Oavsett allt det sorgliga som pågår i vår omvärld får vi aldrig glömma bort att det trots allt är naturen och miljön som är det allra viktigaste för oss människor. Visserligen kan det i ett tidevarv med allehanda galningar med vapen i hand, konflikter och krig kännas rätt hopplöst att ägna sig åt miljöfrågor. Sistnämnda område är ju något som förändras så oerhört långsamt. Vi får dock inte låta modet svika oss i det långsiktiga miljöarbetet.
Ända sedan jag år 2007 tog steget in i politiken, har omtanken om miljön alltid funnits med i varje beslut och i varje ny lag. Låt mig först erkänna att jag fortfarande är rejält upprörd över dåvarande landskapsregeringens beslut år 2004 att samtliga åländska hus och sommarstugor på en gång skulle utrustas med effektiva avloppslösningar.
Ett jättebra initiativ men ack så absurt i förhållande till de praktiska möjligheterna att klumpa ihop alla tusentals fastigheter. Resultatet av beslutet är att inte ens idag mer än tio år senare har de kommunala byggnadsinspektionerna riktigt grepp om vilka fastighetsägare som faktiskt genomfört påbudet.
Det enda vettiga med denna viktiga miljöåtgärd hade varit att dela upp den planerade insatsen i olika kategorier där förstås vattennära stugor och hus först av allt hade åtgärdats - och det i en takt där kommunerna hade haft en chans att hänga med.
En liknande reaktion fick jag när landskapsregeringen 2009 plötsligt gick in för att sätta stopp för borrning av energibrunnar i närheten av vatten. Detta trots att det inte fanns annat än teorier om att dylika brunnar kunde bli ett hot mot grund- och sedvanliga borrbrunnar. Det som förvånade mest här var igen att alla drogs över en och samma kam.
Tack och lov kunde jag medverka till en sex månaders uppskjutning av förbudet, en insats som gjorde att cirka 300 husägare hann anlägga bergvärme och därmed göra sig av med oljepannor och elpatroner. Tänk vad allt detta betyder för vår närmiljö idag i form av mindre utsläpp!
Just vårt oljeberoende är en sak som vi på Åland ska arbeta med högsta prioritet den kommande mandatperioden. Den billiga oljan har igen lurat oss människor och försenat den nödvändiga övergången till förnyelsebar energi. Redan för över hundra år sedan gjorde oljans intrång att solenergin som en oändlig källa snabbt sjönk i glömska. Oljan har sedan dess varit en självklar och billig del av vår vardag. Inte ens de alarmerande klimatförändringarna har lett till någon massiv omläggning till alternativ energi.
Men för åländsk del ska vi göra vad vi kan för att oljeberoendet ska upphöra senast år 2030. Jag skäms lite för att vi fortfarande har offentliga byggnader som värms med olja. Här måste landskap och kommun föregå med gott exempel och satsa på miljövänligare alternativ. Inom den privata sektorn kan vi politiskt ta fram olika stimulansåtgärder som gör att solpaneler, bergvärme och pellets/flis får ett lyft. För att inte tala om att vi på Åland har perfekta förutsättningar för elbilar.
Vi får inte låta oljan lura oss en gång till! Oljan kommer förr eller senare att ta slut oavsett hur mycket kraft och miljöförstörande teknik som sätts in för att exploatera och därmed förstöra grundvatten och känsliga miljöer. Varje steg vi tar bort från oljan är samtidigt en vinst för miljön. Det är bara att sätta igång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar