fredag 23 december 2011

Samlingsregering på gott och ont!


Nu när alla regeringsförhandlingar och därmed uppståndelsen är över för denna gång, tänkte jag återkomma med några ord om begreppet samlingsregering som ett sätt att avsluta diskussionen för min del. Denna gång i förhoppning om att ingen känner sin position hotad pga. min önskan att diskutera hur Åland ska klara alla kommande utmaningar såsom autonomins alltför begränsade innehåll, det ständiga behovet av förhandlingar med Helsingfors och inte minst euro-krisens allvarliga följder för den offentliga ekonomin även för Ålands del.

Mitt under regeringsprocessen dristade jag mig till att på sociala mediet Facebook uttrycka en spontan åsikt om att ålänningarna skulle ha varit betjänta av en samlingsregering. Förenklat kan man säga att alla partier med minst 4-5 ledamöter i lagtinget skulle ta plats i landskapsregeringen. Alltså i praktiken en återgång till det system som tillämpades före s.k. parlamentarismen infördes i åländsk politik 1988 (i lagstiftningen avskaffades proportionellt val av LR, dvs. samlingsregering,  redan 2003).

Låt mig betona att mitt synsätt ingalunda är blott en dagslända. Jag har aldrig kunnat se fördelarna att med utgångspunkt i Ålands idag så begränsade självstyrelse/autonomi ha ett system där lagtinget automatiskt delas upp i majoritet och opposition. I egenskap av tidigare EU-förhandlare är jag dessutom övertygad om att utan parlamentarismens existens skulle Ålands förhandlingar om ett medlemskap i EU gett ett för öriket betydligt bättre slutresultat 1992-1994. Tyvärr infördes enligt mig parlamentarismen därför några år för tidigt.

Låt mig även betona att jag självklart ser parlamentarism – där regeringen ska åtnjuta stöd av en majoritet i parlamentet – som den naturliga basen för politik i demokratiska system. Men min poäng är att i Ålands fall saknas ett tillräckligt självbestämmande (rätt att lagstifta) samtidigt som vi är ytterst beroende av förhandlingar med Finland, i stort som smått. För att nå framgå borde vi bättre än idag kunna utnyttja alla våra politiska krafter i samma riktning.

Nedan beskrivs autonomins innehåll i förhållande till det som Finlands riksdag har rätt att reglera även för Ålands del. Det är inom ramen för ”autonomins innehåll” vi kan säga att vi kan tillämpa parlamentarism medan såväl utveckling av densamma och bl.a. internationella avtal förutsätter diskussioner och förståelse hos beslutsfattarna i Helsingsfors. Det är även för Ålands del tunga och helt avgörande politikområden som vår enda representant Elisabeth Nauclér ensam ska bevaka och påverka.

Samlingsregering ersattes med parlamentarism 1988 pga. alla de konflikter som ett samregerande gav upphov till. Till följd av bristande personkemi mellan flera av de dåvarande ministrarna ska jag medge att dynamiska lantrådet Folke Woivalin fick avsluta sin tid som regeringschef under 1980-talet med ständig turbulens och motsättningar runt bordet. Så det är givet att en samlingsregering innehåller både goda och dåliga inslag. Men frågan är om inte nyttan i alla fall skulle vara till fördel för ålänningarna.

Med till önskan om en God jul & ett Gott Nytt År till alla läsare!

Harry
________________

 

 

Autonomins innehåll


Åländsk parlamentarism                                                                  

* Näringspolitik (delat)
* Regionalpolitik
* Trafik och post
* Radio o TV
* Polis (delat)
* Byggande
* Utbildning
* Hälsovård/sjukvård
* Kommunerna
* Jordbruk
* Jakt och fiske
* Miljövård   
etc.

BEROENDE AV HELSINGFORS


Finlands riksdag och regering


* Statsbeskattning
* Bank, finans, försäkring
* Sjöfartsfrågor
* Utrikeshandeln
* Kyrkan
* Arbetsrätten
* Civilrätten
* Handelsrätt
* Valuta
* Domstolarna
* Utrikespolitik
* Internationella avtal
etc.

torsdag 22 december 2011

Lägre krav på nästa polismästare?

Det har väckt en del förvåning att tjänsten som ny polismästare utannonserades på nytt av landskapsregeringen med motiveringen att även de som inte fyller de lagstadgade kompetenskraven ska kunna söka jobbet. Jag tillhör nog gruppen tvivlare! Är det klokt att i ett läge där det finns flera formellt behöriga, sträva till att sänka de formella kraven för Ålands viktigaste polisjobb?
Önskan  att kunna ge dispenser för att komma i åtnjutande av offentliga tjänster är inget nytt. Tvärtom så dyker detta förfarande upp med jämna mellanrum. Frågan är dock om det är klokt att i längden pruta på de stadgade behörighetskraven.
I vissa fall kan det förstås vara enkelt att konstatera att den som fått jobbet bevisat sin praktiska förmåga på ett sätt som undanröjer varje tvivel om lämpligheten och det oavsett personens formella kompetens.
Frågan är dock om vi inte kommer att få se fler dispenser beviljade i framtiden på grund av en rätt så avgörande sak: det offentliga klarar inte av att matcha de lönekrav som duktiga personer anser sig kunna ställa. För att klara konkurrensen om morgondagens arbetskraft kommer det offentliga att tvingas tänka om och skapa ett nytt och mer flexibelt lönesystem - och då inte bara ifråga om morgondagens läkare!

onsdag 14 december 2011

Rädda tax-free var ett Mission Impossible

Fick idag ögonen på ännu en superb rapport från ÅSUB, vår alldeles egen lilla tankesmedja som under Bjarnes ledning är så enormt produktiv. Denna gång har gänget fått ett externt uppdrag att titta närmare på betydelsen av tax-free i Östersjön - och därmed även i Ålandstrafiken. Åland är tack vare det omtalade - och av vissa hårt kritiserade - skatteundantaget själva navet i kryssnings- och passagerarsegmentet.
Vid årsskiftet är det exakt 20 år sedan EU-förhandlarna Peter Lindbäck och Harry Jansson gjorde den första av många resor med ett särskilt uppdrag från de åländska politikerna: trygga tax-free-försäljningen! I o m att jag då fungerade som tf chef för näringsavdelningen fick jag även ansvaret att leda den interna kommittén som på tjänstemannanivå koordinerade EU-arbetet. Jobbigt? Ja! Intressant? Oerhört! Fortfarande efter alla dessa år är dock känslan den att allt arbete var värt mödan - även om familjen kom i kläm alltför ofta.
EU-processen 1992-1994 kännetecknades av att Pepe och jag hela tiden fick höra att vårt uppdrag var omöjligt - Mission impossible. Målsättningarna att både åstadkomma permanenta undantag från EU-rätten och samtidigt rädda tax-free bedömdes som för mycket för såväl Helsingfors som Bryssel. Oaktat skattegränsens negativa effekter på handeln är Åland idag tack vare skatteundantaget ett örike med fortsatt tillväxt och inflyttning. Tänk om Åland ända sedan 1999 skulle ha varit beroende av årliga subventioner över finska statsbudgeten för klara den nödvändiga bastrafiken...  De åländska redarna tackade aldrig Pepe och mig  för våra insatser medan däremot Silja Line inte sparade på lovorden!

söndag 11 december 2011

Ska Kina rädda euron?

Ibland kan det vara extra bra att vila på hanen förrän det är dags att formulera några tankar i ord. Men när det gäller resultatet från det senaste EU-toppmötet i fredags rörande euro-krisens hantering hjälper det nog inte med mera sömn. Därtill är utgången alltför mager när det gäller själva huvudfrågan dvs. att flera av EU-länderna är skuldsatta långt över öronen och klarar inte av det växande räntetrycket.
Istället för att koncentrera sig på att sätta fortsatt tryck på regeringarna i Rom, Madrid, Aten, Lissabon m.fl. ägnade sig regeringscheferna åt att diskutera justeringar i fördragen som styr samarbetet. När den s.k. marknaden vill se snabba åtgärder skjuter EU-topparna på problemen och siktar på mars 2012 som tidpunkt för  fortsatta räddningsinsatser.
I bästa fall vet de nationella ledarna betydligt mer än vi andra om hur marknaden svarar de kommande dagarna. I värsta fall går ridån för euron ner redan den kommande veckan OM inte några tunga aktörer som den europeiska centralbanken (köper upp de konkursande ländernas skuldsedlar) och Kina (börjar pumpa in pengar i euro-systemet) på allvar ger sig in i leken.
För att inte läsaren av denna blogg ska tycka att jag helt saknar förståelse för EU-topparnas utsatta läge vill jag betona att det tyvärr är så här EU-familjen ser ut idag: en splittrad släkt som redan före euro-krisen uppvisade alla tecken på sönderfall. Ett talande exempel är att EU:s utrikespolitiska enighet idag är lika med noll oavsett om det handlar om militära konflikter eller att "bara" uppträda med en röst inom FN. Utnämningen av en "president" och en "utrikesminister" slutade med ett enda stort fiasko. Övriga världen har fortfarande ingen aning om vem de ska ringa för att få svaret på den vanligaste frågan av alla:  vad anser EU?

torsdag 8 december 2011

Byråkraterna som missar målet

Visst är EU-världen en fantastisk plats  - i alla fall för alla som är stora och starka! Ålänningarna känner ju ytterst väl till att EU-kommissionen visat alla sina muskler så fort en åländsk fråga dykt upp på agendan. Våra nederlag i EU-domstolen har fått långtgående följder både för våra traditioner, livsstil och ekonomin(vårjakten och snusfrågan).
I total avsaknad av Finlands förväntade uppbackning har det varit lätt för EU-kommissionen att agera och åtala. Lika tuff vågar kommissionen inte ens vara med lilla EU-landet Malta. Även i Bryssel är jaktansvariga medvetna om att en stor mängd flyttfårglar går en säker död till mötes ifall de passerar denna del av Medelhavet vid fel tidpunkt på dygnet. Men tro inte att kommissionen vågar agera för att rätta till missförhållandena.
Imorgon avgörs med högsta sannolikhet eurons framtid vid ännu ett EU-toppmöte. De omtalade "brandväggarna" som ska tygla euro-krisens spridning ska upp på bordet. I mångt och mycket beror krisens eskalering på EU-kommissionens slapphet med att kontrollera euro-ländernas finanser.
Tid har saknats för att hålla ett öga t.ex. på den kreativa grekiska bokföringen men tid har sannerligen funnits samtidigt för att hålla på med Ålands Industrihus / iTiden. Tusentals timmar och ett oräkneligt antal handläggare har i över fem års tid tilläggnats projektet  iTiden. Styggt sagt kan man säga att byråkraterna har ägnat sig åt petitesser medan golvet och väggarna i EU-bygget kollapsat.

tisdag 6 december 2011

Havet ger och havet tar


Nej, detta är inte vårt nya potatisland i Djurvik utan det som senaste veckans stormar förde med sig in i  viken. Det är alltså tång och åter tång det handlar om. Rekordmängder under våra 23 år vid havet. Lätt att förstå varför stränder och gamla områden med havsvikar är bördiga. Igår påstod jag lite vågat på Facebook att "allt skulle bort" och det rätt snabbt. Idag hade vattnet stigit ytterligare några cm så nu ligger allt under vatten. Nå, planer är till för att ändras. Jag har dock en gång för alla bestämt mig att ca 100 meter av stranden ska vara fri från vass och havets "gåvor".


måndag 5 december 2011

Förenade Europa vårt hopp?

Med bara några dagar kvar till Dagen som avgör eurons framtid kastar Tyskland och Frankrike fram tanken om ett nytt EU-fördrag som lösningen på alla problem. När den s.k. marknaden vill ha snabba och resoluta svar på hur låneboomen ska dämpas - och redan satsade miljarder ska kunna räddas - filosoferar Merkel & Co om hur ett nytt fördrag ska ge EU-domstolen rätt att döma ut böter till medlemsstater som inte sköter sin ekonomi. Som om nya ekonomiska pålagor skulle vara det som Grekland, Italien, Portugal, Irland m.fl. behöver i dessa tider.

Mamma Mia! Duon Tyskland och Frankrike var dom första syndarna att öppet bryta mot EU-reglerna om att inte ha högre skuldsättning än tre procent av respektive lands BNP. Efter det har över 50 liknande fördragsbrott inträffat utan större reaktioner. Men nu ska ett nytt fördrag reda upp allt. Ändå vet alla att ett nytt fördrag tar åratal att lotsa igenom de 27 huvudstäderna och inte ens för de 17 euro-staterna kommer det att bli en enkel match att övertyga  folket om att det nu är dags för Förenade Europa att ta form på allvar.

En del politiker är oroliga för att några av oss säger sanningen: att det nu behövs krafttag för att reda upp EU:s haverande ekonomier - inte löften om segdragna politiska processer. Låt oss dock tro att pratet om ett nytt fördrag bara är ett sätt att dra bort intresset för det parallella arbetet med Paketet som räddar euron!