Under den gångna helgen har jag fått ett par undrande kommentar rörande den minst sagt pinsamma striden om Obunden Samlings partikassa eller de över 30 000 euro som den flyktande lagtingsgruppen tog med sig i samband med övergången till moderaterna.
Varför kommenterar inte ni andra striden?, fick jag mig till livs. Svaret är egentligen rätt enkelt: vi andra i lagtinget har inte med striden att göra och vill inte heller bli indragna. Det var kanske därför som lagtingets kanslikommission tidigare i år helt enkelt valde att returnera pengarna till de stridande parterna. Förmodligen bidrog en avgörande faktor till kommissionens beslut: det finns inget regelverk att luta sig mot i dylika fall och att uppfinna regler i efterhand kändes troligen som mindre lyckat.
Men efter senaste veckas besked om att Obundnas partistyrelse valt att polisanmäla sina forna kolleger, är det förstås lätt att i efterhand inse att det trots allt varit bättre om kanslikommissionen tagit sig makten att avgöra konflikten. Nu startar en pinsam rättslig prövning där det i slutändan kommer att handla om en enda sak: hade den fd. obundna lagtingsgruppen rätt att röra partikassan trots att de några dagar tidigare övergått i en annan lagtingsgrupp? Eller med andra ord: fanns det vid tidpunkten för överföringen en i juridisk mening existerande lagtingsgrupp som kunde utöva rättslig handling?
Oavsett utgången av den kommande rättsliga prövningen, kommer kampen om partikassan att kasta sina skuggor över åländsk politik långt in i framtiden. Det vittnar inte minst den snabba motreaktionen från moderaterna om: allt kan sluta i en motanmälan om falsk angivelse. Åländsk politik har haft sina mörka stunder under årens lopp. Den nu aktuella striden tillhör förmodligen en av de mest onödiga negativa inslagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar