fredag 23 december 2011

Samlingsregering på gott och ont!


Nu när alla regeringsförhandlingar och därmed uppståndelsen är över för denna gång, tänkte jag återkomma med några ord om begreppet samlingsregering som ett sätt att avsluta diskussionen för min del. Denna gång i förhoppning om att ingen känner sin position hotad pga. min önskan att diskutera hur Åland ska klara alla kommande utmaningar såsom autonomins alltför begränsade innehåll, det ständiga behovet av förhandlingar med Helsingfors och inte minst euro-krisens allvarliga följder för den offentliga ekonomin även för Ålands del.

Mitt under regeringsprocessen dristade jag mig till att på sociala mediet Facebook uttrycka en spontan åsikt om att ålänningarna skulle ha varit betjänta av en samlingsregering. Förenklat kan man säga att alla partier med minst 4-5 ledamöter i lagtinget skulle ta plats i landskapsregeringen. Alltså i praktiken en återgång till det system som tillämpades före s.k. parlamentarismen infördes i åländsk politik 1988 (i lagstiftningen avskaffades proportionellt val av LR, dvs. samlingsregering,  redan 2003).

Låt mig betona att mitt synsätt ingalunda är blott en dagslända. Jag har aldrig kunnat se fördelarna att med utgångspunkt i Ålands idag så begränsade självstyrelse/autonomi ha ett system där lagtinget automatiskt delas upp i majoritet och opposition. I egenskap av tidigare EU-förhandlare är jag dessutom övertygad om att utan parlamentarismens existens skulle Ålands förhandlingar om ett medlemskap i EU gett ett för öriket betydligt bättre slutresultat 1992-1994. Tyvärr infördes enligt mig parlamentarismen därför några år för tidigt.

Låt mig även betona att jag självklart ser parlamentarism – där regeringen ska åtnjuta stöd av en majoritet i parlamentet – som den naturliga basen för politik i demokratiska system. Men min poäng är att i Ålands fall saknas ett tillräckligt självbestämmande (rätt att lagstifta) samtidigt som vi är ytterst beroende av förhandlingar med Finland, i stort som smått. För att nå framgå borde vi bättre än idag kunna utnyttja alla våra politiska krafter i samma riktning.

Nedan beskrivs autonomins innehåll i förhållande till det som Finlands riksdag har rätt att reglera även för Ålands del. Det är inom ramen för ”autonomins innehåll” vi kan säga att vi kan tillämpa parlamentarism medan såväl utveckling av densamma och bl.a. internationella avtal förutsätter diskussioner och förståelse hos beslutsfattarna i Helsingsfors. Det är även för Ålands del tunga och helt avgörande politikområden som vår enda representant Elisabeth Nauclér ensam ska bevaka och påverka.

Samlingsregering ersattes med parlamentarism 1988 pga. alla de konflikter som ett samregerande gav upphov till. Till följd av bristande personkemi mellan flera av de dåvarande ministrarna ska jag medge att dynamiska lantrådet Folke Woivalin fick avsluta sin tid som regeringschef under 1980-talet med ständig turbulens och motsättningar runt bordet. Så det är givet att en samlingsregering innehåller både goda och dåliga inslag. Men frågan är om inte nyttan i alla fall skulle vara till fördel för ålänningarna.

Med till önskan om en God jul & ett Gott Nytt År till alla läsare!

Harry
________________

 

 

Autonomins innehåll


Åländsk parlamentarism                                                                  

* Näringspolitik (delat)
* Regionalpolitik
* Trafik och post
* Radio o TV
* Polis (delat)
* Byggande
* Utbildning
* Hälsovård/sjukvård
* Kommunerna
* Jordbruk
* Jakt och fiske
* Miljövård   
etc.

BEROENDE AV HELSINGFORS


Finlands riksdag och regering


* Statsbeskattning
* Bank, finans, försäkring
* Sjöfartsfrågor
* Utrikeshandeln
* Kyrkan
* Arbetsrätten
* Civilrätten
* Handelsrätt
* Valuta
* Domstolarna
* Utrikespolitik
* Internationella avtal
etc.

torsdag 22 december 2011

Lägre krav på nästa polismästare?

Det har väckt en del förvåning att tjänsten som ny polismästare utannonserades på nytt av landskapsregeringen med motiveringen att även de som inte fyller de lagstadgade kompetenskraven ska kunna söka jobbet. Jag tillhör nog gruppen tvivlare! Är det klokt att i ett läge där det finns flera formellt behöriga, sträva till att sänka de formella kraven för Ålands viktigaste polisjobb?
Önskan  att kunna ge dispenser för att komma i åtnjutande av offentliga tjänster är inget nytt. Tvärtom så dyker detta förfarande upp med jämna mellanrum. Frågan är dock om det är klokt att i längden pruta på de stadgade behörighetskraven.
I vissa fall kan det förstås vara enkelt att konstatera att den som fått jobbet bevisat sin praktiska förmåga på ett sätt som undanröjer varje tvivel om lämpligheten och det oavsett personens formella kompetens.
Frågan är dock om vi inte kommer att få se fler dispenser beviljade i framtiden på grund av en rätt så avgörande sak: det offentliga klarar inte av att matcha de lönekrav som duktiga personer anser sig kunna ställa. För att klara konkurrensen om morgondagens arbetskraft kommer det offentliga att tvingas tänka om och skapa ett nytt och mer flexibelt lönesystem - och då inte bara ifråga om morgondagens läkare!

onsdag 14 december 2011

Rädda tax-free var ett Mission Impossible

Fick idag ögonen på ännu en superb rapport från ÅSUB, vår alldeles egen lilla tankesmedja som under Bjarnes ledning är så enormt produktiv. Denna gång har gänget fått ett externt uppdrag att titta närmare på betydelsen av tax-free i Östersjön - och därmed även i Ålandstrafiken. Åland är tack vare det omtalade - och av vissa hårt kritiserade - skatteundantaget själva navet i kryssnings- och passagerarsegmentet.
Vid årsskiftet är det exakt 20 år sedan EU-förhandlarna Peter Lindbäck och Harry Jansson gjorde den första av många resor med ett särskilt uppdrag från de åländska politikerna: trygga tax-free-försäljningen! I o m att jag då fungerade som tf chef för näringsavdelningen fick jag även ansvaret att leda den interna kommittén som på tjänstemannanivå koordinerade EU-arbetet. Jobbigt? Ja! Intressant? Oerhört! Fortfarande efter alla dessa år är dock känslan den att allt arbete var värt mödan - även om familjen kom i kläm alltför ofta.
EU-processen 1992-1994 kännetecknades av att Pepe och jag hela tiden fick höra att vårt uppdrag var omöjligt - Mission impossible. Målsättningarna att både åstadkomma permanenta undantag från EU-rätten och samtidigt rädda tax-free bedömdes som för mycket för såväl Helsingfors som Bryssel. Oaktat skattegränsens negativa effekter på handeln är Åland idag tack vare skatteundantaget ett örike med fortsatt tillväxt och inflyttning. Tänk om Åland ända sedan 1999 skulle ha varit beroende av årliga subventioner över finska statsbudgeten för klara den nödvändiga bastrafiken...  De åländska redarna tackade aldrig Pepe och mig  för våra insatser medan däremot Silja Line inte sparade på lovorden!

söndag 11 december 2011

Ska Kina rädda euron?

Ibland kan det vara extra bra att vila på hanen förrän det är dags att formulera några tankar i ord. Men när det gäller resultatet från det senaste EU-toppmötet i fredags rörande euro-krisens hantering hjälper det nog inte med mera sömn. Därtill är utgången alltför mager när det gäller själva huvudfrågan dvs. att flera av EU-länderna är skuldsatta långt över öronen och klarar inte av det växande räntetrycket.
Istället för att koncentrera sig på att sätta fortsatt tryck på regeringarna i Rom, Madrid, Aten, Lissabon m.fl. ägnade sig regeringscheferna åt att diskutera justeringar i fördragen som styr samarbetet. När den s.k. marknaden vill se snabba åtgärder skjuter EU-topparna på problemen och siktar på mars 2012 som tidpunkt för  fortsatta räddningsinsatser.
I bästa fall vet de nationella ledarna betydligt mer än vi andra om hur marknaden svarar de kommande dagarna. I värsta fall går ridån för euron ner redan den kommande veckan OM inte några tunga aktörer som den europeiska centralbanken (köper upp de konkursande ländernas skuldsedlar) och Kina (börjar pumpa in pengar i euro-systemet) på allvar ger sig in i leken.
För att inte läsaren av denna blogg ska tycka att jag helt saknar förståelse för EU-topparnas utsatta läge vill jag betona att det tyvärr är så här EU-familjen ser ut idag: en splittrad släkt som redan före euro-krisen uppvisade alla tecken på sönderfall. Ett talande exempel är att EU:s utrikespolitiska enighet idag är lika med noll oavsett om det handlar om militära konflikter eller att "bara" uppträda med en röst inom FN. Utnämningen av en "president" och en "utrikesminister" slutade med ett enda stort fiasko. Övriga världen har fortfarande ingen aning om vem de ska ringa för att få svaret på den vanligaste frågan av alla:  vad anser EU?

torsdag 8 december 2011

Byråkraterna som missar målet

Visst är EU-världen en fantastisk plats  - i alla fall för alla som är stora och starka! Ålänningarna känner ju ytterst väl till att EU-kommissionen visat alla sina muskler så fort en åländsk fråga dykt upp på agendan. Våra nederlag i EU-domstolen har fått långtgående följder både för våra traditioner, livsstil och ekonomin(vårjakten och snusfrågan).
I total avsaknad av Finlands förväntade uppbackning har det varit lätt för EU-kommissionen att agera och åtala. Lika tuff vågar kommissionen inte ens vara med lilla EU-landet Malta. Även i Bryssel är jaktansvariga medvetna om att en stor mängd flyttfårglar går en säker död till mötes ifall de passerar denna del av Medelhavet vid fel tidpunkt på dygnet. Men tro inte att kommissionen vågar agera för att rätta till missförhållandena.
Imorgon avgörs med högsta sannolikhet eurons framtid vid ännu ett EU-toppmöte. De omtalade "brandväggarna" som ska tygla euro-krisens spridning ska upp på bordet. I mångt och mycket beror krisens eskalering på EU-kommissionens slapphet med att kontrollera euro-ländernas finanser.
Tid har saknats för att hålla ett öga t.ex. på den kreativa grekiska bokföringen men tid har sannerligen funnits samtidigt för att hålla på med Ålands Industrihus / iTiden. Tusentals timmar och ett oräkneligt antal handläggare har i över fem års tid tilläggnats projektet  iTiden. Styggt sagt kan man säga att byråkraterna har ägnat sig åt petitesser medan golvet och väggarna i EU-bygget kollapsat.

tisdag 6 december 2011

Havet ger och havet tar


Nej, detta är inte vårt nya potatisland i Djurvik utan det som senaste veckans stormar förde med sig in i  viken. Det är alltså tång och åter tång det handlar om. Rekordmängder under våra 23 år vid havet. Lätt att förstå varför stränder och gamla områden med havsvikar är bördiga. Igår påstod jag lite vågat på Facebook att "allt skulle bort" och det rätt snabbt. Idag hade vattnet stigit ytterligare några cm så nu ligger allt under vatten. Nå, planer är till för att ändras. Jag har dock en gång för alla bestämt mig att ca 100 meter av stranden ska vara fri från vass och havets "gåvor".


måndag 5 december 2011

Förenade Europa vårt hopp?

Med bara några dagar kvar till Dagen som avgör eurons framtid kastar Tyskland och Frankrike fram tanken om ett nytt EU-fördrag som lösningen på alla problem. När den s.k. marknaden vill ha snabba och resoluta svar på hur låneboomen ska dämpas - och redan satsade miljarder ska kunna räddas - filosoferar Merkel & Co om hur ett nytt fördrag ska ge EU-domstolen rätt att döma ut böter till medlemsstater som inte sköter sin ekonomi. Som om nya ekonomiska pålagor skulle vara det som Grekland, Italien, Portugal, Irland m.fl. behöver i dessa tider.

