måndag 27 februari 2012

Orkar Tarja Halonen göra Åland en sista tjänst?

Hur kommer alltmer desperata Sannfinländare att agera när specifika åländska ärenden nästa gång dyker upp på riksdagens bord i Helsingfors? Presidentvalet blev rent ut sagt ett fiasko för partiets ordförande Timo Soini och bröt den positiva trend som präglat Sannfinländarnas politiska liv i flera år. Nu slår Soini vilt omkring sig bl.a. i eurokris-frågan för att rädda vad som räddas kan.
Frågan ovan är enligt min mening befogad även med tanke på den sorgliga debatt som partiets aktörer (igen) satt igång med udden än en gång riktad mot invandrare ("medalj till Uleåborgsmördaren") och svenskspråkiga (Nylands brigad). Sannfinländarna har gett hatretoriken ett politiskt ansikte och fortsätter därmed att fiska röster bland samhällets oupplysta skaror.
Redan före partiets våldsamma uppgång i valet 2010 var det just Soini & Co som i riksdagen visade upp en direkt illvilja i åländska frågor. Risken är därför stor för att Soni inte kommer att lyckas styra sin brokiga riksdagsgrupp utan det kommer mera av samma sorts hätskhet. Ändå känns det som att personer som gruppordföranden  Pirkko Ruohonen-Lerner står för en helt annan sorts politik så osagt är kanske fortfarande bäst?
Men för tillfället är det ändå frågan om hur den s.k. ramlagsmodellen för Ålands nästa generation av självstyrelselag ska lotsas framåt i Helsingfors i en miljöpräglad av nämnda hätskhet och finanskriser som är örikets största utmaning. Vem ska åta sig att leda den nya "Ålandskommitté" som ska ge projektet den nödvändiga politiska tyngden?
Går det att övertyga Jakob Söderman (s) till en sista avgörande insats? Vad säger samlingspartiets tungviktare Kimmo Sasi om att dra ett lass som aldrig kan ge honom annat än tacksamhet bland ålänningarna? Eller är det enbart den avgående presidenten som har den tyngd och status som den känsliga Ålandsfrågan förmodligen kräver? Vad säger Tarja Halonen om att fortsätta sin positiva Ålandspolitik genom att gå till historien som Halonen-kommitténs ordförande?
Eller finns det några andra tillräckligt kunniga och tunga politiker med samma juridiska kompetens som dessa här nämnda? Själv tvivlar jag på att så är fallet. Utgående från den totala tystnad som råder kring ramlagsprojektet kan vi utgå från att det inte är någon överhängande brådska med att få ordförande-frågan löst. Men det är ändå bäst att börja förbereda oss för mandatperiodens viktigaste fråga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar