Samhällreformens första prövning

Den åländska samhällsreformen har råkat ut för en rätt väntat kall motvind från den kommunala sektorn. Det är svårt att hitta några riktiga entusiaster bland de verksamma på kommunal nivå. Sedan spelar det ingen roll om det är fråga om de förtroendevalda eller tjänstemännen. Ingen är pigg på att stiga på reformtåget. Orsakerna till motståndet må variera - slutsatserna förefaller vara lika negativa till sin utformning.

Allting tyder på att det som främst kan räddas av den omtalade reformen är den s.k. Susanne-gruppens förslag om att delar av socialvården ska överföras i en ny gemensam kommunal myndighet döpt till Kommunernas socialtjänst (KST). Själva boägget i KST blir i så fall specialomsorgen som ju redan är organiserad gemensamt genom det för kommunerna obligatoriska Ålands Omsorgsförbund.

Till KST:s kommande verksamhet planeras även barnskyddet, handikappservicen och missbrukarvården. Tre samhällsområden där kostnaderna för kommunerna är omöjliga att förutse på lite längre sikt. Det är därför det nu talas om att den kommunala kostnaden för KST ska ses som en sorts försäkringspremie: genom att delta i KST så har en kommun en trygghet i att kostnaderna till denna del aldrig kan bli astronomiska i förhållande till den egna ekonomiska bärkraften.

Men som redan konstaterats så tvekar kommunerna och det är främst två motiveringar som jag fäst mig vid, bägge lika angelägna att ta i beaktande. Dels handlar det om att kostnaderna totalt sett kommer att stiga jämfört med dagens utgifter (i vissa fall riskerar kommunerna en ordentlig tilläggsnota). Dels finns det en stor oro inför konsekvenserna för den befintliga personalen på dagens kommunkanslier. Här finnns det flera frågetecken som behöver få ett svar inom en snar framtid.

Smakbyn i Sund

Åländsk Center gör sitt för att få samhällsreformen att lyfta genom att på lördag 18/1 anordna en diskussion i Smakbyn i Sund. Det blir även en utmaning att få Centern som parti att hitta en gemensam linje i det fortsatta arbetet. Medan processen med reformen pågått i LR:s regi har nämligen kommunerna på egen hand tittat på andra modeller för att sköta de utpekade ansvarsområdena i gemensam regi. Ska resulttet av samhällsreformen bli ett fördjupat och breddat saamrbete kommunerna emellan - utan LR:s och lagtingets direkta inblandning?

Idag förefaller utgången rätt oviss. Hoppas bara att tillräckligt många kommunala aktörer betänker den demografiska trenden och möjligheten att med tillkomsten av ett KST erhålla en långsiktig
ekonomisk uppbackning från självstyrelseorganens sida.