Mamma Mia! Duon Tyskland och Frankrike var dom första syndarna att öppet bryta mot EU-reglerna om att inte ha högre skuldsättning än tre procent av respektive lands BNP. Efter det har över 50 liknande fördragsbrott inträffat utan större reaktioner. Men nu ska ett nytt fördrag reda upp allt. Ändå vet alla att ett nytt fördrag tar åratal att lotsa igenom de 27 huvudstäderna och inte ens för de 17 euro-staterna kommer det att bli en enkel match att övertyga  folket om att det nu är dags för Förenade Europa att ta form på allvar.

En del politiker är oroliga för att några av oss säger sanningen: att det nu behövs krafttag för att reda upp EU:s haverande ekonomier - inte löften om segdragna politiska processer. Låt oss dock tro att pratet om ett nytt fördrag bara är ett sätt att dra bort intresset för det parallella arbetet med Paketet som räddar euron!

onsdag 30 november 2011

Nedräkningen har börjat!

Visserligen har en finsk forskare varnat för att allt prat om euro-zonens kollaps utgör ett hot mot folks mentala hälsa men vad är bättre: att alla intresserade vet vad som är på gång eller att nedskärningar och annat otrevligt kommer som en enda stor överraskning? Tyvärr finns det inte ett bra sätt att förmedla till medborgarna beskedet om att alltför många länder har levt över sina tillgångar alltför länge.
Lika otrevligt är det att berätta att vi alla kommer att påverkas av euro-zonens stadigt tilltagande kris. Frågan är bara hur stor påverkan ska bli. Svaret på den frågan sitter i ett begränsat antal EU-huvuden. Det är dock ingen avundsvärd sits för Merkel  & Co. Det klassiska uttrycket "pest eller kolera" passar än en gång för att beskriva de tillbudsstående alternativen.

Det är inte bara Ålandsbankens Stefan Törnqvist som förutspår euro-zonens omedelbara dödsryckningar. Efter senaste veckans katastrofala resultat av olika EU-länders försök att skaffa sig nya skulder, talar flera internationella experter om 9 december som början på slutet för den nuvarande euro-zonen. Orsaken till att just denna dag nämns i så pass allvarliga ordalag är att det då är dags för nästa EU-toppmöte om den ekonomiska krisen. Uteblir de kraftfulla åtgärderna än en gång inleds på allvar eurons kollaps.
Inom den europeiska företagsvärlden börjar man på allvar se om sitt hus och analyserar följderna av eurons haveri. Pengar omplaceras för att minimera riskerna och tyska Siemens har t o m grundat en egen bank för att ha full kontroll över sina finanser. Allt tyder på att nedräkningen för euro-zonen har inletts på allvar av den s.k. marknaden.

fredag 25 november 2011

Den demokratiska krisen

Medan kollegerna debatterar den nya regeringens handlingsprogram har jag lyssnat med ena örat och samtidigt tittat på utvecklingen av euro-krisen. I jämförelse med Tyskland i början på veckan tvingades Italien idag betala tre gånger så mycket för sina nya miljardlån. Ändå omgavs tyskarnas lånevillkor med illavarslande kommentarer om att investerarna börjar dra öronen åt sig t.o.m. när det gäller den ekonomiska motorn inom unionen. Vad ska Montti & Co då säga om sina lånevillkor?
Av en mängd olika skäl vågar inte / kan inte / vill inte (välj själv!) en rad ledande politiker inse kalla fakta: det är snart slut på lånefinansierad välfärd av det enkla skälet att det inte kommer att finnas pengar att låna upp. Varken statliga garantier eller löften om stödköp från europeiska centralbanken räcker längre till för att lugna alla de som sitter på enorma finansiella tillgångar. Varför låna ut pengar till mottagare som inte är tillräckligt starka - varken ekonomiskt eller politiskt - för att hantera skuldbördan?
För några dagar sedan läste jag att staden Harrisburg i USA sökt sig i konkurs. Förra gången vi hörde om staden var ju kärnkraftslarmet för flera decennier sedan. Nu tillhör staden de 500 (!) offentliga instanserna i USA som rönt samma öde, dvs. tvingats kasta in handduken pga. dåliga finanser. Med tanke på att USA på federal nivå är på väg mot ruinens brant - främst pga. politiska låsningar - så är det bara att konstatera att vi kan börja tala om de Demokratiska Staternas Kris. Frågan är om det demokratiska systemet i längden klarar av de dubbla utmaningarna i form av beroendeförhållandet väljare-politiker och motsförhållandet majoritet-opposition?

onsdag 23 november 2011

Att bli sin egen fiende

Tänk att det bästa ibland kan bli sin egen fiende. Demokratiska länder har nu byggt ut sin välfärdsapparat så pass att det är välfärden som hotar att ta knäcken på just välfärdssamhället. Eller rättare sagt är det politiker som i decennier avstått från att ta riktigt ansvar, dvs. se till att det alltid finns balans mellan inkomster och utgifter. Det är lätt att vara politiker när det handlar om att ge medborgarna förmåner. Men när detta sker utan täckning på kontot väntar bekymmer av stora mått - förr eller senare. Nu har verkligheten kommit i kapp de politiska ledarna i en mängd EU-länder. Det är snart slut på en lånefinansierad politik, inte för att politkerna insett allvaret utan för att investerarna inte längre tror på låntagarnas förmåga att återbetala miljarderna. Det är kommande generationer som ska stå för notan av en välfärd byggd på lånta fjädrar - och det samtidigt som allt färre ska försörja allt fler. Var finns de statsmän som kan ta Europa ur sin värsta kris sedan andra världskriget?

måndag 3 oktober 2011

Politiskt mod räddade Finlandskabel

Lagtinget klarade i fredags 30.9 av mandatperiodens största prövning genom att klubba igenom den s.k. Finlandskabeln, en ny livlina som skall trygga Ålands elförsörjning de kommande 20 åren. Utmaningen denna gång bestod dels i kostnaderna (totalt över 100 M€), dels det stundande valet som lockade till valfiske. Men till syvende och sist visade det sig att allt tal om alternativa och billigare lösningar mera byggde på önsketänkande än konkreta fakta. Som tur var anordnade finansutskottet under Jan-Erik Mattssons ( C ) ledning ett öppet hörande dagarna före lagtingets beslut. Hörandet gav inget nytt utan förstärkte bara bilden av att de sakkunniga jobbat fram den enda realistiska lösningen i ljuset av de tidsramar inom vilka ålänningarna idag kan förlita sig på säkra elleveranser (reservkraften lider redan idag av ett underskott i händelse av driftsstopp under kyliga förhållanden). Vi inom Centern riktar ett varmt tack till liberalerna, moderaterna och Danne Sundman för det gemensamma modet att rädda Finlandskabeln. ÅF röstade nej, tre obundna avstod medan sossarna lyste med sin frånvaro då Ålands lagtings mest kostsamma klubbslag någonsin föll.

fredag 26 augusti 2011

Farlig valtaktik från liberalernas sida

Med knappt 50 dagar kvar till lagtingsvalet valde liberalerna att åter använda sin majoritet inom LR. Denna gång för att göra förändringar i en av självstyrelsens hörnpelare: jordskyddet. Istället för att respektera rättsstatliga och demokratiska principer driver liberalerna fram en reform som strider mot gällande förordning (= lagstiftning). Nu kommer förordningen att säga att det inte går att förvärva tomt för fast boende på planerat område som gränsar till vatten medan LR:s nya beslutspraxis hävdar motsatsen... En sorglig soppa och något nästa LR omedelbart måste rätta till.
Det farliga i den liberala valtaktiken är att ingen kan förutse följderna av att LR-majoriteten struntar i att respektera grundlags- och sjävstyrelselagskraven om att den här typen av rättigheter ska vara reglerade i lag.
Förhoppningsvis kan ansvarsfulla tjänstemän förhala eventuella ansökningar i väntan på utgången av lagtingsvalet. Ifall ålänningarna stöder en nonchalant hantering av de åländska grundpelarna får vi inom Åländsk Center bara acceptera att tiden tydligen har förändrat respekten för principen för att "Land ska med lag byggas".

