måndag 29 juni 2015

Andra bestämmer om Ålands status


 Det demilitariserade Åland fortsätter att vara en nagel i ögat på allehanda militära experter och säkerhetspolitiska forskare. Bakom den senaste veckans uppståndelse ligger en färsk amerikansk rapport döpt till ”The Coming Storm” som alltså indikerar att det stundar oroliga tider runt och i Östersjön. I rapporten utpekas Åland som ett av de strategiska områden som rysk militär i mars i år övat sig på att besätta. Det är som om de militära strategerna tänker på samma sätt som vid Napoleon-krigens tidevarv!

Det är förstås svårt att veta om den USA-kopplade uppgiften är riktig eller ingår i det sedvanliga informationskriget mellan USA och Ryssland. Men oavsett har Åland än en gång hamnat i blickfånget till följd av sin via folkrätten etablerade status. De militära hökarna dömer än en gång ut de internationella avtal som reglerar Ålands demilitarisering och neutralisering (D & N). Vi ålänningar har till och med beskyllts för att leva i en ”trygg fantasivärld” och uppmanas nu att ”fundera på sin säkerhet”.

Allt detta är egentligen ingenting nytt under solen. Samma argument och åsikter har förts fram med jämna mellanrum och huvudbudskapet har alltid varit det samma: Ålands icke-militära status är en säkerhetsrisk! Eller med andra ord: ett aggressivt Ryssland skulle omedelbart besätta Åland för att skapa sig en mer framskjuten position i förhållande till Nato. Var och en må ha sin egen åsikt om huruvida Åland faktiskt utgör en sådan hemsk säkerhetsrisk i den ryska björnens skugga. Ryska styrkor kan nämligen på lika kort tid besätta Gotland, Bornholm och Nordnorge.  

Efter att ha följt med debatten om Ålands säkerhetspolitiska läge i flera decennier finner jag själv bara ett nytt tydligt inslag i den nu aktuella diskussionen: finsk militär lägger avgörande vikt vid hur vi ålänningar ser på alla de avtal som utgör grunden för D & N. Visserligen har det offentliga Åland helt på egen hand sedan 1980-talet aktivt bevakat att i första hand den finska marinen inte kränker Ålandskonventionens stränga regler för militär närvaro. Även om självstyrelsens företrädare tagit sig denna talerätt så är det ändå ett faktum att Åland inte har någonting att säga till om när det gäller t.ex. Ålandskonventionen från år 1921 eller Finlands fredsavtal. Det är andra som bestämmer om Ålands öde.

Det är sistnämnda faktor som gör att landshövding Peter Lindbäck varnar för att ett finskt Nato-inträde leder till att Ålands fredade status sätts ur spel. Även om ett sådant scenario utgår från ett ytterst exceptionellt krisläge finns det orsak att dela Lindbäcks farhågor. Ålands status har som bekant satts ur spel i samband med de bägge världskrigen men det viktiga är att statusen omedelbart återställts när läget normaliserats. Detta ska förstås alltid vara den åländska utgångspunkten: Ålands status ska respekteras oavsett händelserna i omvärlden.

Låt mig avsluta med att påpeka att i ett framtida läge där Ålands folkrättsliga status kränks, har den militära eskaleringen tagit sådana proportioner att allt som är normalt satts på undantag. De länder som begår olika former av militära handlingar mot eller på Åland kommer nämligen att åsidosätta såväl internationell som europeisk rätt.



fredag 26 juni 2015

Domen som väcker känslor och frågor

Det är enligt Helsingfors tingsrätt inte ett särskilt allvarligt brott i dagens Finland att begå en gruppvåldtäkt. Omtanken om gärningsmännen är dessutom så stor att det redan milda straffet sänks på grund av den stora offentlighet som övergreppet omgetts av.
Ja, ibland blir man som medmänniska mer upprörd än annars. Att en domstol 2015 har mage att "straffa" en grupp våldtäktsmän genom att tilldela enbart villkorliga straff (inget fängelse) är direkt chockerande. Än värre är dock att övergreppet - alltså en våldtäkt med fem närvarande förövare - inte av tingsrättens lagkloka bedöms som grov. 

