äldreomsorg.

Jag förstår att många ålänningar tilltalas av ett Åland utan gränser. Vad som ofta glöms bort är dock att de åländska kommunerna inte kan jämföras med motsvarande enheter i Finland och Sverige. Där har tunga kommunala sektorer som utbildning och sjukvård tvingat fram reformer, områden som på Åland sköts av självstyrelsenivån. Kvar i de åländska kommunerna finns alltså sådant som hör till lokalsamhällets grunder. Därmed skulle inte heller en sammanslagning av kommuner ge de inbesparingar som förmodligen ivrarna för större enheter tror på. Resultatet skulle i stället bli att servicen i glesbygden succesivt skars ner för att klara att täcka de extra (!) kostnader som sammanslagningen gett upphov till.

Centern säger därför nej till att kommuner ska slås ihop via tvång men samtidigt ja till att kommuner på frivillig väg går samman. En tänkbar modell är att kommunerna består men att gemensamma organ ansvarar för verksamheten utgående från ett s.k. samverkansavtal.
Även om Centern värnar om kommunerna och närheten till service, blundar vi inte för de utmaningar den kommunala sektorn står inför. Därför har vi t.ex. arbetat för att en ny socialtjänst (KST) ska skapas som tryggar envars rätt till likvärdig service oavsett hemort. Inte heller i den frågan är det dock via tvång Centern i första hand vill driva på denna viktiga reform. Det bästa vore om kommunerna först ges tid för att på egen hand skapa fungerande samarbeten.

Det största hotet mot dagens kommuner ligger dock på ett helt annat plan: bristen på förtroendevalda som är beredda att offra sin fritid för det allmännas bästa. ”Otack är världens lön” är ett ordspråk som många kommunalt aktiva känner igen. Om alla dessa förtroendevalda i framtiden ersätts av avlönade tjänstemän ökar både kostnaderna och byråkratin.

lördag 16 maj 2015

Smått historisk dag för Nya Åland

Onsdagen den 13 maj 2015 hände det som länge upplevts som en direkt omöjlighet: Nya Ålands ledarsida levererade kritik mot socialdemokraterna och deras ledare Camilla Gunell. Upphovet till chefredaktören Jonas Bladhs kritik var s-ledarens förhastade uppmaning till Mats Löfström om att med hänsyn till den nya finska regeringens sammansättning byta riksdagsgrupp i Finlands riksdag.

Ålänningen skulle alltså lämna svenska riksdagsgruppen - den traditionella och naturliga hemvisten -och istället söka sig till finska centerns grupp. Förstås för både Mats Löfström själv och för oss inom Åländsk Center en orimlig tanke. Vi ska samarbeta på alla möjliga sätt med Juha Sipilä & Co men vi får inte göra avkall på den språkliga gemenskapen och falla för frestelsen att bedriva någon sorts politisk konjunkturpolitik.

Det var alltså en smått historisk dag för både Nya Åland och oss läsare. Jonas Bladh har därmed markerat att tiden som socialdemokratiskt stödorgan är förbi för denna gång i och med Nina Fellmans efterlängtade steg från ledarskribent till politisk s-kandidat. Personligen ser jag fram emot att alla åländska partier hädanefter nagelfars och diskuteras på likvärdiga grunder.