tisdag 12 juli 2011

Spel med farliga insatser

Ibland känns det lite olustigt att förknippas med den yrkeskår som benämns politiker! Särskilt när det är fråga om ett farligt spel där hela samhällsbalansen - både globalt och nationellt - står på spel. Överdrift ? Nej ! Det som pågår i USA i detta nu är inget annat än ett drama med flera dramatiska scenarier som möjliga resultat. Skall  den amerikanska staten ställa in sina betalningar eller går det att få till en kompromiss mellan president Obama och republikanerna? De sistnämnda tycks vara beredda att göra vad som helst för att sätta krokben för den sittande presidenten och drar sig inte heller för att värna om skattelättnader för de allra rikaste. Och det i ett läge där den offentliga sektorn dras med ofattbara underskott på såväl federal nivå som bland de enskilda delstaterna. USA må vara mäktigt militärt men med en statsskuld som överstiger EU-ländernas samlade skuldnota så är det en makt som lever på lånta fjädrar. Sorgligt om den amerikanska drömmen en dag slocknar pga politiska maktambitioner. Idag förefaller risken för en sådan utveckling vara överhängande.

torsdag 16 juni 2011

Språket Ålands ansvar ?

Ålänningarna skall lära sig finska för att finska staten skall kunna kommunicera med det autonoma öriket ! Det är det senaste inslaget i den eviga språkfrågan och bakom uttalandet står lagstiftningsrådet Sten Palmgren, i många år Ålands givna förstahandskontakt vid justitieministeriet i Hfors. När en sådan person yttrar sig så finns det all orsak att lyssna. Denna gång inte för att ta till sig budskapet utan för att titta på orsakerna bakom det krassa uttalandet. Palmgren signalerar nämligen rakt ut att Finland inte klarar av att leva upp till devisen om två nationella språk och än värre: han ger samtidigt besked om att Finland är på kollisionskurs med sina internationella förpliktelser gentemot Åland. Om någon vecka är det 90 år sedan Finland förband sig inför det internationella samfundet (Nationernas Förbund) att garantera Ålands svenskspråkiga status. Det Sten Palmgren nu föreslår är i direkt strid med landets utfästelser. Åländsk Center har under en längre tid betonat vikten att vi ålänningar markerar Ålands unika status. I höstens val söker vi stöd för en tydlig åländsk politik som markerar Ålands speciella position i folkrätten.

onsdag 8 juni 2011

Finns det plats för Åland i morgondagens Finland ?

Riksdagsvalet den 17 april har förändrat Finlands politiska karta på ett
sätt som inte är till autonoma Ålands fördel. Märkligt nog finns det
åländska bedömare som ser Sann-finnarnas frammarsch - från sex till 39
ledamöter i riksdagen . - som en positiv förändring. Sanningen är ju den
att spåren förskräcker: det är Sann-finnarnas Soini som i riksdagen axlat
den tidigare Ålands-ätaren Sulo Aittoniemis fallna mantel. Vem om inte
Soni har under 2000-talet angripit allt från åländsk vårfågeljakt till
Ålands lagstadgade andel av skatteinkomsterna? Vem kan garantera att Soini
& Co har förändrats - särskilt med tanke på att 14 av partiets
riksdagsledamöter har sin hemvist i landets mest finsk-nationalistiska
kretsar?
Den fråga vi ålänningar kanske måste ställa oss inom kort är följande: hur
skall Åland och åländska frågor få plats överhuvudtaget i det politiska
umgänget i Helsingfors? När programmet för Finlands nästa regering väl är
skrivet får vi ett första besked om Åland enbart ses som gökungen i det
finska boet. Klart är att mycket står på spel även för Ålands del.
Skrivningar om autonomns utveckling, svenska språket, sjöfartens
stödsystem och den åländska vindkraften är alla tunga och avgörande