Med stor sannolikhet kommer en kvinna att för resten av sitt liv ständigt ha övergreppet med sig varje vaken stund. Det kommer nämligen att krävas en enorm bearbetning för att inte händelsen ska sätta sådana spår i kvinnans inre som på många sätt förstör möjligheten till ett normalt liv. 
Det är i ljuset av kvinnans framtida lidande lätt att förena sig med den lynchstämning som tingsrättens medlemmar nu omges av. Men det är för oss alla angeläget att stanna upp och ställa den avgörande frågan: hur kan en modern rättsstat som Finland ha en lagstiftning som möjliggör denna horribla tolkning?

Från åländsk sida försökte Åland slagting för några år sedan få Finland att skärpa straffet för sexuella övergrepp. Initiativet stoppades på ganska lösa boliner men gav förhoppningsvis i alla fall alla riksdagsledamöter en tydlig vink om att det autonoma Åland anser att Finland inte tar dylika övergrepp på tillräckligt stort allvar.
Den nu aktuella händelsen ger oss ålänningar en ordentlig tankeställare inför den fortsatta processen med ny självstyrelselag för Åland. Kanske det trots allt finns goda skäl för att den allmänna straffrätten en dag förs över till det åländska parlamentets beslutanderätt? 

Till denna tragiska händelse hör sedan en grupp förövare med somalisk bakgrund. Knappast inser de fem unga männen hur deras kvinnosyn kommer att leda till att synen på invandrare ytterligare påverkas i negativ riktning i Finland i stort. Vi som vill välkomna folk från när och fjärran har egentligen bara ett grundläggande krav: att alla nya medborgare accepterar att vårt samhälle bygger på respekt för andra människor, oavsett kön och härkomst. 


lördag 20 juni 2015

Maten i vår vardag

Kommer den åländska matproduktionen, till alla delar småskalig, att överleva fram tills dess att det står klart för alla att närproducerat på våra breddgrader är det tryggaste alternativet för alla som månar om sin hälsa? Denna frågeställning är berättigad än en gång efter bomben om att finska Arla är ute efter flera miljoner åländsk mjölk. Nyheten kändes först overklig. Varför i all friden bryr sig jätten Arla om lilla Åland? Varför skulle Arla betala mera till åländska producenter än till producenter i öst och väst?

Svaret måste förmodligen sökas i Arlas övergripande strategi: att till varje pris växa på marknaden oavsett ingångskostnaden. Lyckas Arla slå undan benen på ÅCA försvinner en liten men ettrig konkurrent från marknaden och mjölkjätten kan sedan pressa de åländska mjölkleverantörerna utan risk för att den åländska lilleputten återuppstår.

Ren mat, producerad på nära håll och med ett minimum av besprutning är morgondagens främsta konkurrensmedel, För Åland är just nämnda ÅCA en av hörnpelarna inom livsmedelsklustret. ÅCA sysselsätter en för våra förhållanden rätt stor personalstyrka men framför står det producentägda bolaget för en förädling på hemmaplan av åländsk råvara. Inget vi här i öriket är direkt bortskämda med.

Vi får hoppas att Arla-inviten bara är en försöksballong och som slutar med ett samarbete i någon form med ÅCA. Ifall Arla verkligen går in för att locka över hårt pressade åländska leverantörer med ett kanske över 30 procent högre pris per liter, stundar dock en bistrare tillvaro för ÅCA. I ett läge med fortsatta Rysslands-sanktioner kommer heller ingen lättnad i priskonkurrensen. Ännu finns det ingen orsak att ropa att Varken kommer! men vi har all orsak att köpa åländsk mjölk i affärerna!