Lördagen den 4 januari skjuts startskottet för Britt Lundbergs kampanj med sikte på inval i Europaparlamentet. Det kommer att bli en lång och bitvis tuff resa eftersom valet hålls först den 25 maj (förhandsröstningen startar 14 maj). Men tiden kommer sannerligen att behövas eftersom ambitionen är inställd på inval. Resultatet skulle bli historiskt eftersom det med största sannolikhet inte går att upprepa bedriften. Nu har vi en energisk och social kvinna med gedigen erfarenhet och som inte spar på krafterna. SFP-listan innehåller flera tunga och meriterade namn men ingen har som Britt en stabil egen väljarbas att luta sig mot.
Visst krävs det ett smärre mirakel för att uppfylla målet med att få Britt till Bryssel. Miraklet är dessutom tudelat; först ska SFP lyckas med bedriften att samla över 110.000 röster, helst ännu fler. Sedan ska inte röstdeltagandet i Finland stiga uppåt i någon högre grad för i så fall räcker inte SFP:s underlag till.
Den åländska delen av miraklet är att få tillräckligt många ålänningar att ta chansen att medverka till Ålands historiska inbrytning. Ifall alltför många föredrar sofflocket så har Britt förlorat kampen före den ens har börjat. Här har vi utmaningen för de tre partierna Centern, Liberalerna och Moderaterna som tagit ansvaret för Ålands vidare EU-öde: ålänningarna måste engageras över alla partigränser.
Personligen var jag kanske lite naiv i min förhoppning om att samtliga åländska partier skulle sluta upp bakom Britt Lundberg. Vi har ju bakom oss fem år av konkreta besked om vad samarbetet med SFP har för betydelse för ålänningarna. Men tyvärr valde Ålands Framtid att stoppa huvudet i busken medan sossarna, tydligt splittrade i frågan, valde att satsa på en finlandssvensk socialdemokrat i EU-valet.
Förhoppningsvis kommer de åländska väljarna vid nästa lagtingsval ihåg vilka partier som är beredda att axla ett ansvar för örikets framtid i alla lägen, inte bara när det gynnar det egna partiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar