Med varmt hjärta har undertecknad och många med mig glatt sig över att åländska vindkraftsaktörer rätt länge stått för närmare en fjärdedel av örikets totala elbehov. En fantastisk siffra om vi jämför med Sveriges motsvarande andel om sju procent och Finland som inte lyckats nå ens upp till en procent av årsproduktionen. Samtidigt var framtidsutsikterna för våra vindaktörer till för bara något år sedan oerhört positiva. Våra duktiga vindbolag hade beredskap att med hjälp av de gynnsamma vindarna till havs åstadkomma vindparker som inte bara skulle ha täckt hela Ålands sammanlagda årsbehov utan till och med skapa utrymme för export av el. För att underlätta de ambitiösa planerna gick lagtinget med på Ålands största offentliga satsning någonsin genom att ge klartecken för den s.k. Finlands-kabeln.
120 miljoners-satsningen österut tryggar Ålands elförsörjning i händelse av strul med Sverige-kabeln. Men samtidigt öppnar den nya kabeln upp för export av vindkraftsel i stor skala. Men frågan är nu om den lovande framtidsbranschen snabbt är på väg att bli en krisbransch? Låga energipriser i kombination med stor osäkerhet om hur det ska bli med den planerade anslutningen till det finska inmatningssystemet plågar branschen. Istället för etableringen av nya vindmöllor talas det istället om nedplockning av befintliga vindkraftsverk. För alla oss elkunder är det förstås trevligt med låga elpriser men nog känns det hemskt om den lovande framtidsbranschen är på väg in i en fullskalig kris.
Landskapsregeringen har länge stångats med motvilliga tjänstemän i Helsingfors för att få gehör för budskapet om att Åland kan ge Finland en mycket stor hjälpande hand för att nå det uppställda målet för förnyelsebar energi. Politikerna inser det vettiga i ett arrangemang som gynnar bägge parter men klarar de kampen med tjänstemännen? Under tiden tickar klockan och frågan är om den hinner klämta över minnet av åländsk vindkraft när den var som störst innan förhandlingarna förts till ett lyckosamt slut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar