Trångt i skamvrån!

Den 25 maj har vi ålänningar den unika chansen att ikraft av egna röster välja in Britt Lundberg i EU-parlamentet. För första gången skulle Åland ha en egen folkvald representant i Bryssel och vi skulle därmed ha den demokratiska röst som Ålands särställning egentligen förutsätter. Finland har i över 20 års tid förvägrat ålänningarna denna demokratiska kompensation. Kravet är en självklarhet i och med att att långt över hälften av den åländska lagstiftningen styrs av EU-organen.

Men de finska partierna har alltså lagt beslag på hela Finlands kvot om 13 mandat och visar ingen respekt för den konsititutionella ordningen. Agerandet är förstås exceptionellt i och med att Finland normalt sett gör allt för att vara en duktig EU-elev. Nu får landet stå i skamvrån eftersom både Danmark och Belgien redan visat vägen. Danmark gav Grönland ett eget EU-mandat redan före ön var autonomt medan Belgien säkerställt ett eget mandat för den lilla tyska minoriteten.

Det vore givetvis en enorm framgång om Åland genom ett samarbete med Svenska Folkpartiet (SFP) kunde trygga invalet av Britt Lundberg. Chansen denna gång är enligt min bedömning unik eftersom vi ålänningar har en stark kandidat och SFP-listan i övrigt består av många lyskraftiga namn utan att listan denna gång har ett självklart vinnarnamn. 2009 var det Britts röster som tryggade invalet av SFP:s Carl Haglund. Nästan hälften av de åländska väljarna visade redan då att de bryr sig både om Ålands och samtidigt den svenskspråkiga representationen i Bryssel.

Utgångsläget för ett starkt åländskt EU-val är således gott. Enda besvikelsen är de åländska socialdemokraterna som inte bara tackat nej till ett samarbete kring Britt Lundberg utan till och med aktivt försöker få ålänningarna att rösta på finska s-kandidater. Med sitt agerande kan sossarna ställa sig i samma skamvrå som de finska partierna.
Även Ålands Framtids partiledning har vägrat att hjälpa till med att trygga den åländska representationen men har i alla fall undvikit att  motarbeta den åländska kampanjen. Det är bara att hoppas på att bägge partiers gräsrötter visar större omtanke om Åland än resepektive partiledning.