Intrycket efter tre dagar Nordiskt Råd på Island är att samarbetet politiserats sedan jag senast upplevde denna mötesarena. Å andra sidan var det för nästan 20 år sedan så det kanske är naturligt att saker och ting förändras. Annars är det mesta sig likt och för ålänningarna erbjuder NR en fantastsk möjlighet att både lära känna och diskutera framtidsfrågor med en betydande del av parlamentarikerna i de övriga sju länderna (efter att ha umgåtts med färingar och grönlänningar går det inte att benämna Åland som något annat än landet. Å andra sidan börjar ju Ålänningens Sång på detta sätt!).
Trots decennier av samarbete är Norden fortsatt ett splittrat geografiskt område och med det menar jag att gränshindren är betydande för både folk och bolag. Av den anledningen ska även Ålands lagting diskutera dylika hinder vid en särskild sittning den 20 april. Klart är att den nu avslutade sessionen på Island ger en del inspiration till oss som deltog.
Annars var det gönländska problem som särskilt gör sig påminda så här timmarna efter sessionens avslutning och det av den orsaken att jätteön står inför projekt som tillsammans kräver 5000 (!) arbetare - och nu är det möjligt att det blir kinesisk arbetskraft samtidigt som det finns en betydande arbetslöshet bland öborna själva. Oron för s.k. social dumpning, dvs. avsevärt sämre löne- och andra villkor, är stor.
Vid gårdagens möte inom näringsutskottet ställde jag därför den självklara frågan till det grönländska facket: varför har inte den grönländska regeringen reglerat dessa risker i samband med beviljande av tillstånd för gruvdrift? Svaret antyder en djup oenighet om hur problematiken ska hanteras. Rikedom är sällan bara en fördel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar