söndag 26 juli 2015

Prislappen för demokrati och säkerhet

Det är många ålänningar som i dessa dagar, precis som andra EU-medborgare, undrar vad som egentligen pågår i fallet Grekland. Hur kan eurozonens övriga 18 medlemmar utlova ytterligare 86 miljarder euro till grekerna utöver de 240 miljarder som redan lagts på bordet? Sammantaget förutspås Grekland om några år ha en statsskuld som är dubbelt större än BNP, det vill säga det totala värdet av allt Grekland konsumerar och producerar under ett helt år.
Frågeställningen ovan är förstås befogad därför att det finns ingen rimlig chans för grekerna att någonsin kunna återbetala de drygt 350 miljarderna. Vi talar ju om ett land där befolkningen misstror både staten och partierna. Därmed saknas även viljan hos alltför många greker att via skatter bidra till den gemensamma sektorn. Vad gäller det att via reformer höja den formella skattegraden när den faktiska skattegrunden är urgröpt redan på förhand?

Som alltid när känslorna på båda sidor styr debatten finns det all anledning att stanna upp och reflektera över alternativen till att de övriga euro-staterna gör vad de kan för att rädda Grekland från en ekonomisk kollaps. Givetvis borde grekerna för länge sedan ha uteslutits från den monetära unionen. Men då fick som så många gånger förr de största staternas intresse styra färdriktningen. Allt handlade om att rädda främst tyska och franska banker från den grekiska bomben.
I och med att stödpaketen började rulla finns det egentligen ingen återvändo eftersom ett grekiskt misslyckande hotar att torpedera hela euro-skutan pga. brist på förtroende för valutasamarbetet. Vid sidan av de rent ekonomiska aspekterna finns det förstås stora humanitära värden att slå vakt om. Lägg därtill frågan om Grekland kan överleva som demokrati om landet drivs i bankrutt. Vilka krafter tar över i en sådan kaotisk situation? Kommunisterna eller militären?

Om vi till allt detta lägger in Nato-frågan i potten och rädslan att grekerna drivs i famnen på Moskva framstår det nya räddningspaketet i ny dager. Kan prislappen för att rädda demokrati och säkerhet egentligen bli för stor?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar