måndag 19 mars 2012

Finland, riket, fastlandet ?

För en dryg vecka sedan (6.3.2012) lämnade jag alltså in en skrivelse till landskapsregeringen om att myndigheten i sin verksamhet alltid bör använda begreppet "riket" eller benämningen Finland för att på detta sätt markera Ålands status. För utom-åländska läsare ger annars det felaktiga begreppet "fastlandet" intrycket av att Åland skulle vara en vanlig region inom republiken Finlands gränser. I och med att det officiella Åland i övrigt är mån om att örikets status ska respekteras, är det önskvärt att den egna myndigheten alltid markerar självstyrelsens status i sin egen tjänsteutövning.
Jag håller dock med om de kommentarer jag fått om att ”men det finns ju t o m ledande politiker som talar om fastlandet”. Jag vill understryka att jag aldrig kommer att kritisera någon för att denna av hävd, vana eller skär okunskap fortsätter att beteckna Finland som ”fastlandet”. Yttrandefriheten står alltid över allting annat.

Däremot är det direkt absurt när landskapsregeringen, själva kärnan i autonomibygget, använder det missvisande begreppet "fastlandet" i sin verksamhet (utredningar, beslutsfattande, internet etc.). Här ska landskapsregeringen alltid använda antingen begreppet "riket" i enlighet med självstyrelselagens terminologi eller – det som jag själv föredrar - benämningen Finland för att tydligt markera att Åland utgör en separat jurisdiktion.
Särskilt med anledning av självstyrelsens 90-årsjubileum är det angeläget att landskapsregeringen använder en vokabulär som svarar upp mot Ålands status som autonomt område med exceptionell folkrättslig förankring.

En parallell kan enligt min mening dras till uppståndelsen kring de åländska ortsnamnen. Finska lantmäteriverket struntar i såväl självstyrelse- som grundlag och vidhåller att finska ortsnamn ska finnas med på Ålandskartor. Här markerar förvaltningschef Arne Selander på ett föredömligt sätt Ålands status och står på stabil juridisk mark i sin argumentation medan lantmäteriverket lutar sig mot ett regelverk som inte längre är giltigt.
Det är givetvis obekvämt att i dagens hätska och anonymt drivna språkklimat i Finland – ett klimat som snart börjar påminna om tiden före 1930-talets Lappo-rörelse och förföljelser – lägga fram förslag som ger allehanda populister fritt spelrum att tycka till.

Men självstyrelse kommer alltid att innebära ett visst mått av kamp inför en delvis oförstående och/eller ointresserad central statsmakt. Så sent som igår tvingades landskapsregeringen att ge kommunikationsministeriet en kraftig bakläxa för den bristfälliga hanteringen av Åland i samband med ett nytt statsfördrag (handlar om flygtrafik mellan länder). Ministeriet har missat i såväl frågan om hur Åland ska involveras i processen som – vilket är ännu allvarligare – i formuleringen av Ålands särställning i själva fördraget. Förstås otacksamt att samtidigt som justitieminister Anna-Maja Henriksson tillsätter en ny kommitté för ny självstyrelselag, tvingas ut i ännu ett försvar av Ålands status. För att citera Thusse Eriksson: vi ålänningar får aldrig visa ”byxångest” när det gäller Ålands status.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar