Centern och Moderaterna ska se till att lantrådet Gunell håller sig borta från alla tillställningar där det pratas finska! Det är det senaste exemplet på den språkpolitik Ålands Framtid (ÅF) bedriver. I inlägg efter inlägg kritiserar ÅF:s ordförande Axel Jonsson lantrådet Camilla Gunell för hennes deltagande i den årliga tillställningen med Finlands ambassadörer. Kritiken är direkt märklig i och med att det förmodligen bland alla dessa ambassadörer återfinns de mest språkkunniga indvider dagens Finland kan uppbåda.
Min utgångspunkt är självklar: åländska beslutsfattare ska ta för sig i alla sammanhang där vårt örike har nytta av synlighet. Vi ska alltid tala svenska när det är fråga om offentliga framträdanden i Finland men vi kan mingla på de språk vi behärskar, inklusive finska. Själv har jag fått uppleva situationer där motparten pratar finska och jag svenska. Ofta söker man ju annars en gemensam, mer neutral plattform via engelskan.
ÅF försöker aktivt göra den åländska språkpolitiken till ett rent navelskåderi genom att uppmana till bojkott av alla sammanhang där finska är huvudspråket. ÅF:s uppmaning innebär ju i förlängningen att Åland måste be om en ändring av lagstiftningen så att rätten till en egen ledamot i Finlands riksdag omdelelbart upphör. För en mer finskpräglad miljö än just riksdagen är det svårt att hitta, trots att Finland ju officiellt är ett tvåspråkigt land.
Det är bra att ÅF kämpar för svenska språket men det är synd när partiet totalt förlorar fotfästet genom att fokusera på felaktiga sammanhang. Det allvarliga med finska språkets intrång är alla ålännningar som - även i offentlig förvaltning - sliter sitt hår i förtvivlan över finskspråkiga datasystem, alla ålänningar vars karriärer spolieras av att det alltför sällan ordnas utbildning på svenska och alla dokument inklusive epikriser (sjukjournaler) som fortsätter att strömma in på finska till ÅHS. För att nämna några konkreta och allvarliga frågeställningar som vi alla bör fokusera på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar